onsdag, juni 29, 2011

Kanonen targetkungen

Kanonens träning går sakta men säkert framåt. Han börjar få koll på hoppet, apporteringen, läggande under gång, stegförflyttningar, platsliggningen och fria följet (främst starter och stopp :)). Något som han har stenkoll på är targeten. Vi har lite olika targets och övningar där vi använder dem. Bl a använder vi oss av targeten på momenten hopp/sitt. Och Kanonen älskar targetövningarna :)

Häromdagen tränade Anders och Kanonen fritt följ och plötsligt så stannade Kanonen till. I gräset låg en target som Kanonen så klart stod på. Väldigt nöjd med sig själv som hade lyckats klara av övningen fritt följ med target. Haha.

Så kan det gå :).

Husse, det här kan jag!

Väldigt glad Kanonkille efter avslutad lydnadsträning

Såhär gick det med den första baljan som Kanonen skulle stå på...

The Dream Team

Första gången på baljan


Sol i blick!

tisdag, juni 28, 2011

Välkommen S*Jean Dark Goofy

I lördags hämtade vi hem den här underbara lilla krabaten.

Goofy är en orientalhane, han är ett busigt litet lakritstroll som redan har funnit sig tillrätta hos oss. Vad gäller de andra djuren så var Kanonen redan från dag ett väldigt entusiastisk, han är vår egna lilla kattfantast. Gossip var vänlig som vanligt, hon älskar små "bäbisar". Gepetto är skeptisk, men kommer nog att vänja sig ganska snabbt. Lise gillar inte andra katter. Punkt. Och Mjau Mjau är väldigt nyfiken på den lille killen, dock tycker Goofy att Mjau Mjau ser lite annorlunda ut :).

Men om några veckor är jag övertygad om att de flesta i vår flock (kanske Lise också?) kommer att vara glada över vårt nytillskott.

Välkommen Goofy!

S*Jean Dark Goofy OSH n
e. Ch S*Jean Dark Ali Baba OSH n
u. Marilljo´s Lady SIA n

lördag, juni 25, 2011

Saffrans story

Denna berättelse är tillägnad

Världens bästa Saffran 910327-010321 du finns i våra tankar



Nu är han borta och det är så tomt, den glada svansen har slutat vifta. Jag minns ännu hur det kändes att åka hem med valpen på midsommardagen 1991. Vi skulle "bara" åka och titta på den 12 veckor gamla valpen med jordens bula på huvudet som han fått när han sprungit in i en vägg några veckor tidigare.

Vacker var han definitivt inte, enligt andra såklart, men i mina ögon var han den finaste, sötaste, goaste varelsen på denna jord. Från dag ett så var han trygg i det nya hemmet, när ljuset släcktes i sovrummet den natten så undrade vi varför valpen inte kom och sov med oss i sängen. Och var låg han någonstans, kände han sig ensam? Det var ju bara att tända lyset och kolla. Där låg han på soffan och plirade glatt mot en. "Va, ska jag sova hos er, jag som har det bra här" såg det ut som han tänkte. Jag lyfte iallafall med mig honom till sängen och några minuter senare låg han där trygg mellan sin husse och matte, snarkandes och nöjd med livet. Och jag kunde inte sova för att jag var så lycklig. Äntligen hade jag fått en egen hund. Världens bästa hund.

Tiden gick och han växte och lärde sig att hissar faktiskt gick att åka i, cyklar inte var farliga och att man inte skulle äta allt som kom i ens väg - godispapper, colaburkar och gamla fiskhuvuden som låg och skräpade i naturen. Med tanke på att han var uppvuxen på landet bland får, katter och ankor så anpassade han sig snabbt till lägenhetslivet i Nacka.

