Det går inte alltid som en dans

Gårdagens rallylydnadskurs var jätterolig, och jag hoppas att den ska ge oss den efterlängtade kicken som jag väntar på. För även om hundträning är det roligaste jag vet så går det inte alltid som en dans när vi tränar, periodvis, speciellt det här året, kan det vara ganska tungt.

Det är tungt och deppigt att förlora en hund som Rulle.

Förlora tänker du, hur menar hon nu? Jo, en korsbandsskadad hund blir liksom aldrig "frisk" igen. Den kan bli symptomfri, ohalt, men lever för alltid med artros i sitt ben, och den artrosen kan ställa till det rätt rejält för oss i framtiden. Om han läker från sitt bakslag nu, så är han ändå påverkad av artrosen och jag har förhållningsorder för hur träningen ska gå till. Vilka moment vi får köra, och vilka som är mindre bra för benet. Ett 12 meter långt elitkryp känns inte genomförbart om vi säger så.

Rulle var mitt stora framtidshopp, och när han gick sönder så försvann den framtid som jag börjat tro på. För med Rulle fanns inga hinder, han är en hund med stora drifter och en orädd mentalitet. Alltihop samlat i en lagom stor kropp med stor arbetslust. Det är klart att vi har en framtid kvar, han är ju inte död. Men den blir inte som jag tänkt mig. Den blir annorlunda. Säkert bra, men inte mina drömmars framtid. Inte heller Rulles drömframtid, för fick han bestämma så skulle han jobba dygnet runt.

Så det går inte alltid som en dans på Solinge, och vissa dagar är hundträning faktiskt ganska tungt.  Idag är en sån dag då jag kände att jag inte riktigt hittade glädjen när jag tränade med hundarna,. Och då blir träningen halvhjärtad och ostrukturerad och inge kul.

Jag hoppas att snart få känna den där härliga glädjen igen,  känna lätthet och lycka när jag tränar hund. Och jag längtar efter den dagen!



När livet var en Rullefest

Träning i dagarna tre

Den senaste helgen gick helt i hundens tecken. HUNDra procent!

I fredags träffade jag Kattis & Eos på Knivsta Hundsportcenter för att försöka hjälpa dem i deras utställningsträning. Eos är en glad Flatcoated Retriever yngling som är både smart och snygg. En timma gick snabbt och förhoppningsvis fick Kattis med sig några råd som hon kan använda sig av när det blir dags för Eos att äntra ringen i vår!

Under lördagen var det dags att träna med en kennelkompis, Jean Dark Salming "Zack", Rulles mer än halvbror. Det blev en lång och rolig eftermiddag, dock blev hussar och mattar ispinnar av att stå ute i det kyliga vårvädret. Alla hundarna hann med en svängom på lydnadsplanen och varsitt spår. Gossip fick till sin stora lycka även gå fot med Martin, hon älskar ju att träna och blev såklart jätteglad över att få köra med en person till.

Zack, visade sig vara en trevlig glad kille som är väldigt genomarbetad och förhoppningsvis får vi se honom debutera på tävlingsplanen i år.  Utöver träningen så blev det mycket hundprat och jag hoppas att jag inte babblade hål i huvudet på er Martin och Hanna ;).

Martin & Zack, Anders, Gossip & Tjorven

Föööre kunde Zack gå

Till Gossips stora lycka så fick hon gå lite fot med Martin också!

Gammeltanten kan hon

Och för att avsluta helgen på bästa sätt så tränade jag ju såklart hund även under söndagen. Jag och Tjorven hade anmält oss till en tävlingsförberedande unghundskurs hos Eva Ivarsson på E & T Hundägarutbildning. När man tränar hos Eva och Tomas så är grupperna inte så stora, den här gången var vi fem stycken. Gruppen bestod av en salig blandning av raser - boxer, aussie, cocker, japansk spets och så Tjorven. Nyttigt för vår lilla lantlolla att få umgås med andra raser än dobermän.

