tisdag, augusti 28, 2012

Det går bra nu

Knappt hinner man gratulera Kanondottern Pinja (LP I Jean Dark Orlane) och hennes matte Cia förrens de har presterat fina resultat igen. Den här gången tävlade ekipaget i Lydnadsklass två.

GRATTIS till förstapriset! Ni är bara så bra.


Det som är så trevligt med ekipagets tävlingsresultat är att det är Cias första hund som hon tävlar med och hon har en sån härlig avslappnad attityd till hunderiet. Hon tycker att Pinja är bäst i alla lägen, och tävlar inte mot de andra i klassen utan bara mot sig själv.

Pinja, 2 år i juni, har hunnit med att meritera sig med detta i år:

* LP I (5 starter, 3 förstapris, två andrapris)
* Förstapris i LKL 2 (2 starten, första gången fick de ett andrapris)
* Uppflyttad till lägre klass spår (på debuten)

Förutom bruks- och lydnadsmeriterna har Pinja HD A och genomgått MH med godkänt skott.

Och jag är så stolt så jag spricker.

POFF.

måndag, augusti 20, 2012

En riktigt bra hund

Jag har haft turen att leva med några riktigt bra dobermanns under mina 21 år med rasen. Min tur har även under de senaste 12,5 åren innefattat att jag har fått tillgång till de bästa individerna. De har dock inte kommit till genom turens hjälp utan genom min uppfödares skicklighet och långa erfarenhet av rasen.

Det enda undantaget, den som inte var speciellt bra, var min första dobermann Saffran (LP I Nordic Star's Safir), vars mentalitet och exteriör lämnade en hel del att önska. Förutom att han var skottberörd, pipig och saknade tänder så var han även osäker och nervös tillsammans med okända människor. Dessutom såg han ut som gnu.


Saffran gillade att åka bil ;)

Missförstå mig rätt. Jag älskade Saffran och jag lärde mig att älska rasen tillsammans med honom. Vi tävlade i elitlydnad med ett andrapris som bästa resultat. Han var extremt duktig på att springa rapportsträckorna, felet var bara att han inte kunde vara tyst på stationerna. Han var min arbetskamrat och följde med mig till jobbet på annonsbyrån vid S:t Eriksplan. Vi åkte buss och tunnelbana in till stan, tränade mycket och han var min bästa vän under dessa år. När han dog hade han lärt mig vilka bitar jag skulle leta efter i min nästa dobermann. Och vilka den inte skulle ha.


1994 med Saffran
Jag har som sagt var levt med några riktigt bra dobermanns. Hundar som har kunnat arbeta, som haft nerverna i styr och som har gjort mycket bra reklam för rasen vart de än har visat sig. Dobermanns som omvänt riktiga dobermannhatare till att börja tycka om rasen. Hundar som jag är stolt över att ha ägt och levt med.

Men så har vi Gossip. Och plötsligt började de duktiga hundmänniskorna som vi mötte prata om vilken bra HUND jag hade. Så istället för: "Vilken bra dobermann du har" så sa de: "Vilken bra hund du har". Och jag förstod ingenting.

Jag kan tom komma ihåg irritationen när jag hörde "bra hund"-frasen för första gången. Vad menade personen? Att jag haft dåliga hundar förut? Nej, det menade de ju inte, jag hade haft väldigt bra individer. Dobermanns som tävlade högt upp i lydnads- och bruksklasserna, gick igenom korningarna med höga poäng i unga år, dobermanns som folk skulle hugga av sin högra arm för att få äga.


Vår fantastiska Gossip HUND

Nu, efter alla dessa år med rasen, vet jag vad de menar.

Det finns några dåliga dobermanns, flera medelmåttiga dito och många bra D.O.B.E.R.M.A.N.N.S. Och så finns det bra H.U.N.D.A.R.

Gossip är en bra hund, en dobermann som står sig i konkurrens med en extraordinärt bra individ av en vilken annan hundras som helst. SM-förare, de duktigaste lydnadsintruktörerna som Sverige har att tillgå, bruksinstruktörer med decenniers erfarenhet har alla sagt samma sak efter att ha sett Gossip jobba. Hon är en riktigt riktigt bra hund.