När han var 4 månader så fick han börja följa med sin husse till jobbet. Eftersom husse jobbade med försäljning av arbetshandskar och dylikt så fick Saffran hjälpa till med olika marknadsundersökningar. Många handskar gick åt i testen, höll de för valpens vassa tänder längre än 5 minuter så var det bra kvalitet på grejerna. Husse rev sig i håret varje dag, för den här valpen som nu såg ut som en långbent älg kunde ju inte ligga stilla särskilt många sekunder och krävde mycket aktivering. En rolig episod var när husse satt i telefon med en besvärlig kund och Safffran klev upp bakom honom, la sitt huvud mot husses axel och suckade ljudligt i telefonen. Det blev väldigt tyst i andra änden och vad kan man säga i ett sånt läge? Förlåt, det var min hund som suckade?! Han var en lycklig hund som på dagarna jobbade på kontoret och på kvällarna drillades av sin matte i lydnad.

Lydnaden - den började vi tidigt med. Matte läste böcker så ögonen blödde, jag började ett halvår innan valpen införskaffades och satt och läste intensivt på jobbet under fikaraster och dylikt. Den praktiska tillämpningen av det jag lärde mig var det illa ställt med i början. Jag kommer väl ihåg första gången vi hade varit på Stockholms Södra Brukshundsklubb för att träna. Jag grät när vi kom därifrån. Inte för att min hund varit aggressiv eller bitit någon, snarare tvärtom. Gladare känguru fick man leta efter, från första sekunden vi kom dit så for Saffran runt som en tetting. "Hej, hej, här har ni mig, kom hit så får jag hälsa" skulle han nog ha sagt om han kunnat prata. Jag fick blåsor i händerna och lovade mig själv att aldrig mer åka ut och göra bort mig. Men hur det nu än var, kalla det envishet eller dumhet så for vi ut till klubben veckan efter och sakta men säkert byggdes kontakten mellan Saffran och mig upp.

Vi tränade intensivt och lyckan var stor den dagen han lyckades koncentrera sig på mig en halv minut i sträck. Min kommentar då var: Han gick och tittade på mig ett helt halvt varv! Jag hade ju sneglat på de andra hundarna och tyckte självklart att det såg flott ut när hundarna bibehöll kontakten med föraren längre än kängurun gjorde, men vi lyckades alltså med detta till slut. Det var en stund att minnas. Sen att jag proppat munnen full med choklad och det var därför som han slet sin blick ifrån alla roliga vovvar och attiraljer runt honom berättade jag inte för någon.

Ett annat moment som gick väldigt bra var hopp över hinder. Att Saffran hoppade hindrets höjd men bredvid hindret och att hela kursen avstannade när detta skulle ske - "Kolla nu ska dobermannen hoppa" - det har jag förträngt. "Han är alltid så glad din hund" sa folk och jag längtade tills dagen då han hoppade över hindret inte bredvid skulle komma. Trodde aldrig att vi skulle nå dit men tji fick jag. Världens bästa Saffran grejade det.

Jag anmälde oss till många kurser och rapportkursen som vi hamnade på våren -94 var en höjdare. Dels för att vi träffade mycket trevligt hundfolk och dels för att Saffran var som född till att springa över stubbar och stockar i skogen. Han var snabb som en vind och sprang igenom buskar och snår om så krävdes. Att man kunde göra som de andra hundarna, springa runt buskarna och snåren och ändå komma fram var inget som Saffran kunde tänka sig. Det var fullt ös medvetslös i skogen som gällde och även de rutinerade bruksrävarna öste sina lovord över denna raket, själv förstod man inte riktigt då hur bra det gick med träningen.

En hund som satsade 100% när han skulle springa, vilade en halv minut och sen ville springa tillbaka till den andra stationen "Va, vila? Det behöver inte jag, släpp mig nu matte så jag får springa upp till husse igen" och som sällan vände på sträckorna var fantastisk att träna med. Mindre fantastiskt var att han lät som en brandsiren om han fick stå och vänta för länge på att få springa igen. Det allmänna smeknamnet, kärleksfullt såklart, var Ärthjärnan. När jag många år senare träffade på en träningskamrat så var det första hon sa när vi kände igen varandra: Just det, det är ju du som äger Ärthjärnan! Ett smeknamn kan leva sig kvar länge, länge.