Jag väljer mina hundkurser med omsorg, under de senaste åren så har jag dragit några nitlotter och då speciellt på kurserna som jag gått på klubbarna, det är inte roligt när man märker att man kan mer än instruktören eller att man inte delar synsätt på hur hundträning ska gå till. Jag är nog en ganska krävande kursare, nyfiken och frågvis, för är det något jag vill så är det att veta vad jag gör och varför;). Hos Eva och Tomas behöver man aldrig vara orolig, de har en bred kunskap och ett sätt att träna hund på som jag gillar. Och de har alltid svar på mina frågor ;). Just den här kursen har min duktiga träningskompis Mia också gått med sin unghund (som då var valp) och rekommenderar hon en kurs så vet jag att den är bra.



Kurs är kul!

Första kurstillfället ägnade vi åt bla belöningar, olika belöningstekniker, shaping och avslappningsövningar. Och vi fick läxor, hilfe, nu måste jag ju träna målinriktat fram tills nästa gång.

Idag har vi bara spårat ;).

Tjilevipp!

Träningsträff

I vår planerar jag några träningsträffar ute hos oss.  Hoppas vi blir ett gäng, återkommer med datum :).

Bilder från en av de tidigare träffarna;

Cia och Pinja

Katja och Jasper

Canto och Lisa fick med sig Anders på spåret

Nu är spåren klara

Fikatime i skogen

Katja och Mira körde skogsspår

Skönt med paus

Fred var glad

Folke och Uma

Lydnadsträning med Tjorven

 

Duktig liten Tjorven Korven

Nu när Rulle vilar så får Tjorven jobba desto mer. Och tänk att det aldrig slår fel, ju oftare man tränar, desto duktigare blir hunden.

Konstigt det där ;).

Just för tillfället så lägger jag mycket krut på Linförigheten/Fria följet. Häromdagen fick jag på Facebook frågan om hur jag tränar in det och det är inte lätt att på några få rader svara på allt vi gör men de här raderna sammanfattar nog det hela rätt bra, Tänkte att du som läser min blogg också ville ta del av det. Så vassego här är texten;

Jag använder mig av klicker när jag tränar, men det går lika bra med ett muntligt kommando. Dock tycker jag att klicker är väldigt bra när man ska isolera ett beteende i momentträningen.

Nåväl, när jag börjar träna in fritt följ (eller fot/linförighet) som det också kallas så börjar jag med att uppmuntra valpen/hunden när den tar ögonkontakt. Om hunden söker min sida och tar ögonkontakt på en promenad så berömmer jag det också. Bestäm dig tidigt för vilken position som ska ge beröm, ska hunden ha huvudet vid ditt vänstra ben eller bogen. Jag har gärna min hund i en position där den har bogen vid mitt vänstra ben. Sen anfaller jag momentet från olika håll;1. Hunden får sitta vid min sida och ta ögonkontakt - klick. Senare lägger jag in kommando fot där. Fot - ta ögonkontakt.
2. Jag kör följa John lek, dvs leker med hunden, kampar, tar kamptrasan, vänder mig om (gömmer kamptrasan i jackan eller har den i vänster hand) går i tävlingsposition (rak i ryggen och blicken uppåt) från hunden. När hunden sluter upp vid min vänstra sida så får den klick - kamptrasa - leka med mig vid min vänstra sida. De kan nästan få hänga i trasan vid mitt vänstra ben - då blir fot en rolig lek som utspelar sig vid vänster sida av matte :). När hunden väl förstått att den får beröm när det går vid vänster sida och söker ögonkontakt så kan man utöka leken med att försöka finta bort hunden, man rör sig ifrån hunden och hunden får jobba för att försöka komma ifatt en. Har du kamptrasan i vänster hand så får hunden INTE buffa på den, utan den ska ta ögonkontakt för att få leksaken. Först får den trasan vid första ögonkontakten, sen utökar man sträckan allteftersom.

