Löp Luella?

23 år. Så länge har jag haft dobermann.

Jag har under mina år med rasen haft flest hanar, 4 st och så 2 st tikar, en egen och en lånad. Därför är de inte konstigt att jag känner mig bekväm med hanarnas olika utvecklingsperioder. Livet med dem känns bekant. De lyfter på benen, skvätter här och där, upptäcker tjejer och dofter, har en Balla Allan-perioder, är allmänt goofy, lugnar sig ett tag och så håller det på tills de blir 4-5 år och hittar sig själva ;).

Men så kom Tjorven in i vårt liv. Och hon saknar ju snopp! Genast är jag inne på ny mark. Det tillsammans med att jag knappt minns vad jag gjorde igår än mer hur/var/när Gossip löpte för första gången för åtta år sedan skapar ett litet problem för mig som gillar att ha kontroll.

Jag har bombat mina vänner och min stackars uppfödare med frågor; När börjar tikarna att löpa, ändrar de beteende, hur länge håller de på, blöder de mycket första gången, hur vet man att de är i höglöp (det lär nog Rulle berätta iofs så där har vi en fråga som vi får svar på automatiskt).

Tjorven, ingen liten tjej längre

Den senaste veckan har jag känt att Tjorven är lite allmänt disträ, och kissar oftare när vi är ute. Undrar sa flundra om det är löp på gång? Den som lever får se ;).

Tänk så spännande livet med hund kan vara!

Från valp till slyngel

Häromdagen sken solen för första gången på länge. SOL = Fotografera hund!

Jag gillar att följa mina hundar från "valp till vuxen" men att få till träffar med bästa kompisen och handlern är inte alltid så lätt och trots att det optimala antalet för att få till den perfekta bilden är tre så har nöden ingen lag. Är man inte tre så får man nöja sig på två.

Sagt och gjort, jag satte kameran i handen på Anders och nu har vi haft rätt många fotosessioner ihop. Det är kul att följa Tjorvens utveckling. Just för tillfället är hon i slyngelåldern, men visst är hon sig lik i bilderna från förr?



På bordet för första gången
23 dagar
Foto; Moi



6,5 vecka
Foto; Felicia W Lemmeke

8,5 månader
Fotograf Anders Johansson

SDK's Avels- och uppfödarkonferens februari 2014

För några dagar sedan la jag in ett inlägg på ett facebook-sida för Dobermannälskare. Tyvärr blev en person kränkt av min trådstart (dvs mitt ursprungsinlägg) så moderatorerna valde att ta bort det.

Jag hade absolut ingen ful baktanke med inlägget, utan ville förmedla en framtidsvision för Svenska Dobermannklubben. En klubb som jag själv inte tillhör sedan 3 år tillbaka. Jag ville peppa folk (och mig själv ;)) att bli medlemmar i klubben och öka medlemsiffrorna som stadigt sjunkit de senaste åren. Tyvärr blev det en annan effekt. Och medlemsantalet sjönk ett snäpp till :(."Nu är det inte min uppgift att rapportera från Avels- och uppfödarkonferensen, jag var där eftersom jag varit delaktig i arbetet med Raskompendiet och exteriörföreläsningen.

Något som vi diskuterade länge och väl var hur vi ökar gemenskapen inom rasen. Nu är den här Facebook-sidan ingen sida som hör ihop med SDK, men OM gemenskapen blev bättre och människor sågs oftare för att ha roligt ihop så tror jag att även de som inte är medlemmar nu skulle bli sugna på att vara med . Nåväl, eftersom det finns andra rasklubbar som jobbat bort dålig sammanhållning och vänt den till en bra, så finns det ju saker man kan göra. Min uppfödare är medlem i flera rasklubbar och hon gav två konkreta exempel på hur en klubb vänt trenden från dålig till mycket bra, och dessa förslag mottogs väldigt positivt. Dessa kommer säkert att redovisas i rapporten från konferensen.