Lydnaden gick sisådär, när vi tränat in alla momenten och kommit ut på tävling så bestämde sig hundarna bredvid Saffran att han skulle ätas upp och trots att han var en blodtröstig dobermann så ville han ogärna slåss. Så när matte sa ligg still så gjorde man det, men kom det fram en lurvig hund och muckade så kröp man till matte 20 meter längre bort. Tyvärr får man inga poäng för platsliggningen i det läget, så det tog nio försök innan vi fick ett första pris i ettan, sen kom de andra två snabbt i följd efter detta. När vi kom längre upp i klasserna och Saffran uppnått en ålder av 7 år så sa en domare till mig en gång "att den där hunden blir bra när han får växa till sig ett par år". Till saken hör att Saffran på mitt kommando galopperade ut för att hämta en vittringsapport och när han hittade den blev han så glad så han hoppade jämfota på den, runt den och oj matte den råkade flyga iväg. När han till slut fick tag i den efter en yster dans så hängde apporten som en cigarett i mungipan på honom och han kom tillbaka och satte sig. Man ska springa ut, hämta pinnen, springa in igen. Inte fara runt som en katt på ett hett plåttak. Jag hade vid denna tävling fått en viss tävlingsrutin med den vilda dobermannen och kunde faktiskt skratta åt spektaklet. Domaren skrattade också glatt när hon förstod att den här hunden faktiskt var 7 år.

En annan gång hoppade han över hindret innan han sprang ut till konen som jag kommenderat honom till. Tyvärr kunde domaren inte ge honom extrapoäng för denna uppvisning, trots att han ville det, men snyggt var det! Att följa tävlingsledarens kommandon och inte mina var en höjdare som han praktiserade några gånger. Det var som att se en fjärrstyrd hund på banan, jättekul - tyckte Saffran iallafall.

Tävlingskarriären avslutades-99 med ett fint tävlingsminne där både jag och Saffran presterade en bra tävling (mattes tävlingsnerver var inte att leka med på den tiden). Han gjorde alltid sitt bästa, med ett glatt flin i fejjan och humöret på topp. Det är så jag minns honom.

Sina sista år var han med mig på jobbet och där trivdes han bra. Att vara säkerhetsansvarig på en annonsbyrå smällde högt i hundvärlden. Han var omtyckt, förutom bakdelen som gav en viss odör titt som tätt, omklappad och matad med diverse lunchrätter. "Titta på honom, vilka bedjande ögon, får han en bit?" hörde jag ett antal gånger. Att fisa i säljarnas rum och sedan gå därifrån när man upptäckte att det stank hörde också till en av Saffrans favorithobbies. Att han busade med mattorna och jagade skrikande säljare runt kontoret hände ofta. Säljarna valde själva denna behandling bör ju tilläggas, de tyckte att det var roligt (?) när Saffran sprang efter dem. Att han genom sin blotta uppenbarelse skrämde slag på ett antal budkillar visste han själv inte om. Jag frågade alltid om personen i fråga var hundrädd och om de sen svarade nej så fick Saffran gå fram och hälsa. Minen på deras ansikten var obetalbar när Saffran vecklade ut sig under skrivbordet och kom fram. "Hej, här är jag, klappa mig!". Saffran fortsatte med sin discosvans och discodans och blev snabbt vän med de flesta. Snäll så in i norden när han var på humör och det var han ofta.

En kelsjuk knähund är ett av minnena jag har av honom och hur han viftade ner varenda grej i hallen när man kom hem. Avlånga hallar är inte att rekommendera när man har en dobermann. Och hur han alltid lyckades lägga sig emellan mig och husse förblir en gåta. Vem behöver preventivmedel när man äger en dobermann? Jag hoppas att ni som lärde känna Saffran tänker på honom ibland och minns den glada spelevinken han var.

Han är värd en tanke då och då, världens bästa Saffransbulle. Ta hand om era vänner, både två-och fyrbenta!

20 år med dobermann - del ett

Idag, exakt för 20 år sedan, fick jag hem min första dobermann Saffran. Alltsedan jag var yttepytte pygmé hade jag drömt om en egen hund och nu blev drömmen äntligen sann. Inte visste jag väl då att livet tillsammans med min första hund skulle leda till en livslång kärlek till rasen som alltid får mitt hjärta att slå lite extra - DOBERMANNEN.