Hennes styrkor ligger i kamplusten, den aldrig sinande arbetslusten, hennes samarbetsvilja, koncentrationen, den snabba inlärningsförmågan, hennes tysthet på och utanför planen. Listan är ännu längre, den innefattar allt som en bra hund är. Fler än en gång har jag hört att Gossip är en Border Collie i förklädd i en Dobermanns kostym. En hårlös schäfer, en korthårig malinois you name it ;).

Tyvärr har min svåra astma och hennes småskador ställt till det för oss de senaste åren, men än är vi inte klara med varandra. Än finns det tid att meritera henne mer, och fortfarande tränar vi 4-5 dagar i veckan. Och även om vi inte når vårt hägrande mål, lydnadschampionatet, så har jag fått lära mig hur en riktigt bra hund ska vara.

Vissa får aldrig uppleva en bra hund. De lever med sina dobermanns, duktiga, fina individer som representerar rasen väl och det är inte fy skam. Man är mycket lyckligt lottad då med, en riktig bra dobermann är en fröjd att äga.

Men hemma hos oss har blixten slagit ner två gånger. Plötsligt står vi här med två bra hundar.

Rulle är allt som Gossip är, han är hennes tvillingsjäl. Han har kamplusten, dådkraften, föremålintresset. Han har samarbetsviljan, envisheten, den aldrig sinande arbetslusten.  För Rulles del finns inga gränser, förutom jag då.

Han lägger sin energi på rätt saker, när jag har gått spåret och kommer tillbaka till honom så hälsar han glatt men väntar inte många sekunder innan han vänder sig om och vill arbeta. Tränar vi lydnad så blir han genuint ledsen när passet är slut. Han vill inte sluta, han vill bara fortsätta. Han kan träna rapport, spår, sök och skydd och lyckas i alla grenarna. För att citera hans sök-fröken: "Blir det ingenting av den där hunden så är det inte hundens fel".

Rulle arbetar
Och plötsligt öppnar sig alla möjligheter i hela världen.....

onsdag, augusti 15, 2012

Livet på landet

Idag har det varit underbart väder och innan mörkret la sig så unnade vi oss varsitt kvällspår med hundarna.

Livet på landet är avslappnat och folket likaså. Medans vi väntade på att Gossip's spår skulle ligga till sig så åkte "grannen" från andra sidan skogen förbi oss på sin motorcykel. Självklart stannade han till för att prata lite, och en kvart senare hade vi avhandlat det mesta sen sist. Trevligt, och så typiskt livet här ute på leråkern.


Gossip var ivrig

Sedan gick jag Rulles babyspår, han fick titta på när jag gick ut det och sen väntade vi bara en kort stund så var det dags. När vi var klara så väntade vi på Gossip och Anders som var på väg mot sitt spår. Då kom det en häst.


Rulle på spåret

Hästar är läskiga tycker Rulle. De är stora, frustar och än har han inte upptäckt att det som kommer ut därbak är det han suktar efter när vi går förbi de väldoftande (hm) högarna. Nåväl, där stod vi, smal grusväg, häst på väg mot oss. Ingenstans att ta vägen då dikeskanterna runt åkrarna inte är att leka med. Det var bara att bita i det sura äpplet, försöka få den vilda tonåringen att sätta sig ner, prata lugnande med honom och säga hej till ryttare och häst när de närmade sig.

Självklart stannade ekipaget vid oss. Det gör man på landet. Man hälsar när man möter folk och man byter några ord om tillfälle finns. Hästens ryttare var nyfiken på vad det var för ras jag hade i snöret, vi pratade lite kring det, hon sa att hunden gärna fick hälsa om han var rädd, hästen var van vid hundar. Jag tackade vänligt men bestämt nej och hade hela tiden koll på Rulle som nyfiket ville gå närmare.

