torsdag, april 25, 2013

När man blir varm om hjärtat

I måndags var det så återigen dags för ett återbesök hos veterinären. Jag är ganska trött på veterinärkliniker just nu men en fördel är att man blir familjär med personalen ;).

Dagen till ära hade Gossip klätt upp sig lite, rött halsband på och som vanligt gick svansen i etthundraåttio knyck när vi kom in på kliniken. Gossipen älskar "sin" veterinär, hon gillar män ;).


Förväntansfull Gos inför veterinärbesöket, ser framemot att få hångla med veterinären

Efter en ytlig examination av det onda benet, som börjar må bra igen, och en liten mysstund med veterinären så skulle Gossip sövas. Jag fullkomligt avskyr den delen av veterinärbesöket. Först ska veterinären lyssna på hjärtat och varje gång vi gör det på våra hundar så får jag en jättestor klump i magen. Det är något som jag bara måste lära mig att leva med, men rädslan försvinner aldrig helt. Gossips åttaåriga hjärta tickar dock på så fint så. Lilla hjärtegull. Sekunden senare kunde jag släppa andan, återfå min färg i ansiktet och fylla på med luft i lungorna.

Gossip fick sin spruta och sen väntade vi. Och väntade...och väntade...och väntade... Fyra gånger kom personalen in för att kolla till om Gossip sov, och varje gång sov hon ända tills dörren öppnades och de kom in. Då lyfte hon på huvudet och sov inte alls. No no. Veterinären förundrades över dobbisen som vägrade somna, likaså gjorde sköterskorna det, matten gjorde det inte. Hur många gånger har man inte varit med om att dobbisarna gör allt annat än sover när de sövs ;).


Våga vägra möta John Blund

Efter den fjärde titten så bestämde sig veterinären iallafall för att röntga Gos ben trots halvvaken hund. Till sin hjälp hade han en engelsktalande ung sköterska som vi inte mött förut och medans jag lämnade röntgenrummet så hasplade jag ur mig; "Gossip is very kind" och fick repliken "Yes I know, I heard a lot of good things about this old lady".


Här stod en gråtmild Ammi och tänkte på sin snälla lady...


Då blev Ammin lite gråtmild och varm om hjärtat. Löjligt stolt över "my old lady".

Summa summarum efter veterinärbesöket är att Gossips ben läker som det ska, hon har inte ont längre och förväntas kunna leva ett fullgott pensionärsliv framöver.

Behöver jag säga hurra? Jag säger det iallafall. HURRA. :)

måndag, april 22, 2013

Den perfekta dagen

Sovmorgon, frukost i solen, morgontrötta hundar som efter en långpromenad  njöt av det fina vädret tillsammans med oss. Vi "skulle bara" sitta ute ett litet tag och sen sätta fart med alla måsten som ibland hör helgen till. Men på något sätt så fastnade både Anders och jag i solstolarna och där blev vi kvar.

Förmiddagen blev till lunch, den intogs utomhus på altanen, sedan återtog vi våra positioner i stolarna. Så skönt det är att bara vara ibland.

När klockan närmade sig tre bestämde vi oss för att åka iväg och träna. Spår och lydnadsträning i underbart väder för båda hundarna och några timmar senare var vi nöjda alla fyra. Rulle fick för första gången prova terrängbyten (grus/gräs) och att ha träapporter i sitt spår. Gossip fick ett lurigt spår runt en kulle och med myror som invaderade hennes apporter.

Middag intogs av två lätt rödmosiga individer som var trötta av all friskluft och strålande sol. Hundarna somnade ovaggade och gick knappt att få ut för sista kvällkissen.

Den perfekta dagen kändes evighetslång, solmjuk, närvarande och den var helt underbar.