Lycklig nybliven hundägare
20 år senare sitter jag här och funderar över allt som jag upplevt tillsammans med mina hundar och allt som de har gett mig. De har gett mig massor med fina upplevelser och så otroligt mycket kärlek. Med en hund i huset behöver man aldrig känna sig oälskad.

Hundarna är numera en självklar del i vår familj och jag kan inte tänka mig ett liv utan en eller två, eller varför inte tre dobermän ;).

BULAN
Min historia började alltså för 20 år sedan med Saffran. Han var en  liten kille på 13 veckor, som pga sin enorma bula på huvudet (han hade krockat med en vägg), inte lyckades hitta en familj förrens jag klev in genom dörren. Jag har alltid haft en extra liten vurm för individer som kanske inte riktigt når upp till alla skönhetsideal, mina vänner har tom sagt att om jag någon gång skaffar kennelnamn ska det vara Kennel Defectus ;).

Saffran on the way
Men Saffran var, trots brister i mentalitet och utseende, en härlig hund att jobba med. Han förlät en gärna ifall man gjorde fel (och det gör man ju), han orkade jobba hur länge som  helst och  han var ärlig när man tävlade med honom. Faktiskt så gjorde han alltid sitt bästa, och han lärde mig massor. Tillsammans med honom upplevde jag allt för första gången och kämpade för att rätta till de problem som uppstod. Bl a lärde jag mig att envishet och ihärdighet alltid lönar sig i träning. Saffran blev glad av att träna. Och det blev jag också.

Saffransbullen 8 år
Saffran älskade Zooaffärer,
man kunde inte gå förbi en utan att han SKULLE in

Nu följde några år av hårt tränande, jag gick alla kurser som gick att få tag på, var på klubben jämt och trivdes utomordentligt med det. En ganska normal "första hunden"-fas helt enkelt. Saffran levde ett aktivt hundliv och det fortsatte han med även efter att jag och dåvarande sambon separerade. Vi hade helt enkelt delad vårdnad över honom. Under sina sista år i livet så fick han även jobba på en annonsbyrå med mig. Varje dag tog vi buss och tunnelbana in till St Eriksplan och varje kväll åkte vi tillbaka samma väg. Han levde sitt liv i stadsmiljö och ute i Nacka-skogarna.

Rapportsaffran

Saffran bidrog på sitt lilla sätt till att jag träffade mannen i mitt liv - Anders. Genom annonsbyrån fick jag kontakt med Anders kompis och sedan Anders. Och när det, enligt mig, började närma sig en date så bjöd jag helt sonika hem Anders med de bevingade orden: Ska du följa med hem och hälsa på min hund? Anders som alltid drömt om en egen hund, nappade såklart på inviten :). Och på den vägen är det :).

Två hunkar i samma säng

Saffran dog en vecka innan sin 10-årsdag, av en  ovanlig auto-immun sjukdom som gjorde att hans muskler förtvinade. Han dog i min lägenhet i Älta, omgiven av oss som älskade honom.  Han dog i min famn, lugnt och stilla. När veterinären bar iväg hans kropp kändes det som om mitt hjärta brast i tusen bitar. Sorgen och saknaden var stor, föga visste vi att med tiden bleknar sorgen lite och man lär sig att älska igen....

Älskade Saffran

LP I Nordic Star's Safir tävlade i elitklass lydnad, blev uppflyttad till lägre klass rapport och kunde pga tandförluster inte ställas ut mer än som valp. Han var en fena på allmänlydnad och är nog min lydigaste hund vad gäller det. Han avslutade sin tävlingskarriär som 8-åring, fortfarande pigg och full av bus. Läs gärna Saffrans story.

20 år med dobermann -del två kommer snart....

Sol i blick!

tisdag, juni 21, 2011

Shop til' you drop a'la Shabby Shic Style

Eftersom jag fått önskemål om att skriva lite mer om min andra stora hobby här i livet - inredning - så gör jag det :).

Jag har hårt och obönhörligt drabbats av en inredningsfrenesi som heter duga. Och som ni alla vet Ä.L.S.K.A.R jag den lantliga vita luftiga stilen. Om Anders älskar den lika mycket som jag gör må vara osagt men vi har en överenskommelse som innebär att jag bestämmer inomhus (och utomhus :)), så vitt luftigt och lantligt får det bli :).

