måndag, juni 18, 2018

När kommer valparna?

Ja, NÄR kommer valparna egentligen? Hade jag fått en slant för varje gång jag fått den frågan nu på sistone så hade jag varit rik. Rosie är beräknad att föda i midsommarhelgen, men eftersom en tik kan föda allt emellan dygn 57-72 så är frågan om just när svår att svara på. Den stora variationen beror på tikens långa löpning, skillnader i löpets längd och när i löpet som hon är parningsvillig. Från ägglossningen räknat så föder de flesta tikar efter 63 (plus/minus en dag) dagar. Men från bästa parningsdag sett så föds valparna i regel efter 60 (plus/minus en dag) dagar. Kullstorlek spelar också roll, vid stora kullar kan de komma lite tidigare, vid små lite senare.

Det finns dock vissa tecken på att valpningen närmar sig som man kan hålla reda på som uppfödare. För det första så är det faktiskt valparna som själva avgör när förlossningen ska ske. När de är färdigutvecklade så signalerar deras binjurar till tiken att det är dags för dem att födas. Tiken kan dock inte omedelbart svara på dessa signaler. Så länge hennes äggstockar producerar dräktighetshormonet progesteron kan hon inte valpa, eftersom en av progesteronets effekter är att det hindrar livmodermuskulaturen från att dra ihop sig. På något sätt måste därför äggstockens gulkroppar, som ansvarar för denna produktion, slås ut. Detta sker med hjälp av ett annat hormon, prostaglandin.

Kampen mellan dräktighetshormonet (som är värmehöjande) och det värkframkallande hormonet (som är värmesänkande) kan vi hålla koll på genom att regelbundet tempa Rosie. Den här kampen kan ta  flera dagar, ibland upp till en vecka. För närvarande tempar vi Rosie tre gånger om dagen för att se hur hon ligger till. Än har den stora temperatursänkningen inte skett, men så är hon bara på dygn 57 också. En annan sak som kan vittna om att valpningen är på gång är att tiken slutar äta. Men även här finns en viss osäkerhet för vissa tikar kan fortsätta att äta tätt inpå valpningen. Så vi tempar på :). Det känns tryggast så.

I övrigt har vi förberett med rena handdukar och filtar i massor. Jag har även gjort en låda för "bra-att-ha"-sakerna som även den är klar. Vi är så redo vi bara kan vara och jag hoppas att allt ska gå bra. Inuti mig fladdrar en oro över allt som kan gå fel men jag försöker ändå fokusera på att det kommer att gå bra. Nu finns det ingen återvändo, utan nu måste vi ju köra Rosie, Anders och jag. Håll tummarna för oss!

Ordning och reda är mitt mellannamn ;)

Dygn 55 ( i lördags) och magen är stor 

tisdag, juni 12, 2018

Better safe than sorry

Igår besökte vi en veterinärklinik i Kungsängen för en check up av Rosie och magen. Helgens väder  har, som alla dagarna sedan Rosie parades, varit väldigt varmt men nu i slutet av dräktigheten så tar hettan lite mer på den blivande mamman. Så istället för att undra hur hon mår fick vi veta hur hon och de små dvärgarna i magen mår.

Det första veterinären sa när vi äntrade undersökningsrummet var "Så söt hon är". Det är alltid en bra sak att säga till en hundägare ;) så där blev det pluspoäng direkt. Efter lite klappar, en allmän hälsoundersökning både fram och bak så ville veterinären ha upp henne på bordet för att kolla hur magen mådde. Vips så stod Rosie där och vips så log veterinären brett medans han hummade fram "De är stora nu" samtidigt som han pekade på en blobb på skärmen. Alltså allvarligt, hur ser man ens att det är en valp som är därinne, jag såg bara ett enda grått pulserande blippande virrvar? Nåväl, som tur är så var det ju inte jag som skulle kika på Rosies mage invändigt utan veterinären. Och det gjorde han med den äran. Leendet blev bara större och större medans han berättade att "Där har ni ett hjärta, där ett till, se där och så vidare. Ser ni hur fint de slår, ja allt är bara bra i magen, det här är en fullkomligt normal dräktighet tack och adjö". Jag svävade ut ur kliniken så glad så glad så glad så :).