3. Jag jobbar med klossträning för att få bra ingångar och bakdelskontroll. Googla klossträning så får du massor med exempel. Efter att ha jobbat med det här nu en månad så har Tjorven börjat få jättefina ingångar när hon kommer in.

För mig handlar fot om attityd, position och precision. Jag vill att min hund ska vara glad när vi kör fritt följ och jobba aktivt för att hålla rätt position. Mycket av den attityden får du genom följa John leken.

Tjorven har precis börjat röra sig från halt och framåt. Vi jobbar med följa John, klossträning och ögonkontakt. Nu har jag lagt in sitta vid sidan, fot (ögonkontakt) och så börjar jag att gå tävlingslikt framåt. Tjorven ska följa med mig vid sidan och i rätt position. Jag går korta korta sträckor, bara en eller två meter. Massor med beröm när hon håller ögonkontakten och positionen.

Jag jobbar med de olika delarna för sig och bryter upp fria följet i delar :) (alla svängar/starter/vändningar, gå framåt, ta steg åt sidan osv). Jag lär tidigt in att hunden aldrig får röra min vänstra hand även om jag har en köttbulle/leksak i den. Jag går rakt ner med händerna i tävlingsposition, då behöver man inte jobba bort en massa extrakommandon senare (att man håller upp handen på bröstet eller dylikt). Min armar är helt "döda" och hänger rakt ner vid sidan. Självklart rör jag på dem när jag går, men Tjorven ska hålla blicken på mina ögon, inte på händerna
.
Det är så kul med lydnadsträning och jag har ju såklart tusen andra tips också men det här är lite av mina tankar och hur jag gör. Nu jobbar vi förutom fria följet med apportering, håll fast övningar, ställande och läggande under gång och plats. Och så leker vi massor :)

Ha det gott!

Störnings- och stadgeträning

Oftast när jag tränar så kör jag varje hund för sig, men kvällens lydnadsträning genomfördes med två hundar på planen samtidigt. Mycket intressant, man får bra hörsamhet tillika störnings- och stadgeträning. 

Idag gick vi först en kort promenad och gjorde Gossips sjukgymnastik (Rulle hängde med på den också ;)) innan vi drog igång lydnadspasset.

Jag började med en platsliggning, då hade jag min fulla uppmärksamhet på Rulle och genomförde hans platsliggning tävlingsmässigt. Gossip ligger så stabilt så hon är en bra platsliggningskompis och henne kan man bara lägga ner och glömma ;). Idag kom vi upp i ca 2 minuter innan jag gick tillbaka till Rulle.



Det är bra med en trygg kompis under platsliggningen

Under tiden som Rulle körde sitt första lydnadspass så fick Gossip sitta upp och vi använde oss av henne som störning. Rulle fick gå nära nära, runt och vi genomförde vändningar på stället precis framför henne. Vi var inte mer än 0,5-1 m ifrån henne under de här övningarna och både Rulle och Gossip skötte sig jättefint! Rulle hade full fokus på mig och brydde sig inte om storasyster överhuvudtaget.



Rulle ligger lugnt och fint medans Gossip kör fot



Så nu kör vi säger Gossip

Sedan bytte jag hund. Rulle fick ligga ner plats medans jag och Gossip gick framför och runt honom. Här höll jag ut en liten bit mer, vi var kanske på 2 m avstånd från honom. Jag fick en kroppsvändning på honom när vi gick bakom första gången, men det rättade jag till och så gjorde vi om övningen igen. Den här gången låg han blixtstilla och fick såklart massor med beröm. Duktig hund!

Rulle fick avsluta med att träna kryp, sitt upp från plats och rumpkontroll. Hundarna hade en härlig attityd hela tiden och vår gammelsmurf Gos lös som en sol när vi gick tillbaka till bilen :).



Nu är vi jättenöjda och kan åka hem ;)

Även om man inte själv äger två hundar så kan man be en träningskompis om hjälp och sedan låta hundarna turas om att träna lydnad. Fin motivationsövning om inte annat :)

Må så gott!