Efter lite mer prat så var det då dags för dem att rida vidare. Då säger jag till Rulle att sätta sig. Sitt Rulle säger jag. Plötsligt stannar hästen och ryttaren vänder sig om: Vad sa du att hunden hette? Rulle svarar jag. Men det heter ju min häst också!

HästRulle

Vad är oddsen på det? En hundRulle och en hästRulle på samma plats långt ute i obygden. :)

Min hund blir aldrig trött


Fotövningar med Gossip
Ibland känns det som om ens hund har ofattligt mycket mer energi än vad som är bra för den. Eller för den trötta ägaren. ;). Och då kan det kännas precis som jag skrev i rubriken: Min hund blir aldrig trött.

Om jag, efter mina 21 år med rasen, bara fick ge ett endaste råd till alla nyblivna (eller gamla) dobermannägare så är det att man inte kan motionera en dobermann trött. Det enda som händer är att när konditionen blir bättre så ökar även energin och hunden upplevs som ännu "jobbigare".

Byt istället ut minst en av dagens motionsrundor mot ett pass med tankegymnastik så får du en mycket nöjdare hund. Lägger du sen till ytterligare ett tankepass så är du i mål.

Det behöver inte alls handla om att man ska träna för tävling, små cirkuskonster är lika uttröttande de också. Och det finns ingen regel som säger att man måste åka till en bk/eller träningsplan utan det fungerar precis lika bra att vara hemma och träna på ex apporteringar, att plocka upp saker, att räcka vacker tass eller vad man nu kommer på för trix.

För oss som bor på landet kan en promenad i en annan miljö än den lantliga vara tankegymnastik. Vi har nära till Arlanda och när den unga herren är extra energisk så kan kvällspromenaden förläggas till flygplatsen där det bullrar, mullrar, tjuter, kryllar av människor och goda lukter. Promenaden blir nästan som ett eget träningspass, vi övar på att inte hälsa på alla som går förbi, att inte äta upp allt äckligt skräp som ligger på marken, vi kan gå upp och ner för gallertrappor, hälsa på konstiga betongblock och när vi hälsat klart balansera på dem.

Har man svårt för att hitta på saker att aktivera sin hund med så finns det massor med bra böcker att hämta inspiration ifrån. "Aktivitetsboken" av Memea Mohlin är en av dem. Men först och främst så skulle jag uppmana alla att använda sin egen fantasi, och inte låta den sätta några som helst gränser.

Just nu är det de små sakerna som gör Rulle extra trött, såsom att vi tränar på att lägga ner huvudet på platsliggningen eller allt som har med apporteringsträning att göra. Då behövs inte många minuter innan tonåringens ögon hamnar i kors. Så otroligt enkelt med ändå svårt om man inte vet om att psykisk trötthet är bättre än fysisk.

Trixa på, hej och hå!

Årets tröttaste Rulle


måndag, augusti 13, 2012

Vart är valpen?

Min valp är borta. Någon måste ha tagit honom. För inte är väl den brune slyngeln som lyfte på benet på sin 7-månaders dag min lille Rulle? Eller?

Den babyknubbiga kroppen är borta och har ersatts av långa knotiga ben som aldrig tar slut. BabyRullen som inte lämnade min sida kan nu springa både 20-30-40 tom 50 meter bort utan att vända sig om. När jag hjälper den nya Rullen att hoppa upp i skuffen i bilen så knakar min rygg på ett sätt som det inte gjorde när jag lyfte in valpRullen. Aj aj, jag börjar bli för gammal för det här.

När vi går i skogen så fladdrar tonåringen omkring som en vilde. Han flyger och far, knappt har han tid att komma tillbaka om man ropar på honom, alla hans hundvänner ser lite lätt trötta ut när de upptäcker att han ska med på promenaden. Han buffar och stöter på sina vänner, skäller på dem om de stannar eller inte springer fort nog, han fäller dem gärna och när vi promenerat klart så är både hans kompisar, jag och tonårsRullen trötta. Av helt olika anledningar ;).
 
Baby Rulle balanserar

Stor 7-månaders Rulle
Nu är valpperioden över, och tonåren har börjat med buller och bång. Den här tiden är kanske den mest tålamodsprövande av dem alla, nu gäller det att hålla hårt i hatten för det blir åka av.