I övrigt har Rosie nu flyttat in i sin valplåda på nätterna. Eller valpgrotta som vi kallar den för hon har nämligen ett tak över sin låda. Anledningen till taket är för att Rosie älskar att sova under sängar/lägre bord/stolar och för att få till den känslan i valplådan så har vi helt enkelt spänt ett påslakan över hela alltet. Rosie ÄLSKAR grottan, hon kryper nöjt in där i mörkret när det är dags att sova. Samtidigt som lådan åkte fram så spärrade vi även av möjligheten för Rosie att krypa in under sängen. Avspärrningen kom verkligen i grevens tid då hon riskerade att fastna därunder varenda gång hon kröp in. Magen är stor nu. Lite andra förändringar som har skett i vår vardag är att långpromenaderna numera är flera kortare promenader, likaså delas maten ut flera gånger per dag istället för två och massage av babymage utförs varje kväll bara för att det är mysigt och skönt. Allt detta för att Rosie ska ha en så optimal dräktighet som möjligt. Glad mamma är lika med glad valpmage tänker vi.

Så nu hoppas vi att slutet av dräktigheten blir som resten har varit. Normal och bra. Tumme upp på den!
Här kommer inga små dvärgar in

Mage av dygn 50 modell

Rosie gillar sin valplåda med tak

Eh, en valp.....

Magen är så stor så den tar i marken när Rosie sitter 

lördag, juni 02, 2018

Dagen då Rulle (nästan) dog

Fredagen började som en vanligt dag. Puss puss vid dörren när Anders åkte till jobbet, sedan en lång frukost på altanen och läsning av morgontidningen. Hela flocken vaknade till i lugn och ro i väntan på att dagen skulle börja. Allt var precis som vanligt. Även den sedvanliga vattenleken efter frukosten var som vanligt. Båda hundarna älskar att leka med vattenslangen och hugga efter vattnet. Den senaste tiden har jag mest stått på stället med slangen så att invånarna i Rosies mage inte ska åka för mycket bergochdalbana. Likadant gjorde jag även igår. Hundarna turades om med att hugga efter vattnet, de såg glada och lyckliga ut, allt var som vanligt...

Precis när jag tänkte tanken att nu är det dags att sluta så satte Rulle i halsen, han backade bort från mig samtidigt som han försökte hosta och kräkas upp det som hade hamnat i fel vrångstrupe. Sedan gick allt snabbt, plötsligt föll han ihop några meter ifrån mig. Han hamnade på rygg och försökte gång på gång komma upp. Den skräck som for genom min kropp var fruktansvärd. Jag tänkte att nu dör han. Vad händer? Är det epilepsi? Hjärtat? Några sekunder senare var jag framme hos honom och nästa tanke som snabbt passerade mitt huvud var att han kvävs.

RULLE KVÄVS!!! GUD NU DÖR HAN MITT FRAMFÖR MIG!!!! AMMI -- HAN DÖR!!!

Jag slet snabbt av honom halsbandet ifall han skulle svullna upp över halsen och försökte sedan prata lugnt med Rulle. Jag tänkte tyst i mitt huvud att "Du ska inte dö ensam Rulle", men sa högt till honom att "Jag är här. Jag är här Rulle, jag hjälper dig". Under hela händelsen hade vi ögonkontakt och jag kunde se hans fruktansvärda ångest över det som höll på att hända.

Han bajsade på sig och jag slet tag i honom så att han kom upp på mage istället för rygg. Sedan bände jag upp hans käkar för att få tag på det som satt fast i halsen. Jag hann tänka att jag aldrig kommer att nå, tänk om det sitter för långt ner, då dör han här och nu. Med handen i hans mun så märkte jag att tungan hade vridit sig bakåt, den låg liksom snurrad åt fel håll, så jag tog tag i den och drog. En tunga är en  stark muskel, men igår hade Rulles tunga inte en chans mot min lilla hand. Jag drog så hårt jag bara kunde, sekunden senare var tungan ute åt rätt håll och sekunden efter det så stod Rulle upp.

Lika snabbt som han föll, lika snabbt var han på fötter.

Vinglandes, kippandes efter luft, for han iväg bort från mig som han plötsligt förknippade med att han inte hade fått luft. Jag gick efter, samtidigt som jag försökte prata lugnt till honom. Jag var fortfarande rädd att han skulle dö, jag ville såklart se att han var ok. Rulle hittade ett säkert ställe att stå på bakom vårt växthus och jag lät honom stå där ett tag samtidigt som jag på avstånd höll koll på att han andades. Det gjorde han. Men han var fortsatt förvirrad och stressad över det som hänt. Allt var över på några sekunder, det kan högst ha tagit 45 sekunder-1 minut från att han föll till han var på benen igen. Men i hans sinne måste denna tid varit evighetslång. För det var den för mig. Jag var helt klar i skallen hela tiden och mitt fokus låg helt på Rulle, men innan jag fick upp  honom på fötter igen så hade det gått en evighet. En lång lång evighet.