Jag tror inte att jag var ensam om att ha trevligt igår och jag kan bara hålla med om det som en klok människa bredvid mig sa: Det är svårt att kasta skit på någon som man träffat och haft trevligt med . Vikten av konstruktiv kritik diskuteras också, men många upplevde det som att kritiken snabbt slutade att vara konstuktiv och då eskalerade till något annat. Och många var de uppfödare som var frustrerade över alla negativa skriverier, men det kan ju vi vända på. Tillsammans . Ett negativt inlägg ska generera i ett positivt . De som inte var där missade också Anna Junmans supergoda lunch .

Uppfödarna kan göra mycket för rasen, de kan föda upp vår underbara ras så att vi valpköpare kan fortsätta leva med världens bästa ras, men vi valpköpare har också en stor del i rasens framtid och hur den uppfattas.

Jag tror och hoppas att många kommer att nappa på förslagen som lämnades fram. Och sist men inte minst en kan inte göra allt, men alla kan göra något"

Blir du irriterad på en tråd? Hoppa över den! Och framförallt, behandla varandra med respekt. På så vis kommer vi vidare, och strävar framåt inte bakåt.

Jag älskar Dobermanns och kommer att fortsätta att leva med rasen. Med eller utan medlemskap i SDK. Just nu utan.  Jag kommer att fortsätta peppa folk att jobba med varandra, vi behöver inte gå hand i hand men vi kan väl gå åt samma håll? Tillsammans.


Var rädda om er och pussa era vovvar!

Rehab vecka 3

Igår kväll var vi på djursjukhuset för Rulles första rehabmöte efter sin TPLO-operation.

Vi fick börja med att gå i en korridor medans sjukgymnasten studerade Rulles ben. Gulle Rulle var helvild, så det blev några varv innan han stillade sig. Sedan fick vi springa en kort bit och efter det in på undersökningsrummet. Där tittade vår duktiga sjukgymnast på Rulles operationssår, klämde på benet och mätte hans muskler. Allt såg väldigt bra ut, så skönt!

Jag fick även tillfälle att fråga om klonk-klonk-ljudet som kommer ifrån benet, men enligt sjukgymnasten var detta inget att oroa sig över, utan tillhörde läkningsprocessen.

Hemövningarna till nästa gång;

- Öka promenaderna med 5 minuter/vecka.

Den här veckan är vi uppe i 10 minuter 4-6 gånger per dag . Därmed kan vi börja öka en eller två promenader till 15 minuter, om det går bra och Rulles ben inte försämras så kan vi efter några dagar öka upp ytterligare en promenad för att om en vecka vara uppe i 15 minuter 4-6 gånger per dag.

- Rulle ska fortsätta vara kopplad utomhus, vi har honom även kopplad inomhus. Annars kan han inte hejda sig utan fladdrar runt som om  han vore frisk.

Underlaget Rulle ska gå på kan vara lätt kuperat/skog. Det får inte vara halt eller för lerigt (även där är man rädd för halkan)

Övningar;

Cirklar/åttor, gå över blåbärsris/ljung, passiv rörelseträning där vi böjer och sträcker benet enligt övningar som sjukgymnasten visade, massage - speciellt i ljumsken, baksidan av låren, ryggen och vid halsen/skuldran där Rulle är lite spänd nu när han inte kan belasta benen lika. Vi ska även uppmuntra Rulle att stå på sitt skadade ben när han kissar.

Muskulärt skiljde det 3,5 cm mellan de båda bakbenen, och all övningar går ut på att dels stärka benet dels minska skillnaden.

Vi kämpar på!

Så mysigt med rehab

Vad händer där?

Duktig kille, inte alls så lugn som han ser ut på bilden ;)

Idag skulle vi ha tävlat

15 februari 2014 är dagen då jag och Rulle skulle ha debuterat i Lydnadsklass 1.

Egentligen skulle vi ha kunnat debutera långt tidigare, ja enligt vissa träningskompisar så är jag en perfektionist och borde ha startat redan ;).

Idag skulle jag ha vaknat tidigt med pirr i magen. Plockat ihop våra saker, inte ätit frukost och känt mig lite speedad. Gått en långpromenad med Rulle så han fått springa av sig lite innan tävlingen. Satt mig i bilen och undrat om jag inte har lite ont i halsen ändå. För är man sjuk behöver man ju inte tävla ;). Jag hade åkt till tävlingen, nervöst kollat in mina medtävlare och undrat om de också hade fjärilar i magen?