Men jag är fortfarande hopplöst förälskad i Rulle, även om han inte är baby längre. Hans mjuka päls, snälla ögon, häftiga humör, hans överlyckliga dans när han upptäcker att det är morgon igen, den glada svansen och hans silkeslena nos. Jag älskar allt hos honom, även hans dåliga sidor (han har inga ;)). Så vi ska nog överleva tonårstiden också ;)


9 veckors Rullen var inte stor


Rulle 7 månader och en dag,
snart högre än sin storasyster Gossip

tisdag, augusti 07, 2012

Hörs man så finns man


Rullemannen har alltid gillat att låta. Inte pipa, utan låta VOFF VOFF. Han lever efter devisen "hörs man så finns man".

Rulle kan skälla när han rullar runt på vardagsrumsmattan, han kan låta när han blir frustrerad över att han inte kommer ifatt kompisen, han kan skälla uppfordrande om maten inte serveras fort nog, när han försöker ta tuggben från Gossip, om Ior är på "fel" sida av staketet och Rulle inte når honom. Han kan skälla av glädje när vi kommer hem, han kan låta i sömnen.

Ibland blir man spritt språngande galen av skallen, men det är ju Rulle. Rulle gillar att skälla och istället för att irritera ihjäl mig så fick han lära sig att skälla på kommando och då även få träna på att vara tyst. Just den tysta biten fungerar sådär för tillfället, men han har fantastiskt skall, det har ni ju redan sett på film. Han skäller jämnt, högt och med tassarna på plats.

Istället för att irritera sig på hundens "nackdelar" kan man ibland fokusera på att göra dem till fördelar och se dem som styrkor hos hunden . :)

måndag, augusti 06, 2012

Delad glädje

Delad glädje är dubbel glädje heter det ju så fint. Och visst stämmer det. I helgen fick jag glädjas och dela andras framgångar och det var så härligt.

För Rulles del gick det kanske inte riktigt som förväntat och visst kändes det snopet att vi inte fick något HP, för det tycker jag (rent objektivt såklart haha) att han är värd. Grattis till Hollywood Hills v Nobel Line som blev BIR-valp, han var jättefin!

Men jag fick ta del av framgångarna när Kanonens och Tindras dotter "Zendie" debuterade i utställningsringen. Drygt 11 månader gammal, med en nervös husse och matte vid ringside och mig som handler slog hon till med en vinnartitel och bästa tikklass placering.

Zendie var en dröm att visa, domaren öste lovord över henne, och det jag fick med mig var bl a att hon är välkonstruerad med fantastiska vinklar, rörelser, ja, det mesta var faktiskt excellent och enligt domaren är hon mycket mycket mycket lovande. Hade Zendie inte varit solblek i pälsen så hade hon faktiskt klivit upp några placeringar till :).

Zendie har fått det bästa från båda sina föräldrar, och hon påminner oerhört mycket om Kanonen i sitt uttryck framifrån. Något som såklart framkallade både glädje och sorg hos mig. Jag saknar min hund, men är glad att han lever kvar i sina fina barn.


SDV jun-12 Dobia'co Gazzendie
11 månader gammal


KORAD SE V-11 C.I.E VDH & N
O CH NO V-10 NORD JV-10
Jean Dark Kanon 10 månader gammal

Stort tack till Annika och Ulf som lät mig visa deras pingla till SVENSK DOBERMANN VINNARE i JUNIORKLASS 2012 och 4:e bästa tik. Jag hoppas att ni förstår hur stolta vi är över vårt "barnbarn". Stort Grattis till era fina framgångar och Grattis till Jeanette på Kennel Dobia'co som fött upp SDV jun-12 Dobia'co Gazzendie.


SVENSK DOBERMANN VINNARE
JUNIOR 2012

Ett stort grattis går även till bästa kompisen och hennes uppfödning som hade en otroligt framgångsrik helg. Grattis såklart till alla ägarna till följande duktiga och fina hundar ;

- Korad SPH I BH C.I.B Nouch KBHV-10 Jean Dark King Liqueur som blev godkänd i lägre klass spår på rasmästerskapen. Plac 1/5.

