Löpet som kom av sig

För en dryg månad sedan så började Tjorven visa tydliga symptom på att hon var på väg in i löp. Hon kissade ofta, vulvan svullnade, Rulle visade intresse och så blev Tjorven lite lätt disträ, tankarna var helt klart på annat håll. Helgen då vi skulle göra MH'et så kändes det som om hon skulle löpa vilken sekund som helst så vi avbokade testet och så väntade vi. Och väntade... och väntade.... och vi väntar än!

Nu verkar Tjorven inte alls på väg in i löp, kissandet har lugnat sig, humöret är på topp och inget mer sker därbak. Eftersom det är länge sedan som vi hade funderingar över löp (Gos är kastrerad) så var jag tvungen att slå (uppfödar)expertisen en signal för att bli uppdaterad. Det verkar som om tikar kan göra såhär helt enkelt. Hoppa över /skjuta på löp. Det kan bero på allt möjligt, tex på att Gos är så dominant i flocken för är det något som Tjorven är i vår flock så är det lillasyster. Gossip visar vänligt men bestämt var skåpet ska stå och Tjorven ifrågasätter absolut inte. Förhoppningsvis kan hon ändå tänka sig att löpa snart.

Vår flock där Gossip bestämmer

Fick jag bestämma så skulle Tjorven löpa i december och juni, då skulle vi få längst tävlingssäsong ;). Men vi får helt enkelt vänta och se när hon bestämmer sig för att komma igång med löp nummer två. Under tiden kanske jag ska anmäla till det jag tänkt att anmäla oss till och hoppas på att hon inte löper. Eller så är det ett bra sätt att få Tjorven att löpa, för det skulle inte förvåna mig om vi på tävlingsdagen får avboka pga jag upptäcker bloddroppar ;).

Nåväl, lillan bestämmer och vi väntar!

Den busiga lillasystern

När DRAK ULLA kom till byn

Tjorven, vår milda väna lilla fröken har såhär några månader efter löpet genomgått en personlighetsförändring. Plötsligt har hon fått för sig att hon är jordens härskarinna, den som äger allt och INGEN, nej INGEN, av de andra fyrbenta får komma nära hennes domäner.

Tjorven har blivit en DRAK ULLA. Hon äger hallen, bia-bädden, soffahörnan, mig, alla leksaker och ben. Nåde den som råkar titta på henne när hon äter sin mat. Själv så har hon inga problem med att helt fräckt gå fram till Gossips och Rulles matskålar, sticka ner näsan och glufsa i sig deras mat.

Nu är det så oturligt att DRAK ULLA råkar bo med en matte som stött på DRAK ULLOR förut. Med mild men bestämd röst, ibland har jag även fått höja till trombontuta, så lotsas Tjorven igenom tonårstidens alla vedermödor. Gossip och Rulle ser tålmodigt på medans matte uppfostrar lillasystern som tror att hon äger världen.
Dessa tonåringar ;).



Allt detta är MITT!

Träning i dagarna tre

Den senaste helgen gick helt i hundens tecken. HUNDra procent!

I fredags träffade jag Kattis & Eos på Knivsta Hundsportcenter för att försöka hjälpa dem i deras utställningsträning. Eos är en glad Flatcoated Retriever yngling som är både smart och snygg. En timma gick snabbt och förhoppningsvis fick Kattis med sig några råd som hon kan använda sig av när det blir dags för Eos att äntra ringen i vår!

Under lördagen var det dags att träna med en kennelkompis, Jean Dark Salming "Zack", Rulles mer än halvbror. Det blev en lång och rolig eftermiddag, dock blev hussar och mattar ispinnar av att stå ute i det kyliga vårvädret. Alla hundarna hann med en svängom på lydnadsplanen och varsitt spår. Gossip fick till sin stora lycka även gå fot med Martin, hon älskar ju att träna och blev såklart jätteglad över att få köra med en person till.

Zack, visade sig vara en trevlig glad kille som är väldigt genomarbetad och förhoppningsvis får vi se honom debutera på tävlingsplanen i år.  Utöver träningen så blev det mycket hundprat och jag hoppas att jag inte babblade hål i huvudet på er Martin och Hanna ;).