Nu kör vi

Klockren markering ;)

Hm, vilket konstigt gräs
Yihaa, jag hittade slutet (Rodeo-Rulle)
Gossip's svans gick hela tiden, vift vift
Här är sista apporten. Stolt husse.

söndag, april 21, 2013

Det här med inlärning

Jag har tänkt på en sak. Eller rättare sagt observerat det här i vår vardag. Hur snabbt och enkelt hundar lär sig när det är något som de tjänar på. Jag har alltid hävdat att en hund aldrig jobbar gratis, och att lönen, dvs belöningen, är olika för vilket moment den utför. Om lönen har en tillräcklig stor dragningskraft så lär sig hundar blixtsnabbt. Och lönen kan vara allt ifrån kamplek, godis, social lek, ett bra, ett tjohoo, och så vidare.

Ta vår unge virvelvind som exempel. Han kan många saker som jag definitivt inte har lärt honom.

En färdighet som han själv har skaffat sig är att öppna dörrar. Himla praktiskt tycker Rulle som kan gå ut på tomten när han vill. Och matte får hicka varje gång när upptäcker att DET STÅR EN OKÄND HUND PÅ VÅR ALTAN för att sekunden senare känna att det drar ovanligt mycket i köket idag. Igen. Vad vinner han på det här? Jo, han vill ut och ut ska han och då får man fixa det själv.

 Gossip sover i sängen, hon vägrar att flytta ner på golvet, vi har försökt med sköna biabäddar, hundsängar och diverse madrasser. Det spelar ingen roll, hon ska sova emellan mig och Anders punkt.himla.slut. Så när Rulle skulle flytta hem till oss så var både jag och husse rörande överens om att valpen ska lära sig att ligga i sin bädd. På golvet. Inte i sängen emellan oss. Big no no.

Så kom valpen hem, och efter långa fartfyllda dagar lärde han sig att sova i sin kompostgallerhage bredvid sängen. Jättenöjd och glad låg han där och sov. Rulle sa till när han behövde gå ut men i övrigt reflekterade han inte över att hans sovplats, mysig och go, låg vid sidan av sängen och inte i sängen.


Liten Rulle Gull

Det här gick jättebra tills Rulle blev lite äldre. Då började han plötsligt flytta på gallret och ta sig ut i huset på egen hand. Vi försökte förklara att kompostgaller är läskiga, de skramlar, vi band fast gallret i en byrå, vi ställde för en stol, när stolen inte räckte till så fyllde vi den med tunga saker. Det spelade ingen roll hur vi gjorde, Rulle puttade ändå bort det som stod för och vips så var han ute. Han är aldrig hysterisk när han ska ta sig ut utan det handlade bara om att världen utanför var mer spännande.Solen värmer starkare i vardagsrummet och sömnen är djupare i soffan. Och det som stod i vägen skulle bort för han skulle fram.

Så vi har gett upp kompostgallret, numera sover Rulle nästan hela natten i sovrummet, fortfarande på golvet, för att vid fem/sex-snåret nyvaket yrslig stappla ut i vardagsrummet och lägga sig i en solfläck. Eller soffan. Han är jättenöjd med det. Och vi också eftersom vi inte har två hundar i sängen, utan en i vardagsrummet och en i sängen  ;). Helt ok.

Det här kan vara värt att tänka på när man tränar hund, vad har du att erbjuda din hund och hur gärna vill den ha det du erbjuder? I momentinlärningen är det oftast det enkla raka som är det rätta, dvs att inte krångla till det med konstiga dubbelkommandon/hjälper. Det lönar sig ofta att tänka till lite extra just under inlärningen.


Stör mig inte jag sover

torsdag, april 18, 2013

Tidsmaskin någon tack?

Finns det någon därute som har en tidsmaskin månne? Som kan stoppa tiden? För just nu skulle jag vilja göra det, trycka på stopp och sen vara nöjd resten av livet. För det är något speciellt med äldre hundar. Och just nu är Gossip varken för gammal eller för ung. Hon är lagom.

Vår fina tjej som fyllde åtta år för 1 1/2 månad sedan är en pigg pensionär som hänger med på långpromenader, tar ett spår lite nu och då, tränar lydnad några gånger i veckan, men framförallt så är hon helt perfekt. Det har hon iofs alltid varit, perfekt alltså ;), men nu är hon precis sådär härlig som äldre hundar kan vara.