Just nu ägnar jag mig åt ett av sommarens stora projekt - att inreda det "romantiska rummet". Mitt kontorsrum där jag tom fått välja färg  på datorns hårddisk, den blir silverfärgad hurra. "Romantiska rummet" är även det rum där jag får frossa så mycket jag vill och orkar i Shabby Chic stilen. Och jag frossar. Big times.

Just idag har jag surfat runt på Coozie och Fridas Gård, på jakt efter ljuslyktor, ramar och lite annat smått och gott. Ljuslyktor kan man aldrig ha för många av. Så är det bara. Hittills har jag kommit såhär långt med rummet:


Jag har fyndat en gardin från textilonnet.se


Ett gammalt skrivbord, som jag fått av en kompis, har målats om och det blev såhär fint. Tapeten bakom är från Nina Campbell, ni hittar den bl a på Engelska Tapetmagasinet, NC131-05.


Vid mina många resor världen över har jag samlat på mig saker från bl a Indien, Kina, Indonesien och Italien. Den här fina hästen köpte jag i Indien, under årens lopp har den dock missfärgats och en liten renovering var på sin plats. Så några färglager senare ser den ut enligt följande (färg köpt på Biltema, sprayburk):


Att fixa hemma behöver inte kosta särskilt mycket, har man bara lite fantasi och färg så går det att förvandla det mesta till något som passar en själv. Och det är det som är en del av glädjen, att återanvända saker och ge dem nytt liv.

Sakta men säkert går det framåt med att omvandla vårt stora hus till ett hem att älska lite extra. Och tills dess att vi är klara så fortsätter jag min jakt på inredningsdetaljer som har "det". I love shopping til' I'm dropping :)

Sol i blick!

fredag, juni 17, 2011

Svensk Dobermann Vinnare 2011

"Öronen känns helt ömma och  fullproppade av prat "sa jag till Anders när vi lämnade årets Dobermann Vinnare.

En vinnarutställning för mig börjar inte när mina egna hundar ska visats, ej heller tar den slut då de är klara.

För mig så innebär dagen att fara runt som en skottspole,
jag peppar ägarna till att mana på sina hundar på bästa sätt,
jag fotograferar både i och utanför ringen,
värmer hundar,
letar halsband,
kastar köttbullar,
pratar med människor på alla möjliga och omöjliga språk (tyska, svenska, finska, engelska),
försöker njuta av dagen,
gratulerar mina vänner
och har jag tur så hittar jag en sittplats där jag kan landa i ett par minuter,
jag far upp, ner, in och ut, japp, jag är helt enkelt överallt.

Jag klagar absolut  inte, utan konstaterar helt enkelt att en dobermannspecial i Ammis kropp inte ser ut som en vanlig utställares där man går in med sin hund, får ett resultat, tävlar i konkurrensen och sen är klar ;).

Jag skulle nästan kunna jämföra oss med ett Formel 1 team, där Jeanett, Liselott och Pernilla är racerförarna och vi andra är the crew. De tre visar hund, vi utanför försöker få allt att flyta på så smidigt som möjligt.

Som vanligt hade vi ett härligt knytkalas, alla tog med sig en maträtt eller två och sedan mumsades det friskt i och utanför Jean Dark-tältet. Tack bästa Pernilla för att du höll i tåtarna och tack alla som bidrog med godgod mat.

Knytkalas a'la Jean Dark

Den här utställningen var extra rolig, solen visade sig från sin bästa sida, stämningen runt ringen var avslappnad och glad (vilket inte alltid är lika självklart), domaren gillade våra hundar och det gick bra för Kanonens barn :).

Både Scooby och Pinja var jätteduktiga i ringen, nyss fyllda 12 månader äntrade de juniorklassen med den äran, fick Exc och fina kritiker. Pinja placerade sig på en hedrande femte plats av tio juniortikar, medans Scooby kämpade sig upp på en finfin tredjeplacering med CK. Extra roligt var det att jag visade honom ;).

Grattis Cia och Per & Chico och Elias!