Martin & Zack, Anders, Gossip & Tjorven

Föööre kunde Zack gå

Till Gossips stora lycka så fick hon gå lite fot med Martin också!

Gammeltanten kan hon

Och för att avsluta helgen på bästa sätt så tränade jag ju såklart hund även under söndagen. Jag och Tjorven hade anmält oss till en tävlingsförberedande unghundskurs hos Eva Ivarsson på E & T Hundägarutbildning. När man tränar hos Eva och Tomas så är grupperna inte så stora, den här gången var vi fem stycken. Gruppen bestod av en salig blandning av raser - boxer, aussie, cocker, japansk spets och så Tjorven. Nyttigt för vår lilla lantlolla att få umgås med andra raser än dobermän.

Jag väljer mina hundkurser med omsorg, under de senaste åren så har jag dragit några nitlotter och då speciellt på kurserna som jag gått på klubbarna, det är inte roligt när man märker att man kan mer än instruktören eller att man inte delar synsätt på hur hundträning ska gå till. Jag är nog en ganska krävande kursare, nyfiken och frågvis, för är det något jag vill så är det att veta vad jag gör och varför;). Hos Eva och Tomas behöver man aldrig vara orolig, de har en bred kunskap och ett sätt att träna hund på som jag gillar. Och de har alltid svar på mina frågor ;). Just den här kursen har min duktiga träningskompis Mia också gått med sin unghund (som då var valp) och rekommenderar hon en kurs så vet jag att den är bra.



Kurs är kul!

Första kurstillfället ägnade vi åt bla belöningar, olika belöningstekniker, shaping och avslappningsövningar. Och vi fick läxor, hilfe, nu måste jag ju träna målinriktat fram tills nästa gång.

Idag har vi bara spårat ;).

Tjilevipp!

Löp Luella?

23 år. Så länge har jag haft dobermann.

Jag har under mina år med rasen haft flest hanar, 4 st och så 2 st tikar, en egen och en lånad. Därför är de inte konstigt att jag känner mig bekväm med hanarnas olika utvecklingsperioder. Livet med dem känns bekant. De lyfter på benen, skvätter här och där, upptäcker tjejer och dofter, har en Balla Allan-perioder, är allmänt goofy, lugnar sig ett tag och så håller det på tills de blir 4-5 år och hittar sig själva ;).

Men så kom Tjorven in i vårt liv. Och hon saknar ju snopp! Genast är jag inne på ny mark. Det tillsammans med att jag knappt minns vad jag gjorde igår än mer hur/var/när Gossip löpte för första gången för åtta år sedan skapar ett litet problem för mig som gillar att ha kontroll.

Jag har bombat mina vänner och min stackars uppfödare med frågor; När börjar tikarna att löpa, ändrar de beteende, hur länge håller de på, blöder de mycket första gången, hur vet man att de är i höglöp (det lär nog Rulle berätta iofs så där har vi en fråga som vi får svar på automatiskt).

Tjorven, ingen liten tjej längre

Den senaste veckan har jag känt att Tjorven är lite allmänt disträ, och kissar oftare när vi är ute. Undrar sa flundra om det är löp på gång? Den som lever får se ;).

Tänk så spännande livet med hund kan vara!

Timing is everything

Framförgående, kryp, spår, spår, spår, platsliggning, inkallning, apportering - huvudet surrar av moment inför Rulles och min tävlingsdebut. Den är inte på något sätt nära förestående, men vi tränar på som bara den ändå :).

Och äntligen har vi fått ok på att börja hoppa lite igen, Rulles skada i våras har sinkat oss men nu är vi på rätt väg igen. Vi ligger långt efter vår planering, livet blir ju inte alltid som man tänkt sig. Men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk utan nu kör vi.

Nåväl, fram med klicker, target, hinder och en ficka fylld med köttbullar. Uppställning vid hindret, hopp säger jag och klickar när Rulle är på väg över hindret. Han springer fram till targeten och genom luften flyger köttbullen. Vi upprepar det här ett par gånger när jag plötsligt lägger märke till att Rulle inte längre "når" targeten utan vänder sig om i luften och hamnar precis invid hindret.