Efter ett litet tag så kunde tillslut jag gå fram till Rulle och börja leda honom mot huset. Hela tiden pratade jag lugnande till honom. Eftersom han var så chockad så tänkte jag på något som kunde hjälpa mig att nå honom. En vardagshändelse som kunde bryta igenom det hemska vi precis hade gått igenom. Så jag tog fram klotången och började klippa klorna. Kanske en konstig sak att göra när ens hund precis har varit på andra sidan och vänt. Men jag tänkte att detta skulle hjälpa Rulle att samla ihop sig och inte vara så rädd för mig. För han trodde verkligen på fullt allvar att jag nästan dödat honom. Han förstod ju inte att det var jag som räddat hans liv :(.

När jag tog fram klotången så tittade Rulle på mig som om jag inte var riktigt klok någonstans, men han stod snällt kvar under tiden som jag klippte alla klorna. När jag var klar så hände precis det jag hoppades skulle hända, han ville ha sin vanliga godisbelöning för att han stått stilla. Vi gick förbi  godisskåpet med hundmat och fram till kylskåpet där jag visste att jag hade korv. Korv är mjukt, lätt att svälja och säkert skönt för en hals som gått igenom ett trauma tänkte jag. Så korv fick det bli. Små små bitar korv. Och sakta men säkert kom Rulle tillbaka till mig. Jag trallade på med glad röst och försökte att vara så avslappnad jag bara kunde. Men inuti mig var det ju enbart skräck.

Under tiden hade jag hunnit ringa Anders som hjälpte mig att boka en veterinärtid (tack, då kunde jag hålla full fokus på Rulle)

Världens längsta nos med världens längsta tunga inuti
Väl hos veterinären väntade vi bara några minuter innan det var vår tur. Att gå till veterinären är något som Rulle älskar så när vi kom in på rummet så tyckte jag att han äntligen var sig själv igen. Glad både fram och bak så att säga :). Han charmade den unga veterinären med att sätta sig i dennes knä, stod helt stilla när hon gick igenom honom från topp till tå och med inga andra ordinationer än att vi ska ta det lugnt i ett par dagar så skickade hon hem oss med orden " Du vet väl att du räddade hans liv idag?".

Min chock över det som hände kom inte förrens sent igårkväll. Både jag och Rulle är nog rätt omskakade även idag. Men vi tittar lite extra lyckligt på varandra när vi möts och Rulle är återigen helt trygg med mig. När vi kom hem igår så gick han med bestämda steg till baksidan av tomten, nosade noggrant igenom den plats där han föll ihop och fortsatte med att gå rakt igenom syrenbuskarna till växthuset. Där nosade han lika noggrant igenom den platsen och kom sen bort till oss andra. Kanske behövde han göra allt detta för att försöka förstå att allt var ok nu? Vem vet. Vi är iallafall glada över att ha kvar vår fyrbenta prins. För det var så himla himla nära att han dog igår :(.

Flocken hänger medans jag försöker skrämma bort min fördröjda chockreaktion genom att bada i poolen

Husse och Rulle kramas

Var rädda om er! Rulle hälsar, Rosie växer och snart är nog allt som vanligt här på Solinge igen.

tisdag, maj 29, 2018

Förberedelser är A och O

Det är så fantastiskt. Varje kväll gnider jag på Rosies mage och den växer stadigt dag för dag. Nu är vi på vecka fem, dygn 36. Vi har prickat av några saker till på tecken på dräktighetslistan. En av sakerna är den tunna, sega, luktfria flytningen som dyker upp runt vecka fem. En annan är att det dykt upp en typiskt babybula bakom revbenen. Rosie börjar definitivt SE dräktig ut.

Bakom hennes revben så har det dykt upp en liten liten babybula
Här syns den liten mer. Tycker jag ;)

Igår gick hon även från att plocka med maten till att bli URHUNGRIG. Nu under de sista veckorna fram till födseln utvecklas valparna som mest och de går från att vara små grodyngel till att bli riktiga valpar. Så det är bra att Rosie är hungrig. Ät allt du kan tänker jag.