Hon är charmigt döv när det kommer till att tigga vid bordet, men lyssnar när man säger till med "nu räcker det" - rösten. Hon går fint i kopplet när vi är ute, håller sig nära och tittar med klok blick upp på mig när hon vill något (oftast vill hon ha en godis och det får hon såklart ;)), hon springer inte bort, utan är nöjd med att lufsa runt i lagom takt, Gos står stilla när leriga tassar ska torkas, hon jagar inte upp sig i onödan utan ser på livet med år av erfarenhet. Hon litar på oss och vi på henne. Det är något speciellt med äldre hundar, man får en samhörighet efter så många års kamperande tillsammans. Ett starkt band som bara tiden kan ge.

Fast Gossip numera är "tant" så är hon sig lik. Kanske sover hon lite mer än förut men i övrigt är hon sitt vanliga glada jag. För Gossip är alltid GLAD, vare sig hon är hos veterinären, i soffan, stan, skogen eller på lydnadsplanen. Gladast är hon fortfarande när Anders kommer hem, han har alltid varit hennes stora stora kärlek i livet. Och nöjdast är hon när hon får ligga som en kil mellan honom och mig i sängen. Gulle Gos - världens bästa preventivmedel ;)

VattenGos

ApportGos

På Gotland, i vattnet ;)


Finaste Fria Följet Ever Gos

Sol Gos

KampGos

Flygande Gos

I husses famn efter vinst på Gotland

Så, har du en tidsmaskin som vi kan frysa tiden med? Hör av dig :).

tisdag, april 16, 2013

Välkommen Prinsen

Äntligen är han här vår nye fyrbente familjemedlem. Välkommen Prinsen, en kavat liten kille som vi hoppas ska trivas hos oss.

Jean Dark Prince John
e. Jean Dark Ior
u. Marilljo's Lady

Pappa Ior blev överlycklig när vi kom hem med lilleman, han har längtat efter en kompis att hänga med. Våra andra katter är trötta tanter som inte orkar hänga med i Iors tempo. Det var nästan hjärtskärande att se hans lycka när han upptäckte den lille. Efter en timme satte vi ihop dem och efter det har de knappt lämnat varandras sida. Trots att Prinsen ibland försöker dia Ior så är pappakatt bara snäll mot sin son. Gulligt!



Jean Dark Prince John


Nyfiken


Prinsen

Sötnöt
Mys med pappa Ior


fredag, april 12, 2013

Hej igen

Så var det dags att börja blogga igen. I år firar vi 10 år på nätet och en ny hemsida är på gång. Jag ska bara... ;)

Nåväl, jag har mycket tankar i huvudet som behöver ut så nu kör vi.

Efter en tuff start på året med skadade hundar så är vi nu på banan igen. När Gossip skada uppdagades så valde vi att lösa ut hennes användbarhetsförsäkring och låta henne bli pensionär på "riktigt". Detta innebär inte att hon bara ligger på soffan och prinsessar sig, hennes liv ser i stort sett likadant ut som innan. Vi gör dagligen små lydnadsövningar och spårar, hon hänger med ut på promenaderna och har det gott. Enda skillnaden är att hon inte tävlas längre.


Prinsessan Gossip har hunnit fylla 8 år!
Rulle är nu 15 månader med allt vad det innebär. Han har mycket av allt, det spelar ingen roll om det så gäller kamplust, nyfikenhet eller arbetsiver. Rullemannen passar mig som handen i handsken. En härlig levnadsglad tokrolig hund med stor humor. Fast jag kan nog erkänna att jag ibland funderar på guldfisk istället. Och att jag vissa kvällar gladeligen lämnar över ansvaret på Anders när han kommer hem ;). Jeezuz.


Blivande spårkung?