Ups. Gör om gör rätt. Jag, som i vanliga fall klickar när han stampar på targeten klickade i min iver hoppet över hindret. Klick - innebär rätt - innebär godis. Så det kanske inte var så konstigt att Rulle helt plötsligt började "slarva", jag förstärkte fel och han lydde mig.

Backa bandet, flytta targeten, Rulle fick stampa på den med sina tassar *dutt dutt*, sen började vi hoppa igen utan att matte klickade fel.

Timing är verkligen allt :)

Men klicka någon gång då! Rulle står på sin target ;)

Störnings- och stadgeträning

Oftast när jag tränar så kör jag varje hund för sig, men kvällens lydnadsträning genomfördes med två hundar på planen samtidigt. Mycket intressant, man får bra hörsamhet tillika störnings- och stadgeträning. 

Idag gick vi först en kort promenad och gjorde Gossips sjukgymnastik (Rulle hängde med på den också ;)) innan vi drog igång lydnadspasset.

Jag började med en platsliggning, då hade jag min fulla uppmärksamhet på Rulle och genomförde hans platsliggning tävlingsmässigt. Gossip ligger så stabilt så hon är en bra platsliggningskompis och henne kan man bara lägga ner och glömma ;). Idag kom vi upp i ca 2 minuter innan jag gick tillbaka till Rulle.



Det är bra med en trygg kompis under platsliggningen

Under tiden som Rulle körde sitt första lydnadspass så fick Gossip sitta upp och vi använde oss av henne som störning. Rulle fick gå nära nära, runt och vi genomförde vändningar på stället precis framför henne. Vi var inte mer än 0,5-1 m ifrån henne under de här övningarna och både Rulle och Gossip skötte sig jättefint! Rulle hade full fokus på mig och brydde sig inte om storasyster överhuvudtaget.



Rulle ligger lugnt och fint medans Gossip kör fot



Så nu kör vi säger Gossip

Sedan bytte jag hund. Rulle fick ligga ner plats medans jag och Gossip gick framför och runt honom. Här höll jag ut en liten bit mer, vi var kanske på 2 m avstånd från honom. Jag fick en kroppsvändning på honom när vi gick bakom första gången, men det rättade jag till och så gjorde vi om övningen igen. Den här gången låg han blixtstilla och fick såklart massor med beröm. Duktig hund!

Rulle fick avsluta med att träna kryp, sitt upp från plats och rumpkontroll. Hundarna hade en härlig attityd hela tiden och vår gammelsmurf Gos lös som en sol när vi gick tillbaka till bilen :).



Nu är vi jättenöjda och kan åka hem ;)

Även om man inte själv äger två hundar så kan man be en träningskompis om hjälp och sedan låta hundarna turas om att träna lydnad. Fin motivationsövning om inte annat :)

Må så gott!

Det här med inlärning

Jag har tänkt på en sak. Eller rättare sagt observerat det här i vår vardag. Hur snabbt och enkelt hundar lär sig när det är något som de tjänar på. Jag har alltid hävdat att en hund aldrig jobbar gratis, och att lönen, dvs belöningen, är olika för vilket moment den utför. Om lönen har en tillräcklig stor dragningskraft så lär sig hundar blixtsnabbt. Och lönen kan vara allt ifrån kamplek, godis, social lek, ett bra, ett tjohoo, och så vidare.

Ta vår unge virvelvind som exempel. Han kan många saker som jag definitivt inte har lärt honom.

En färdighet som han själv har skaffat sig är att öppna dörrar. Himla praktiskt tycker Rulle som kan gå ut på tomten när han vill. Och matte får hicka varje gång när upptäcker att DET STÅR EN OKÄND HUND PÅ VÅR ALTAN för att sekunden senare känna att det drar ovanligt mycket i köket idag. Igen. Vad vinner han på det här? Jo, han vill ut och ut ska han och då får man fixa det själv.

