tisdag, september 13, 2011

Det kom ett mail

Det kom ett mail. Ett mail fyllt med frågor som jag ska svara på. Om rasen som jag älskar och har levt med i 20 år nu. Det som fastnade i mitt minne var de dystra orden om hur sjuk vår ras är. Vågar man skaffa dobermann när hundarna dör som flugor? Den här "sanningen" som enligt mig inte är någon sanning har tyvärr spridits via nätet under de senaste åren. Och jag uppfattar det som om många av de nya dobermannägarna gärna spär på skrönan lite till. Vi måste även prata om de goda och positiva sakerna med vår ras och att normaltillståndet för en dobermann inte är en sjuk hund utan en frisk långlivad vän.

Missförstå mig rätt, jag menar inte att man ska smussla och hålla saker hemliga om man har en hund som är sjuk, självklart ska både för- och nackdelar med vår ras tas upp, MEN det får inte bli som det har blivit nu,  att bara den ena sidan uppmärksammas och inte den andra, får då kan det lätt bli fel när folk bara läser om hur sjuka våra hundar är.

Min verklighet är inte att hundarna dör som flugor, de lever och blir gamla. Själv har jag mist mina hundar av olika anledningar, den första dog  av en autoimmun sjukdom  drygt 10 år gammal , den andra blev 13,5 år och dog av ålderdom, den tredje dog av cancer vid en ålder av 6,5 år. Jag sörjde dem alla lika bottenlöst förtvivlat.

Tittar jag på mina vänner som mist sina hundar under senaste året så kan jag konstatera att 3 av hundarna dog pga cancer, 2 pga hjärtat, 2 av wobbler/rygg/knäproblem, 1 av en autoimmun sjukdom. Alla älskade och saknade och varje dödsfall känns onödigt.

MEN, dobermann är inte bara sjukdom!

Dobermann är även hanen som levde i  11,5 år eller tiken som blev 13,5 år och som var pigg och glad ända in i det sista. Den älskade familjemedlemmen som strax före sin 11-årsdag fick bli änglahund, den gamla dobermannen som hann fylla 12 år och några  månader. Den välkände avelshanen som är inne på sitt tolfte år och still going strong, den grånosade tiken som fyllde 10,5 år häromdagen.

Dobermann är inte bara död, den är även liv. "Sanningen" är inte att 50 % av våra hundar dör unga, de flesta lever långa lyckliga liv.

En snabb genomgång av dobermannägarna i min telefon visade följande "statistik":

11 st har hundar som är mellan 7-11 år
19 st har hundar som är mellan 10 månader - 7 år.

Hundarna är som ni ser av varierande ålder, men många är seniorer och över åtta år. Pigga seniorer med mycket spring i benen:),

Så du frågeställare, visst vågar du köpa dobermann. Jag ska svara på ditt mail och dina funderingar. Men visst vågar du. För dobermann är världens bästa ras som jag levt med i 20 år och hoppas leva minst lika länge till med!

9 kommentarer:

  1. Jag håller så med dej Ammi!!! :-D

    För mej, som ju har förlorat en dobbis pga hjärtat, finns det ingen annan ras.... Det är mycket som uppfödarna måste tänka på och det känns nog säkert ibland som lite gambling.
    Det känns som att antalet uppfödare här i Sverige sjunker oxå?! Inte roligt alls, det funkar inte så bra att bara en liten klick står för aveln,- då har vi snart en mycket dålig kvalité på Dobermann här i Sverige...?! Eller?