Vädret hos oss är ju lika varmt som hos de flesta. Vi rör på oss tidig morgon och sen eftermiddag, däremellan spenderas tiden i skuggan och lekandes med vattenslangen. Rosie hänger fortfarande med på alla våra långpromenader, men snart kommer nog en tid då vi får dela på hundarna och ge Rosie många korta promenader istället för en lång.

Här bor vi. Bakom alla träd och buskar där till vänster. Längs en grusväg på en leråker. 

Vi räknar såklart ner dagarna till valparnas ankomst och förbereder oss så gott det går. Det är mycket som ska ordnas; valplåda, valphage, bäddar som är lätta att torka av, nya handdukar och en låååång lista med saker som hör födseln till. Jag har köpt en stor låda på Rusta som sakta men säkert fyller på med allt som behövs. Jag gillar ordning och reda plus att vara förberedd ;). Jag tror minsann att det bor en liten tysk inuti mig ;)
Ordning och reda! Och bocka av när det är klart!

söndag, maj 20, 2018

Spermisrapport

Nu äntrar vi snart vecka fyra, dygn 28 efter parningen. Vi vet fortfarande inte om Rosie bara luras eller om spermisarna kuckelurar därinne i magen. Men en sak är säker. Rosie har alltid varit tokig i äpplen och nu ska hon inte smaka en endaste liten bit av oss. Den andra skumma saken hände igår när  husse skulle spåra med henne, något som Rosie ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR, spår alltså, och Rosie bara tittade på Anders som om han var från en annan planet "Jag? Spåra? Skulle inte tro det va!". Det var bara att vända tillbaka till bilen och hämta Rulle. För Rosie tänkte då vid sin själ inte gå något spår nej nej.

Även vikten har förändrats trots att matlusten är sisådär och kroppen ännu smärt. En dräktig tik har i normala fall gått upp ca 15-25% av sin ursprungliga vikt i slutet av dräktigheten. Rosie som oftast väger någonstans runt 12 kg väger just nu strax under 13 kg utan att ens ha ändrat form. Så inuti den långa kroppen kan det dölja sig en enorm prutt eller några valpar. Vi hoppas såklart  på det senare. 👍



lördag, maj 19, 2018

Föreläsning Royal Canin och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) 16 maj

I onsdags var jag och en god vän på en föreläsningskväll om den växande hunden som Royal Canin och Reproduktionscentrum hund och katt, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) arrangerade tillsammans. Vi fick lyssna på tre, ja, fyra med Mia från Royals kundklubb, olika föreläsare;


Först ut var Eva Axnér (leg vet, diplomate ECAR, professor i reproduktion hos karnivorer) från institutionen för kliniska vetenskaper som inledde med att  berätta lite kort om hundens könsmognad.
Från Universitetsdjursjukhuset, UDS, föreläste sedan Mimmi Kjörk Granström (leg vet, ECVS resident i kirurgi) och Kjerstin Pettersson (leg sjukgymnast gk inom veterinärmedicin, CCRP) om hur man kan förebygga skador hos den växande hunden.
Efter fikapausen berättade Åsa Dufva (husdjursagronom, vetenskaplig kommunikatör på Royal Canin) om hur vi på bästa sätt utfodrar den växande individen och vilka verktyg vi alla kan använda för att hålla vår valp vid rätt hull.

Sedan rundades kvällen av med frågor och information om Royal Canins medlemsklubbar samt så gick vi förbi rehabavdelningen. Efter det fick vi ta del av erbjudanden på valpfoder plus övrigt sortiment som fanns i djursjukhusets foderbutik.

En kanonbra kväll på alla sätt och vis. Men den föreläsning som fastnade lite extra i sinnet var den som hölls av Mimmi och Kjerstin och handlade om att förebygga skador hos den växande hunden. Jag tänkte här dela med mig av de anteckningar jag förde under föreläsningens gång.

Mimmi och Kjerstin började med att presentera sig och gick sedan vidare med att tala om sitt gemensamma ämne "Hur man förebygger skador hos den växande hunden". Innan hundens tillväxtzoner har slutit sig så är de väldigt känsliga för att skador i kroppen (både akuta och framtida) ska uppstå. På de flesta hundar sluts zonerna runt 9 månader men hos storväxta hundraser kan det dröja ända tills de är 18 månader .

När räknas en hund vara valp, unghund, vuxen och gammal var nästa ämne som togs upp. Detta spann är såklart stort beroende på vilken ras en hund tillhör men rent generellt räknar man med att man är valp tills man är 6-12 månader, unghund mellan 6-24 månader, vuxen mellan 2-6 år, äldre från 6 år och framåt. OBS! Dessa är ca åldrar.