Liselott och Pinja

Scooby

Jag hade turen och förmånen att få våra hundar visade av Liselott och Pernilla. TACK till er båda, vi är så tacksamma över att få hjälp av så duktiga handlers!

Liselott tog Kanonen, och vi är mycket stolta över hans 2a placering i championklassen, en klass som innehöll många titelbehängda och prominenta herrar. Kanonen var fantastiskt fin i ringen och han rörde sig underbart.  Det var extra roligt att domaren utnämnde hans rörelser till klassens bästa. Finaste Kanonen. Kanonen slutade faktiskt på en mycket hedrande tredje plats totalt (av 30 anmälda hanar). Vi är så stolta över honom.

Liselott och Kanonen


Fyra av sex championherrar var från Jean Dark :)

Gossip var som vanligt vacker som en sommaräng, lugn som en filbunke utanför ringen, en krutdurk innanför banden. Pernilla visade henne på bästa sätt, men en bit in i konkurrensen så gjorde Gossip en "Gossip" :). Här har jag valt att låna Jeanetts text om Gossip, jag tycker att den beskriver henne så otroligt bra.

Presenting Gossip aka Känguru-Gos :):
"LP II SPH III NOUCH SE UCH DK UCH INT UCH TYSK CH NORD CH Neumünsterjugendsieger 2006 Vice World Winner -10 Jean Dark Gossip försvarade hedern i championklassen med en tredjeplacering, och det gjorde hon med den äran. Första halvan av tiden. :-)
Då visade hon sig från sin mest underbara sida, karismatisk, vacker, välmående och med MASSOR av utstrålning.
Så tog det glada känguruhumöret över, och hon var plötsligt tvungen att dra några varv med sin svettiga handler, hoppandes, skuttandes och bergis leendes över oss knasiga människor som måste ha allt så allvarligt. Eller hur hon nu tänker…..?
För det har vi funderat på i massor. Hur Gossip tänker när hon kör sina gladlyckligkängururace.Inte bara vi i gänget har tänkt på det - våra konkurrenter har också funderat på det, en del tror inte att hon kan trava, en del tror hon har något fel, en del tror hon är ouppfostrad och en del tror helt enkelt inte vi kan visa hund. :-)
Gossip är en av Sveriges vackraste dobermanntikar. Hon är nog en av elittoppen även i Europa. När hon vill. Ibland vill hon busa, och då funkar det inte så bra på utställning. Vi har svettats, jobbat, tiggt och bett, men precis som mamma Lara har Gossip en vilja av stål och ett alltid glatt humör som liksom bara måste ut. Och råkar det bli i en utställningsring, tja, då är det väl så:-) Och när det där glada bara måste ut, ja då rår ingen bästastebästa handler ens på henne. Hon måste studsa klart, och så kan hon röra sig vackert igen.
Igår hände det ännu en gång, plötsligt kom det en körare med lycka, sprall och hopp och efter genomfört race var Gossip lugn igen. Synd bara att det inföll under konkurrensen."Älskade Gossip....

Tack Pernilla för du alltid ställer upp när vi ber om det. Och hoppas att blåmärket har lagt sig ;).

Trudy SDV veteran 2011!

Som tur var hade Pernilla en egen hund med, mitt "barnbarn", dvs Annas unge :). Korad No uch Jean Dark Attitude visades för första gången i veteranklass och slog till med vinst i klassen. Så otroligt roligt - GRATTIS bästa BIRNILLA och Jeanett som visade Trudy till perfektion.

Bästa Pernilla

Två Jean Dark-damer på plats 1 och 2 i veteranklassen

På andra plats kom Korad LP I SDV vet-10 Jean Dark Xlimited. GRATTIS Eva och Bennie! Värt att notera är att av 3 tikar i veteranklass så var min favorithane all time - den underbare KORAD KBHV-03 KBHV-04 SDV Avel-04 & 07 COME AS YOU ARE DALLI - pappa till tre av dem.