Jag kan inte låta bli att undra hur det skulle ha gått? Trots att jag startat ett hundratal gånger i lydnad och bruks, så är varje hund ett nytt spännande äventyr. Hur mycket/lite måste man värma upp, vilka moment sitter även i okänd miljö, vilka gör det inte. Vad behöver vi träna mer på? För även om det går bra så finns det alltid något att träna på och lära sig av.

För heta och arbetsglada Rulles del så skulle vi haft en lång uppvärmning, jag skulle gått in i mig själv innan jag gick in på planen och fokuserat på vårt program. Träffar du på mig på en lydnads- eller brukstävling så är jag är jag social efter programmet inte före ;).

Nåväl, nu har vi något att längta efter. Rulles debuttävling a la 2014.

Min uppfödare är TOPPEN!

I dessa tider då stort fokus ligger på hur sjuk vår ras är och vilka lurendrejare våra uppfödare är så vill jag bara säga:

MIN UPPFÖDARE ÄR TOPPEN!

Vår ras är inte bara sjukdom och elände, den är även glädje, friska individer och många är de uppfödare som envist kämpar på för att vi som älskar dobermann ska kunna få leva med rasen även i framtiden. Om man förutsätter att uppfödarna håller på med avel för att luras, tjäna pengar och struntar i valpköparnas sorg är man helt fel ute.

Jag vet att ni är flera därute som gör ett bästa, keep up the good work!

För att se Kennel Jean Dark's KENNELSTATISTIK , gå in på hemsidan här.

Träningsträff

I vår planerar jag några träningsträffar ute hos oss.  Hoppas vi blir ett gäng, återkommer med datum :).

Bilder från en av de tidigare träffarna;

Cia och Pinja

Katja och Jasper

Canto och Lisa fick med sig Anders på spåret

Nu är spåren klara

Fikatime i skogen

Katja och Mira körde skogsspår

Skönt med paus

Fred var glad

Folke och Uma

Lydnadsträning med Tjorven

 

Duktig liten Tjorven Korven

Nu när Rulle vilar så får Tjorven jobba desto mer. Och tänk att det aldrig slår fel, ju oftare man tränar, desto duktigare blir hunden.

Konstigt det där ;).

Just för tillfället så lägger jag mycket krut på Linförigheten/Fria följet. Häromdagen fick jag på Facebook frågan om hur jag tränar in det och det är inte lätt att på några få rader svara på allt vi gör men de här raderna sammanfattar nog det hela rätt bra, Tänkte att du som läser min blogg också ville ta del av det. Så vassego här är texten;

Jag använder mig av klicker när jag tränar, men det går lika bra med ett muntligt kommando. Dock tycker jag att klicker är väldigt bra när man ska isolera ett beteende i momentträningen.

Nåväl, när jag börjar träna in fritt följ (eller fot/linförighet) som det också kallas så börjar jag med att uppmuntra valpen/hunden när den tar ögonkontakt. Om hunden söker min sida och tar ögonkontakt på en promenad så berömmer jag det också. Bestäm dig tidigt för vilken position som ska ge beröm, ska hunden ha huvudet vid ditt vänstra ben eller bogen. Jag har gärna min hund i en position där den har bogen vid mitt vänstra ben. Sen anfaller jag momentet från olika håll;1. Hunden får sitta vid min sida och ta ögonkontakt - klick. Senare lägger jag in kommando fot där. Fot - ta ögonkontakt.
2. Jag kör följa John lek, dvs leker med hunden, kampar, tar kamptrasan, vänder mig om (gömmer kamptrasan i jackan eller har den i vänster hand) går i tävlingsposition (rak i ryggen och blicken uppåt) från hunden. När hunden sluter upp vid min vänstra sida så får den klick - kamptrasa - leka med mig vid min vänstra sida. De kan nästan få hänga i trasan vid mitt vänstra ben - då blir fot en rolig lek som utspelar sig vid vänster sida av matte :). När hunden väl förstått att den får beröm när det går vid vänster sida och söker ögonkontakt så kan man utöka leken med att försöka finta bort hunden, man rör sig ifrån hunden och hunden får jobba för att försöka komma ifatt en. Har du kamptrasan i vänster hand så får hunden INTE buffa på den, utan den ska ta ögonkontakt för att få leksaken. Först får den trasan vid första ögonkontakten, sen utökar man sträckan allteftersom.