Varför är detta då viktigt att känna till detta med när man räknas som valp/unghund/eller vuxen? Jo, för att bygga en hållbar hund så hade Mimmi och Kjerstin följande råd:

En valp ska inte "tränas". Den ska helst röra sig fritt - i alla gångarter - och på varierande underlag (dvs i skogen). Man ska styra både valpens lek med andra hundar och dess vila. Ägaren ska således alltid kontrollera aktivitetens intensitet och omfattning. Självklart ska valparna få umgås med andra hundar, men man bör se till att de är i samma storlek och att leken inte blir för våldsam. Då bör man bryta. Det är ägarens ansvar att bryta leken/promenaden innan valpen blir för trött. För vid trötthet ökar risken till en skada markant!

Anledningen till detta är att valpens motorik inte är utvecklad på samma sätt som en vuxen hunds motorik och koordination är. En valp ska  inte hållas stilla, den måste få använda benen på egen hand, i egen takt och bästa stället för det är rörelse i ojämn terräng. I skogen byggs kroppen upp på ett varsamt och skonsamt sätt som är till gagn för den framtida hållbarheten.

Kjerstin nämnde här den viktiga "Stunden på stubben". "Stunden på stubben" innebär att låta valpen strosa runt på egen hand (obs strosa, inte rusa, inte promenera) medans man själv sitter på en stubbe och tar det lugnt. När man märker att valpen börjar bli trött samlar man upp den hos sig och lär den att vila och ta det lugnt. Vila är oerhört viktigt för en växande valp och bör inte glömmas bort.

Vid lek med andra hundar så ska de som sagt var vara i ungefär samma storlek. Leken får inte bli för våldsam (dvs bestå av en massa sammandrabbningar/jakt med snabba vändningar/hård brottning) och som ägare ska du inte ha uppmärksamheten på annat håll (ex telefonen eller fikakompisen) utan vara närvarande för att styra och avbryta i rätt tid innan leken spårat ur.

I takt med att valpen växer så ökar dess balans och styrka. När unghundstiden infaller så bör man vara restriktiv med fri lek, då detta har visat sig leda till en  hög skaderisk just vid denna period. Även om hunden kanske ser vuxen ut i kroppen så är dess muskulatur och bindväv inte färdiga på långa vägar.

Detta innebär ju dock inte nu heller att hunden ska hållas stillhet, snarare tvärtom. Belastningen och mängden träning ska ökas gradvis i takt med att hunden växer. Men det är skillnad på fel sorts motion (ex fri lek med andra hundar) och att motionera efter kroppens förutsättningar. Att gå i råterräng är bra för en unghund (det bästa stället tom med!). Den ska tränas i att gå i alla gångarter även skritt och ska inte bara rusa runt. Vila och återhämtning är lika viktigt som för en valp. Likaså att hålla koll när hunden blir trött. Detta med ökad skaderisk pga trötthet och den viktiga vilan var något som båda föreläsarna återkom till regelbundet.

För unghunden är fysiskt aktivitet livsviktigt för hållbarhet! Men i övrigt är socialisering viktigare än fri lek. Unghundarna bör tränas genom rörelse på varierande underlag (SKOGEN SKOGEN SKOGEN;)), kroppens belastningstålighet tränas upp gradvis och man bör undvika blöta och hala underlag så mycket det bara går. Tänk på att unga hundar vill men inte kan. Gå tex inte ut på en blankis med en ung hund som inte har växt klart i kroppen, den har inte möjlighet att parera underlaget eftersom koordination och motorik som hos en vuxen hund saknas.

I takt med att tempot i hundträningen har höjts upp under de senaste decennierna så har även kalendertiden då vi tränar ändrats. Träningshallarna som dykt upp i varenda hörn av Sverige har lett till att i perioderna då vi pga kyla och mörker förr tog en naturlig paus från träning och tävling har möjligheten att träna hundarna året om öppnats upp. Och så glöms den där viktiga vilan bort...