Grattis säger vi också till Kanonens storebror, tillika Gossips bror, den makalösa (är det någon annan hund som vunnit lika många specialer måntro?):

ZTP V1A BH KORAD NUCH TYSK CH (VDH) C.I.E VICE WORLD WINNER -08 Scand DobV-08 OG-SÜD AUSTRIA WINNER- 08 NORDV-06 SDV ungh-06 KBHV-09 NO V-09 SDV-10 JEAN DARK GRABAZZI

som än en gång blev BIR på en special. Helt galet otroligt härligt roligt. GRATTIS Peter med familj!

BIR och BIM

Grattis till Kennel Jean Dark som blev bästa uppfödargrupp med en brun grupp bestående av Gossip, Ella, Kanonen och Ior.


Grattis över kennelgränserna går till:

- Sofia och
Good As Gold's Ati som vann juniorklassen hanar och därmed även sin första titel - SDV jun-11!
- Anna och
Good As Gold's Altett'Sa som vann juniorklassen tikar och därmed även de sin första titel - SDV jun-11!

- Frida, Becca och Pin Dob's Gucci som blev bästa unghundstik - SDV ungh-11!
- Minna och Way Out West Blazing Expressions som blev SDV-11 och BIM!


Grattis till även till Jean Dark Kingdom, Jean Dark Jackpot, Jean Dark In Canto, Jean Dark Nike, Jean Dark Paradox, Jean Dark Noa Perle & Jean Dark Kiss and Tell för fina resultat och grattis även till övriga utställare som är nöjda med dagen!

Tack till hela Jean Dark-gänget som bidrog till en härlig upplevelse.


Bilder från utställningen hittar ni bl a här och mer information om hur Jean Dark-hundarna placerade sig hittar ni här.

Sol i blick!

onsdag, juni 15, 2011

Neumunster Internationella

För sjätte året i följd var det återigen dags att besöka Neumunster Internationella utställning i norra Tyskland. Första året vi åkte dit var 2005, då hade vi bl a med oss underbara Uno och hans bror Jack. Med undantag för ett år (2008?)  har vi troget besökt utställningen varje år.

Neumunster är min absoluta favoritutställning i Tyskland, och jag skulle önska att fler upptäckte hur otroligt roligt det är att besöka andra länders hundutställningar. Speciellt roligt är det om man, har en riktigt fin hund (eller två :)). Självklart bidrar det att vi blir otroligt uppskattade av de andra utställarna, i det här fallet tyskarna, som nyfiket vill veta mer om oss och våra hundar. Det är alltid en god stämning utomlands, något som jag uppskattar extra mycket.

I år gick resan via Danmark, där vi Jeanett hade fixat bästa boendet, vi bodde på en bondgård ute på den Jylländska landsbygden. Fantastiska omgivningar och så skönt att inte bo på hotell, utan att sova på B&B en natt.

Våga vägra bron fungerade inte den
här gången heller...

Gården
 
Morgonpromenad på gårdens privata väg.
Så vackert :)
 

Vår utsikt














Felicia, Saga, Kanonen, Jenna och Juni i Danmark
Att vi besökt utställningen många gånger råder det inget tvivel om, på utställningsdagen hälsade ringsekreteraren mig välkommen med "Welcome Jean Dark, nice to see you!". Han kände definitivt igen Jean Dark-gänget :))
Dagen bjöd på mycket varmt väder, uppemot 35 grader varmt, och både vi och hundarna kämpade med värmen. Dock hade vi utställningens klart starkaste handler med oss - Jeanett. Att springa varv efter varv med många hundar är en bedrift i sig, men att göra det i dundervärme är kolossalt imponerande och imponerade inte bara på mig utan även på den tyska publiken. TACK Jeanett för att du visade Kanonen åt oss. Det betyder mycket för mig.

Kanonen (och Jeanett)
visar upp sina imponerande rörelser


Finaste Kanonen


:) Kanonen och Jeanett
















Raserna som vi den här gången hade med oss var Chinese Crested, Tibetansk Spaniel och Dobermann. Kul med stor spridning rasmässigt :) och resultaten blev som följer:

* 1 st  internationell champion - grattis Cathrin!
Ch P'zazz Russian Lullaby blev Int uch!