- Korad SDV lydn-12 SE UCH IPO II BSL III TYSK CH (VDH) ZTP V1B VICE WORLD WINNER-10 Neumünstersieger -09 SDV ungh- 09 BH Jean Dark Kingdom som vann LKL II med 179,5 p och blev SVENSK DOBERMANNVINNARE i LYDNAD 2012!

- ZTP V1A BH KORAD NUCH TYSK CH (VDH) SDV-12 SDV -11 SDV-10 NO V-09 KBHV-09 C.I.E VICE WORLD WINNER -08 Scand DobV-08 OG-SÜD AUSTRIA WINNER- 08 NORDV-06 SDV ungh-06 Jean Dark Grabazzi. "Ior", 7,5 år gammal, vann titeln SVENSK DOBERMANN VINNARE för tredje året i rad, en helt oerhörd prestation som saknar motstycke, utöver detta har han ytterligare två dobermannvinnartitlar och en hel radda andra. Vilken fantastisk hund, en levande legend!

- SDV vet -12 SDV vet-10 LP I Jean Dark Xlimited, 10.5 år gammal, som blev SVENSK DOBERMANN VINNARE i VETERANKLASS 2012.

-
Bästa uppfödargrupp och SVENSK DOBERMANN VINNARE Kennel Jean Dark med fyra hanar i gruppen (Jean Dark Grabazzi, Jean Dark Jackpot, Jean Dark Privilige, Jean Dark King Liqueur)

Grattis även till övriga Jean Darkare som visades med fina resultat.

Förutom framgångarna på Rasmästerskapen och Svensk Dobermannvinnare så var följande Jean Darkare ute och visade framfötterna:

- Kanonens fina och duktiga dotter LP I Jean Dark Orlane debuterade i LKL 2 och fick ihop 148,5 p med en nolla i protokollet. Grattis Cia, ni är helt enkelt bäst!


Jean Dark Orlane med pappa Kanon


- Rulles bästa mamma Korad BH LP I Jean Dark Kylie Minogue genomförde att BH-prov med godkänt resultat. Grattis Jill, vi är så stolta över Rulles duktiga mamma!

Rulle hade en toppendag, vart han än vände sig så fanns en famn att attackera och ett ben att pussa på ;). TACK till alla som bidrog till vår härliga dag, ett extra tack till mitt resesällskap Jeanett, Liselotte, Felicia och Jonathan och Yosette som tog så fint hand om Rulle när jag inte kunde.

Grattis till alla vinnare och övriga som är nöjda med sina resultat, väl mött igen nästa år.

fredag, augusti 03, 2012

Veterinärbesöket

Bästa Gossipen, godmodig och snäll fast det gjorde ont när veterinären drog i benet

Det är många som undrat över Gossipen, hur gick det då hos veterinären? Er omtanke värmer, tack!

Jo, såhär gick det: Vår superproffsiga veterinär Inger, specialist på hältor och rehabilitering klämde, kände och gjorde böjprov på Gossips ben. Vi fick springa och gå fram och tillbaka så att Inger kunde se vad som felades.

Sen blev det röntgen och en himla massa bilder. Inger konstaterade att Gossip inte har några som helst pålagringar i boglederna. BRA!

Hältan är fortfarande ett mysterium, men förmodligen är det en sena som spökar och nu väntar en konvalecens på 6-8 veckor då Gossip bara får gå korta koppelpromenader. Blir hon inte bättre efter den här resan så ska vi magnetröntga henne. Håll tummarna för att vi slipper det.

Eftersom undersökningarna tog en sån tid så fick Lillebror Rulle följa med in. Han gjorde stort intryck på personalen, helvid och jätteglad svepte han in på kliniken och virvlade runt såpass mycket så veterinären undrade om vi ville ha med oss en lugnande spruta hem. Raket Rulle....


Inte så liten längre. 36 kg stannade vågen på.