    Kram Anette

    SvaraRadera
  2. Det är klart att man ska skaffa sig en dobbis om man vill ha en. Härligare ras får man leta efter. De har så mycket liv i sig som bara en dobbis kan ha. Jag är inne på min 4:e Dobermann och ingen av de andra 3 dog i hjärtfel. En blev gammal, en bröt benet på en promenad 9 år gammal, en fick cancer, den som jag har nu är 15 månader gammal. Köp en dobbis och njut av rasen!! Du kommer inte att ångra dig!! Kram

    SvaraRadera
  3. Har nu läst och läst i din blogg, och jag måste bara tacka för en så intressant och trevlig blogg om så fina hundar och katter :) Och även riktigt fina djurägare :) Tack tack :D
    Mvh Jenny

    SvaraRadera
  4. Tack allihopa, det är många som hört av sig via Fb oxå. Det som är tragiskt i kråksången är ju att folk väljer att köpa andra raser ist för Dobermann för de tror att de bara dör och är sjuka. Senast häromdagen hörde jag om en som ist för att köpa sin efterlängtade dobermannvalp köpte en helt annan ras. För hon hade läst på nätet att vår ras var så sjuk. Uppfödarna flyr rasen pga allt tjafs och eftersom det inte finns någon efterfrågan på valpar (valpköparna har ju läst att rasen är så sjuk...ja, ni ser det är återkommande och det blir en ond cirkel av allt). Något måste göras, vi måste även skriva om de positiva sidorna också. Jag kommer att kämpa för min ras och hoppas att det finns en dobermannvalp för mig att köpa när det är dags för nästa hund. Just nu känns det inte alltför säkert, kanske måste även jag köpa annan ras då alla uppfödarna skrämts bort pga allt bråk...jaja, den som lever får se.

    :) Ammi

    SvaraRadera
  5. Visserlien är det längesen, men min Dobber 10 år blev överkörd. F.Ö var hon frisk som en nötkärna.

    SvaraRadera
  6. Båda mina dobbisar har varit skadade/sjuka. MEN...ingen av dem har drabbats av någon rasrelaterad sjukdom. Sydney fick knäartros efter en korsbandsskada, samt spondylos och sånt kan drabba vilken ras som helst. Hedda har haft problem med sin mage och har artros i armbågarna. Magproblem kan alla hundar oavsett ras råka ut för och ED är faktiskt något som inte brukar drabba dobermann.
    I veckan när vi uppsökte vår veterinär sa hon: "Dobermann är egentligen ingen sjuk ras, det är bara du som haft otur".

    Jag har aldrig hymlat om att mina hundar varit sjuka. Samtidigt har jag inte heller någonsin kastat skit på deras uppfödare. Det skulle aldrig falla mig in. Tvärtom har jag alltid haft väldigt bra kontakt med dem och ingen av dem har heller tagit illa vid sig när jag skrivit om mina hundars skador och sjukdomar.

    Just nu har jag en hund som jag i dagsläget inte vet om jag kommer att få behålla. Jag känner som dig Ammi...Vad händer om jag förlorar Hedvig och vill skaffa en ny dobermann? Tänk om det inte finns någon att köpa? Det känns som om jag hellre är utan hund än skaffar en annan ras...men den dagen den sorgen.

    Kram från oss!

    SvaraRadera
  7. Håller med dig. Svartmålning leder sällan till nåt gott.

    Men man ska nog inte heller påstå att de är en frisk ras. Alla har nog sett försäkringspremien.. Har fem hundar och Dobermannens kostar mer än dubbla, måste finnas en anledning till de, tyvärr.

    SvaraRadera
  8. Kloka ord Ammi, man måste vara medveten om rasen häsla för att sträva mot bättre, men det får absolut inte ta överhand och att folk tror att dobbisarna bara är sjuka.
    //Hille

    SvaraRadera
  9. Bra skrivet Ammi, det är klart att man ska skaffa sig en dobermann om man känner att man vill och kan. Jag är inne på min 4e och 5e dobermann och de tidigare gick bort av ålder eller cancer. Naturligtvis är även jag oroad av att en hjärtsjukdom finns inom dobermannrasen, men så länge vi har engagerade uppfödare som kämpar för att vi ska få en friskare ras ser det hoppfullt ut. Hoppas bara att de orkar...

    SvaraRadera