* 2 st CAC +  2 st bästa tikklass placeringar - grattis Felicia & Sun Hee's I'm a Marionette och Jeanett & Korad Nord V-10 VDH Ch No Ch Jean Dark I Love You!

Kanonen var ensam i sin klass, men med V1 och finfin kritik gick han vidare till bästa bruna hane där vi fick se oss slagna av den i Tyskland så framgångsrika hanen Auronaquila vom Resindenzschloss. Dock var det många utanför ringen som höll en extra tumme för Kanonen, det kändes ju otroligt kul. Speciellt kul var det att hejjarklacken bl a bestod av en känd tysk rasspecialist. För Kanonens del behövde vi ju inte jaga CACIB's, så att vi kom tvåa spelade ingen som helst roll.

När dobermannringen var klar väntade det roligaste av allt - uppfödargrupperna. Efter ett snabbt
klädombyte, på med snygga byxor och kavaj, väckte vi våra trötta fyrbenta som yrvaket undrade varför de inte fick fortsätta med sin törnrosasömn efter att ha jobbat så hårt i värmen. Dock vaknade de snabbt till liv och visade upp sig från sin bästa sida i finalringen. Det gick faktiskt hela vägen fram den här gången - Kennel Jean Dark's uppfödargrupp slutade som BIS-1!!! Fantastiskt roligt och efter långa applåder och en lång fotosession fick varje handler en stor flaska sekt av arrangörerna. Trevligt :)



Domare W.Peper, Tyskland, frv :
Korad C.I.E No W-10 No & VDH champion Nordic JW-08 Jean Dark Kanon
Korad Nordic W-10 No & VDH champion Jean Dark I Love You
Korad Copenhagen W-10  Jean Dark King Liqueur
Efter den härliga upplevelsen väntade massor med shopping och jag gjorde av med varenda liten peng i plånboken. Men nu har vi hundben så att det räcker några månader framåt ;)


Trötta och svettiga, men nöjda med dagen styrde vi så bilen mot Sverige igen. Vi stannade i Danmark över natten och fortsatte sen i lugnt semestertempo vår färd hemåt. Måndag kväll landade vi hemma igen, slitna men med många härliga minnen att ta till i vinter när längtan efter sommaren blir för stor.

Fler bilder från resan hittar du här.

TACK för en toppentrevlig resa Jeanett och Felicia! Och tack för en underbar dag i Tyskland Cathrin och Elaine!

:)

lördag, juni 11, 2011

Jean Dark's O-kull 1 år


1 år. Idag fyller Oslagbara O-kullen 1 år. Och jag minns det som igår när jag fick en förfrågan om huruvida Kanonen kunde tänka sig en date med Esther. En förfrågan som vi stolt emottog och tackade ja till.


Resultatet av kärleksträffen, som jag och Anders tyvärr inte kunde närvara vid eftersom vi var i Venedig just den helgen, blev 11 små underbara knyten som nu har växt upp och blivit stora till kroppen dock kanske ej i knoppen (än ;)). Tack till Jeanett och Anja som ombesörjde daten som ledde till Oslagbara O-kullens födsel. Och tack till O-kullens ägare som tar så väl hand om dem, jag är så stolt över er ALLA och envar!

Snart väntar HD-röntgen och MH-prov men innan dess hoppas jag att alla valparna får en riktigt härlig sommar med många bad, långa promenader och en massa bus.

GRATTIS PÅ 1-ÅRSDAGEN ALLA I JEAN DARK's O-KULL önskar vi här på Solinge.

JEAN DARK ONE MAN SHOW
JEAN DARK ONLY THE BRAVE
JEAN DARK OSCAR RED ORCHID
JEAN DARK ONE MILLION
JEAN DARK OUTDOOR
JEAN DARK OXYGEN


JEAN DARK ONLY
JEAN DARK OMNIA GREEN JADE
JEAN DARK ORIFLAME
JEAN DARK ORLANE
JEAN DARK OUI

Lite nya bilder på O-kullens *stjärnor*:

Scooby 11 månader

Olle 10 månader

Oscar

 
Nemi 11 månader

 
Orca 12 månader

Pinja 10 månader

Lycka 10 månader

Atlas

Extra mycket sol i blick!