 Gossip sover i sängen, hon vägrar att flytta ner på golvet, vi har försökt med sköna biabäddar, hundsängar och diverse madrasser. Det spelar ingen roll, hon ska sova emellan mig och Anders punkt.himla.slut. Så när Rulle skulle flytta hem till oss så var både jag och husse rörande överens om att valpen ska lära sig att ligga i sin bädd. På golvet. Inte i sängen emellan oss. Big no no.

Så kom valpen hem, och efter långa fartfyllda dagar lärde han sig att sova i sin kompostgallerhage bredvid sängen. Jättenöjd och glad låg han där och sov. Rulle sa till när han behövde gå ut men i övrigt reflekterade han inte över att hans sovplats, mysig och go, låg vid sidan av sängen och inte i sängen.



Liten Rulle Gull

Det här gick jättebra tills Rulle blev lite äldre. Då började han plötsligt flytta på gallret och ta sig ut i huset på egen hand. Vi försökte förklara att kompostgaller är läskiga, de skramlar, vi band fast gallret i en byrå, vi ställde för en stol, när stolen inte räckte till så fyllde vi den med tunga saker. Det spelade ingen roll hur vi gjorde, Rulle puttade ändå bort det som stod för och vips så var han ute. Han är aldrig hysterisk när han ska ta sig ut utan det handlade bara om att världen utanför var mer spännande.Solen värmer starkare i vardagsrummet och sömnen är djupare i soffan. Och det som stod i vägen skulle bort för han skulle fram.

Så vi har gett upp kompostgallret, numera sover Rulle nästan hela natten i sovrummet, fortfarande på golvet, för att vid fem/sex-snåret nyvaket yrslig stappla ut i vardagsrummet och lägga sig i en solfläck. Eller soffan. Han är jättenöjd med det. Och vi också eftersom vi inte har två hundar i sängen, utan en i vardagsrummet och en i sängen  ;). Helt ok.

Det här kan vara värt att tänka på när man tränar hund, vad har du att erbjuda din hund och hur gärna vill den ha det du erbjuder? I momentinlärningen är det oftast det enkla raka som är det rätta, dvs att inte krångla till det med konstiga dubbelkommandon/hjälper. Det lönar sig ofta att tänka till lite extra just under inlärningen.



Stör mig inte jag sover

Dragstervarning

Med en ny hund i huset så märker man hur mycket man glömmer emellan gångerna.

Jag har tex ingen aaaaning om när Rulle är färdig med sitt växande. Trots att jag letar i minnet så vet jag inte. Så nu tittar jag fascinerat på Rulle när hans ben växer så det knakar. För tillfället är det dragstervarning med högre rumpa än framdel. Hans stora tassar skvallrar om att han kommer att växa lite till, och det är så spännande. Vilken mankhöjd slutar han på?


Novembervädret lockar inte till några större utsvävningar med kameran så ni får hålla tillgoda med en gammal bild då Rulle också hade dragsterform. Wrom wrom.

Att leva med en tonårsRulle

Nu är Rulle inte valp längre, han är tonåring. Plötsligt en dag så upptäckte han att världen består av dofter från både stort och smått, flygande fåglar och att det finns råddjur på åkern. Han vaktar gärna och ofta, spelar tuff kille med selektiv hörsel och växer så det knakar.

Han har fått väldigt långa ben, de är fortfarande fulla av spring och bus, och jag kan säga er att han kommer långt på dem nu. Frihet är dagens ord enligt Rulle, och för matten innebär det här att även jag måste skärpa mina sinnen och vara på tårna för att förhindra Rulle från att ta alltför stora lovar under våra långa promenader här ute på landet.

Nu gäller det att vara envis, konsekvent och sist men inte minst tålmodig. Den här frihetstörsten brukar ge med sig om man bara kämpar på. Men visst tär den här perioden på tålamodet. Som tur är Rulle min femte dobermann så jag vet att det lugnar sig.

Men på kvällarna när vi sitter i soffan så är Gulle Rulle inte tonåring längre, då är han återigen min mjuka babyklump som vill ligga nära nära och mysa.....

Som vanligt kan ni följa Rulles liv lite närmare på hans Facebooksida.




Freedom!



Babyklump