Många av våra hundar bor även i tätbebyggda områden, de rastas på asfalt, kommer kanske inte ut i skogen så ofta (vissa körs på tom på gåband inomhus för att träna konditionen, obs min egen reflektion) och tränas i träningshallar där underlaget också är hårt. En skyddshund hade kommit till Ultunas klinik för att ägaren inte tyckte att hunden byggde på sig muskler trots att den tränades hårt. Det visade sig att hunden inte fick någon vila alls mellan träningarna, den hade ingen möjlighet att bygga på sig, utan bröt istället ner musklerna av all träning. Ägaren ordinerades att koppelrasta sin hund ett par gånger i veckan och vips så började hunden att muskla på sig. Här fanns alltså inte ens de grundläggande kunskaperna om hur muskler byggs upp men ändå tränades hunden på hög nivå.  Kjerstin talade om att de kunde få in agility-, bruks- och tjänstehundar som redan vid 
vid 4-års ålder var kroppsligt slutkörda pga felaktig/för tidig högintensiv träning!!! 

Under de senaste åren har ryggsmärta ökat hos unga hundar. Tjänstehundar har samma tendens till denna ökade ryggsmärta som tränande/tävlande hundar. Denna ökning kan härledas till en tidig grenspecialisering där hög hastighet i momenten premieras. Unga hundar kan inte stabilisera ryggen, deras muskulatur och bildväv är inte klara för den sorters höghastighetsträning och vips så har man tränat sig till en ryggsmärta hos hunden. Kjerstin och Mimmi höll för närvarande på med studie i just detta ämne. Som avslutning  nämnde de att det krävs mycket mindre kraft att skada en växande rygg än en som växt klart.

De tyckte att vi skulle tänka lite extra kring följande punkter:

Se upp med;
- hur du belönar din hund, kasta inte saker, undvik frisbee eller boll. Tänk på hur du kastar (bakåt, uppåt, hur vänder/hoppar/vrider hunden på sig)
- för mycket upp- och nerhopp innan tillväxtzonerna har slutit sig, speciellt nerhopp är väldigt belastande för en ung kropp.
- högintensiv aktiv träning innan hundens tillväxtzoner har slutit sig.
- hala/hårda golv innan hundens tillväxtzoner har slutit sig.
- fri okontrollerad lek, styr din hunds lek
- övervikt hos din hund
- Glöm inte den livsviktiga vilan

Alla hundar - oavsett ålder -ska värmas upp/värmas ner inför aktivitet. Undvik att ta ut din hund ur bilen och sedan direkt sätta igång träningen. Rör på den så att allt mjukas upp. Glöm inte att alla gångarter, även den viktiga skritten bygger upp en hållbar hund. Visitera hunden regelbundet så att du vet hur din hund känns när den är frisk. Den regelbundna visitationen är nyttig av många orsaker, inte minst blir den en mysig stund mellan dig och din hund. En hund som är van att hanteras är även till stor hjälp vid framtida veterinärbesök.

Som ni ser fick jag med mig mycket matnyttigt och även om jag redan, tack vare duktiga hundmänniskor runtomkring mig, visste mycket om ämnet så lärde jag mig ytterligare lite mer. En fantastisk föreläsning som jag önskar att fler fick ta del av! Tack för den. Även Roayl Canins föreläsning om hundfoder var intressant och gav mig många tankar. Den behandlade bla farliga myter kring foder och tillväxt hos en hund beroende på ras. Härnäst ska jag åka till mina vänner på Knivsta Djurcenter för att prata vidare om foder.

Jag vill rikta ett stort tack till Vanja som var ett trevligt sällskap under kvällen och ett bra stöd när jag besökte Ultuna för första gången sedan Tjorven dog. Tack!

tisdag, maj 15, 2018

Välkomna tillbaka till vår blogg

Long time no see. När Tjorven dog så förlorade jag all lust att skriva här  Men nu är jag tillbaka. Tanken att öppna upp en sorts valpblogg dök upp häromdagen och nu är jag så gott som 99% övertygad om att Rosie är dräktig. Tecken efter tecken har dykt upp:

Rosa tuttar ✅.
Matkrångel ✅
Illamående ✅


Förutom dessa tecken så är hon mer disträ än vanlig, vill ligga på en i soffan och trallar runt lite som hon vill på våra promenader  Man får liksom ha ögon i nacken för helt plötsligt kan hon få för sig att vi gått tillräckligt långt. Och Rosie har aldrig förut sagt nej till långa promenader snarare tvärtom, desto längre promenad desto roligare. Så chansen är stor att det bor små mini-Zeppelinare i hennes mage.

Så välkommen att följa Rosies eventuella  dräktighet, valparnas uppväxt och vårt liv med djuren här på Solinge.

C.I.B SE UCH DK UCH NO UCH NORDISK VINNARE 2015 NORDISK JUNIOR VINNARE 2015
Andvol Edinaya Rossiya