Just nu är Rulle lite extra aktiv, det märks att den "jobbiga" unghundstiden är här. Det "kliar" i hans kropp, hela han spritter av livslust och hyss att hitta på. Så en stor del av vår tid ägnas just nu åt att styra Rulle rätt, att lära honom att det fortfarande inte är ok att hoppa upp på köksbordet och stjäla mat, att man INTE skäller på andra hundar när man sitter i bilen, att kom hit betyder just det, och att Gossip inte uppskattar att ha en kampande lillebror fastsatt i sitt bakben när vi ska gå ut. Varje dag visar vi och styr lilleman rätt. Det gäller att vara tydlig, bestämd, snäll (för att vara tydlig behöver man inte vara stygg) och utrustad med en ängels tålamod.

Rulle är min femte egna dobermann. Och trots att jag borde ha vant mig vid allt som händer med hundarna under den här perioden så blir jag lika tagen på sängen varje gång. Kalla det dåligt minne eller vad ni vill :). Nåväl, något som jag upplever hjälper både hundarna och förarna igenom de här perioderna är träning.

Den senaste tiden så har vi tränat lydnad så gott som varje dag. Och Rulle älskar det! Idag har vi kört platsliggning, apportering, stegförflyttningar, vändningar på stället, starter i fria följet, fjärren i lkl tre (sitt/ligg/stå) och ner med huvudet på platsliggningen. Lite kort om hur vi tränade;

* Platsliggning - här lägger jag Rulle ner och går ca 5-10 meter. Idag har vi tränat på att ligga stilla när jag hämtar saker i bilen. De första gångerna var övningen jättesvår och Rulle reste sig när jag var vid bilen och/eller var på väg tillbaka mot honom. Efter att ha påmint honom om att Ligg gäller tills nytt kommando kommer så låg han lugnt och stilla kvar. Man måste få göra fel för att kunna lära sig vad som är rätt.

* Apportering - vi jobbade med "Håll fast" vilket innebär att han ska hålla apporten och inte tugga på den trots att jag utsätter honom för diverse retningar. Jag försöker helt enkelt lura honom att släppa, han har dock snabbt lärt sig att släppt apport innebär förlorad köttbulle, så han håller fint. Vi körde även några plock-upp övningar, där apporten låg nära och han bara behöver lyfta och komma in.


Håller så fint så

* Stegförflyttningarna gjorde vi åt höger, dvs han ska följa mig tätt intill när jag går åt höger. Vi provade även att gå åt höger, stanna och sedan ta några steg framåt. Gick fint, lite frustrationsljud när han först inte förstod att han skulle följa med mig. Löste sig med att jag visade honom att hej nu går vi och berömde när han gjorde rätt.

* Vändningar åt stället, främst till höger idag. Han jobbade jättefint, sätter sig dock en aning för långt ut (men rakt).

* Starter. Här sitter han helt enkelt fot vid min sida, jag har en godis i höger hand, handen hänger normalt vid sidan och han ska inte bry sig om den utan bara hålla ögonkontakt. Sedan går vi två tre steg, jag belönade snabbt eftersom han hade fin attityd och ansträngde sig för att hålla sig tätt intill min sida och bibehålla ögonkontakten. Duktig hund!

* Fjärren i LKL 3, där jobbar vi med de olika skiftena, jag lägger stor vikt vid att han låser sina framben, dvs ej flyttar på dem när han ex ställer sig upp från läggandet. Jag står precis framför honom men han har redan lärt sig att sitt innebär att tänka bakåt, upp betyder att man ska ställa sig (och låta bakbenen göra jobbet bakåt) och ligg då vill jag att han ska "buga" ner i läggandet med frambenen först.

* Ner med huvudet försöker jag införa som standard i platsliggningen. Där har vi bara kommit till ner - lägga ner huvudet - ligga i ca 8-10 sek och sedan klick. Idag provade jag även stadgan på ner-kommandot genom att röra mig åt vänster. Dvs lyfta på benet och gå. Han låg kvar. :)

Som avslutning kampade vi, men då Rulle går igång på tusen cylindrar på kampen så avbröt jag det efter ett tag för lite gosmys. Tyvärr gosmös Rulle så mycket så att jag nästan fick nackspärr. ;).


Att kampa är det bland bästa Rulle vet, han morrar, drar och sliter...

Träna hund är verkligen det roligaste jag vet och med en kompis som Rulle är det helt fantastiskt kul.

Later gators!