3. Jag jobbar med klossträning för att få bra ingångar och bakdelskontroll. Googla klossträning så får du massor med exempel. Efter att ha jobbat med det här nu en månad så har Tjorven börjat få jättefina ingångar när hon kommer in.

För mig handlar fot om attityd, position och precision. Jag vill att min hund ska vara glad när vi kör fritt följ och jobba aktivt för att hålla rätt position. Mycket av den attityden får du genom följa John leken.

Tjorven har precis börjat röra sig från halt och framåt. Vi jobbar med följa John, klossträning och ögonkontakt. Nu har jag lagt in sitta vid sidan, fot (ögonkontakt) och så börjar jag att gå tävlingslikt framåt. Tjorven ska följa med mig vid sidan och i rätt position. Jag går korta korta sträckor, bara en eller två meter. Massor med beröm när hon håller ögonkontakten och positionen.

Jag jobbar med de olika delarna för sig och bryter upp fria följet i delar :) (alla svängar/starter/vändningar, gå framåt, ta steg åt sidan osv). Jag lär tidigt in att hunden aldrig får röra min vänstra hand även om jag har en köttbulle/leksak i den. Jag går rakt ner med händerna i tävlingsposition, då behöver man inte jobba bort en massa extrakommandon senare (att man håller upp handen på bröstet eller dylikt). Min armar är helt "döda" och hänger rakt ner vid sidan. Självklart rör jag på dem när jag går, men Tjorven ska hålla blicken på mina ögon, inte på händerna
.
Det är så kul med lydnadsträning och jag har ju såklart tusen andra tips också men det här är lite av mina tankar och hur jag gör. Nu jobbar vi förutom fria följet med apportering, håll fast övningar, ställande och läggande under gång och plats. Och så leker vi massor :)

Ha det gott!

Första tiden efter operationen

TPLO heter operationen som lagade Rulles trasiga knä. På den här sidan så kan man läsa om hur operationen går till. Rulle är numera en tvättäkta stålman ;).

Att ha en hund som är van att springa lös, träna bruks och lydnad dagligen som plötsligt tvingas vara stilla de flesta av dygnets timmar är inte lätt. Som extra svårighet har vi en liten Tjorv som inte förstår att storebror är nyopererad. För tillfället rastar vi sällan vår flock tillsammans, utan tar ut Rulle för sig själv och tjejerna i grupp. Allt för att undvika att det blir rajtantajtan och att Rulle anstränger sitt ben.

Just nu är det nämligen extra viktigt att Rulles ben hålls i stillhet, det har ju inte läkt ihop än. Följande hemgångsråd fick vi bl a;

Fram tills återkoll för stygntagning får Rulle endast gå i skrittpromenader 4-6 ggr/dag. Promenaderna får vara MAX 10 minuter långa. Det är viktigt att dra ner tempot på promenaderna. Viktigt är alltså att Ni går sakta med kort koppel och ser till att Rulle bara går i skritt. Rulle får inte trava.

Inomhus skall Rulle hållas lugn. All hopp, skutt, rus och bus måste undvikas. Rulle får inte gå i trappor eller hoppa upp/ner i möbler. Han ska vila inomhus.

Hårda bud i Mellerud, men har man inget annat val så är valet lätt. Och konstigt nog accepterar Rulle att gå kopplad både inom- och utomhus,  korta promenader och mycket vila. Kanske blir det jobbigare om ett par veckor när benet läkt mer? Vi får se, men vi kämpar på för att vår stålman ska bli så bra som möjligt i sitt ben!

Håll en tumme för oss tack!

Lillasyster tröstar när Rulle är ledsen

Minst en promenad om dagen görs utanför leråkern. De här promenaderna är toppenkul tycker Rulle!