Rulle röntgen

Igår var det dags för ett stort delmål sedan Rulles korsbandsskada. Det var dags för sista röntgen för att se om benet, som sågas isär vid en TPLO, har läkt helt. Eftersom Rulle fått men av infektionen i benet så var det pirrigt och lite läskigt att åka till veterinären igår.

Rulle ÄLSKAR att åka till djurkliniken, han ÄLSKAR alla på parkeringen, han ÄLSKAR alla inne i väntrummet och veterinären Ashley som varit ansvarig för honom ÄLSKAR han extra mycket. Rulle är väldigt kärvänlig så att säga ;).

Efter att vi hade visat upp Rulles rörelser både i skritt och trav så gick vi inomhus för att klämma, känna och prata om hur benet återhämtat sig och då speciellt vad som hänt efter bakslaget.  När det var dags för röntgen så beslutade vi oss för att röntga utan sedering, Rulle var superduktig och låg helt stilla medans bilden togs. Duktig Rulleman!

Vi fick glada besked, tummen upp på det! Benet har läkt som det ska, får vi problem med implantatet längre fram så kan det tas ut och knät håller ändå. Nu gäller det bara att rehabilitera vidare och försöka hitta en nivå i vardagen som fungerar rent motions- och träningsmässigt. Skulle han visa minsta tendens till hälta, stelhet och /eller bli misstänkt trött (kan vara tecken på smärta) efter promenader och ökad träning så ska vi höra av oss. Flera gånger påpekade veterinären också att det är Rulle som bestämmer vilken nivå som blir den normala, inte det som var normalt innan skadan. Rulles ben är fortfarande "fladdrigt" dvs inte helt stabilt och vi måste fortsätta att bygga upp musklerna runt knät i lugn takt.

Rulles rehabschema för närvarande (4 månader efter operation och med ett stort bakslag):

* Massage av ömma/överbelastade muskler 2-3 gånger om dagen (främst bakbenens fram- och baksida).
* Korta travpass under promenaderna när han är uppvärmd
* Långpromenad 45 minuter på morgonen (vanligt koppel), långpromenad 45 minuter-1 timma på kvällen (längre koppel ca 2,5 meter eller Flexi-koppel), lydnadsträning (inga snabba vändningar eller lösträning än), plus vanliga kisspauser under dagen
* Vattentraskträning 1-2 ggr i veckan, de dagar vi vattentränar så drar vi ner på promenaderna
* Cavallettiträning varannan dag (stärker både rygg- och benmuskulatur)
* Lättare balansövningar




Rulle gillar att åka till veterinären

Nästa delmål är att Rulle ska få springa lös igen. Vi hoppas att kunna uppnå det i sommar :).

Tack för all tumhållning, ni är guld värda!

Första återbesöket

Så kom då dagen D.  Första röntgentillfället efter Rulles TPLO-operation.



Medans Gulle Rulle var inne på röntgen så väntade jag nervöst utanför



Rulle håller tass medans vi väntar på att han ska somna

Vill vara nära

Och vet ni vad? Allt ser bra ut, än kan mycket gå fel, men hittills så läker det mesta som det ska. Det enda minuset är att benet är tjock över patellasenan. Tanken är att senan ska överta korsbandets funktion, och just nu är den överansträngd och kan göra ont.  Vi fick förslag på några övningar som kan hjälpa senan att anpassa sig lite bättre. Enligt veterinären hade Rulle "ovanligt gott läkkött" och hans kropp jobbar på hårt för att fixa till skadan.

I övrigt ska vi fortsätta som vi gör nu, öka promenadlängderna med 5 minuter per vecka, göra våra sjukgymnastikövningar, gå i koppel, äta smärtstillande ett tag till och hålla koll på att Rulle inte halkar/gör rivstarter.

Som vanligt var Rulle, på typiskt dobermannvis, svår att söva så vi fick ge honom dubbel dos vilket ledde till att han sov i princip hela dagen. Men imorgon hoppas vi att han känner sig på topp igen. Lilla skrutt.



Efteråt var Rulle JÄTTETJÖTT

När man blir varm om hjärtat

I måndags var det så återigen dags för ett återbesök hos veterinären. Jag är ganska trött på veterinärkliniker just nu men en fördel är att man blir familjär med personalen ;).

Dagen till ära hade Gossip klätt upp sig lite, rött halsband på och som vanligt gick svansen i etthundraåttio knyck när vi kom in på kliniken. Gossipen älskar "sin" veterinär, hon gillar män ;).



Förväntansfull Gos inför veterinärbesöket, ser framemot att få hångla med veterinären

Efter en ytlig examination av det onda benet, som börjar må bra igen, och en liten mysstund med veterinären så skulle Gossip sövas. Jag fullkomligt avskyr den delen av veterinärbesöket. Först ska veterinären lyssna på hjärtat och varje gång vi gör det på våra hundar så får jag en jättestor klump i magen. Det är något som jag bara måste lära mig att leva med, men rädslan försvinner aldrig helt. Gossips åttaåriga hjärta tickar dock på så fint så. Lilla hjärtegull. Sekunden senare kunde jag släppa andan, återfå min färg i ansiktet och fylla på med luft i lungorna.

Gossip fick sin spruta och sen väntade vi. Och väntade...och väntade...och väntade... Fyra gånger kom personalen in för att kolla till om Gossip sov, och varje gång sov hon ända tills dörren öppnades och de kom in. Då lyfte hon på huvudet och sov inte alls. No no. Veterinären förundrades över dobbisen som vägrade somna, likaså gjorde sköterskorna det, matten gjorde det inte. Hur många gånger har man inte varit med om att dobbisarna gör allt annat än sover när de sövs ;).



Våga vägra möta John Blund

Efter den fjärde titten så bestämde sig veterinären iallafall för att röntga Gos ben trots halvvaken hund. Till sin hjälp hade han en engelsktalande ung sköterska som vi inte mött förut och medans jag lämnade röntgenrummet så hasplade jag ur mig; "Gossip is very kind" och fick repliken "Yes I know, I heard a lot of good things about this old lady".



Här stod en gråtmild Ammi och tänkte på sin snälla lady...

Då blev Ammin lite gråtmild och varm om hjärtat. Löjligt stolt över "my old lady".

Summa summarum efter veterinärbesöket är att Gossips ben läker som det ska, hon har inte ont längre och förväntas kunna leva ett fullgott pensionärsliv framöver.

Behöver jag säga hurra? Jag säger det iallafall. HURRA. :)