Ludvika 1 maj

Efter några månaders längtan så var det äntligen dags för vår efterlängtade dobermannträff i Ludvika.  Fast jag måste erkänna att det tog emot att lämna den varma sängen när klockan ringde strax vid sju på vår lediga dag. Gäsp. Som tur var så drog kompisarna mer än John Blund, och vilken dag det blev. Strålande solsken, god mat, bra träning, fotografering av fina hundar och massor med dobermannbabbel.

Rulle fick för första gången på länge beträda en okänd appellplan (vi tränar mest hemmavid just nu) och det klarade han galant även om det märks att lillkillen har annat i huvudet just nu än lydnad. Mycket hormoner är det ;).

Gossip fick mest skrota runt, hon är  halt i fram sedan fyra veckor tillbaka. En dum spricka på ena trampdynan ställer till det, och vi kämpar på med att försöka få den att läka. Men Gossip var glad ändå, hon gillar att snosa runt på nya ställen.

Anette hade fixat så att vi fick tillgång till Ludvika BK's planer och deras kök. Hon bjöd även mig och Anders på urgod lunch. TACK Anette för att du alltid fixar så fint!

Tack även till Eva, Luppen, Lectra & Lahkki, Cia & Pinja, Jenny & Fellini,  Malin & Mighty och Anders, Gossip & Rulle för en härlig dobermanndag med vallhundstouch. Ska vi göra om det i höst? ;)

Fler bilder hittar ni på Rulles facebook-sida (Album-Dobermannträff med vallhundstouch).



Hela gänget, frv Anders, Rulle & Gossip, Jenny & Fellini, Cia & Pinja,
Malin & Mighty, Luppen & Lectra, Eva & Lahkki, Anette & Totte



Qui Terret Almighty snyggade sig

Fellini full fokus



Pinja springer budföring wrom



Lahkki fin kontakt

Som ett puzzel

Äntligen, imorgon har det gått 8 veckor och då är Gossip's rehabilitering färdig. Förhoppningsvis håller hon sig frisk nu och vi slipper magnetröntga det dumma frambenet. Vi har sakterliga dragit igång med lydnadsträningen, och utökat repertoaren varje dag.

Det vi behöver få mer mängdträning på är vittringen och rutan. Vittringen avskyr jag och tränar därför den lite (ups) och rutan har vi inte kunnat köra eftersom det är ett avståndsmoment med många stopp och starter. Inkallningen har även den legat i dvala och dirigeringsapporteringen har vi precis väckt upp igen. Men snart så är vi på banan igen. Så kul :)

Gulle Rulle fortsätter sin utbildning till brukshund. Att lära in moment är som att lägga ett puzzel, en bit i taget och sakta men säkert växer ett moment fram.

Vi tränar mycket men har alltid minst en eller två vilodagar varje vecka. All vår träning genomförs med mycket lek och få repetitioner. Det ger en "hungrig" hund som vill träna mer.  Våra pass är korta men genomtänkta.

Just för tillfället så läggs mycket fokus på spår, och efter den senaste träningen så kan jag konstatera att jag inte behöver lägga babyspår längre (ca 150-200 m). Framöver ska vi framförallt lägga längre spår, utöka liggtiden, börja lägga in apporter och flera vinklar. Han går som tåget den lille.

Lydnadsmässigt ligger vi mittemellan färdiga och ofärdiga moment. Vi har vissa bitar, saknar andra, men puzzlar på. De moment vi tränar på är:

Stegförflyttningar, följa John (fot), ingångar, apportering (hålla fast apporten & att gå med den), hopp/sitt, sitt under gång, läggande under gång, platsliggning/stadga, sitt/stadga och igår la vi till framförgåendet :)

Här får ni en liten glimt på Rulles hopp såsom det ser ut just nu (klicka i rutan eller besök oss på facebook).