Sök - en ny erfarenhet

Eftersom Rulle hade kommit lite längre i utbildningen än sina kompisar på unghundskursen så fick vi byta kurs och valde då att anmäla oss till en sökkurs istället. Jag var sugen på en ny erfarenhet helt enkelt och Rulle han är med på allt!



Uppladdning inför kursen
(med ett splitternytt tjänstetecken)

Totalt var vi 6 st ekipage (3 st som redan tränar sök och 3st nybörjare) som dök upp på klubben en tidig lördagsmorgon.

Förutom en kort genomgång av oss som ekipage och våra tidigare hundar så gick vi även  noggrant igenom vilken sorts belöning hundarna skulle gilla mest. Här gällde det att tänka till, för det som hunden gillar med matte kanske inte är det som slår högst när den är 50 m ut i skogen med en okänd människa. För Rulles del stod jag på mig att figuranten i första hand skulle kampa, och om det inte fungerade så skulle de slänga godisar till honom. Det visade sig att jag kände mig hund bra, han harde inga problem varken med att springa ut  eller att kampa med figuranterna.

Rulle fick börja med pop-up'er, dvs att figuranten gjorde en synlig retning när vi stod startklara att skicka. Efter tre skick så hade Rulle redan "fattat" galoppen och förstod att det roliga inte var slut när han lämnade figuranten på den ena sidan stigen utan att partyt fortsatte på andra.

Själva sökrutan var relativt okuperad på vänster sida, dock fanns det stenar och andra naturliga gömslen att tillgå. På höger sida var det kuperat, ja inte bara det, det stupade rakt ner faktist ;), så terrängen var en utmaning bara den. Första skicket var väl ca 30 m, och vi avslutade med en dold figurant på ca 50 m. 

Vad ska vi göra nu? Sökpass nr 1.

På det sista skicket med den dolda figuranten fick Rulle jobba rejält med att hitta fram, och jag tror att  han imponerade rejält på alla som var där. En 10-månaders arbetsglad dobermannhane med nerverna på plats charmar brallorna av folk ;). Finaste bästa Rulle som redan nu gör så fin reklam för rasen.

När alla hundarna hade fått gå sina träningspass åt vi en snabb lunch. Sedan åkte vi till ett nytt sökställe i skogen, denna gång var terrängen öppen och trollskogslik, en bra träningsskog, dock inte någon bra tävlingsdito enligt de som kunde sök. Men perfekt för små nybörjarhundar och sökveteraner som ska fila på sina kunskaper.



Snart dags för pass nummer 2.

Rulle gjorde än en gång 6 st mycket fina skick, och tyckte att det här med sök var en riktig hit! Inte blev det sämre av att vi vid dagens slut fick beröm. Jag blev såklart JÄTTESTOLT.

Väl hemma så var vi båda väldigt trötta, jag hade huvudet fullt av ny information, sök är svårare än man tror ;). Och Rulle han var sådär trött nöjd som hundarna blir när de haft en bra dag.

Rulle är en fröjd att träna med, han har kamplust, älskar mat, är inte splittrad i nya miljöer utan tar sig an alla uppgifter med samma härliga attityd. Det är så himla kul att både kända och okända faller för Rulle, han är en riktig charmknutte på fyra ben.

Och det var ingen i sökgruppen som hade några problem med att komma ihåg hans namn.... SökRullen ;).

Att leva med en tonårsRulle

Nu är Rulle inte valp längre, han är tonåring. Plötsligt en dag så upptäckte han att världen består av dofter från både stort och smått, flygande fåglar och att det finns råddjur på åkern. Han vaktar gärna och ofta, spelar tuff kille med selektiv hörsel och växer så det knakar.

Han har fått väldigt långa ben, de är fortfarande fulla av spring och bus, och jag kan säga er att han kommer långt på dem nu. Frihet är dagens ord enligt Rulle, och för matten innebär det här att även jag måste skärpa mina sinnen och vara på tårna för att förhindra Rulle från att ta alltför stora lovar under våra långa promenader här ute på landet.

Nu gäller det att vara envis, konsekvent och sist men inte minst tålmodig. Den här frihetstörsten brukar ge med sig om man bara kämpar på. Men visst tär den här perioden på tålamodet. Som tur är Rulle min femte dobermann så jag vet att det lugnar sig.

Men på kvällarna när vi sitter i soffan så är Gulle Rulle inte tonåring längre, då är han återigen min mjuka babyklump som vill ligga nära nära och mysa.....

Som vanligt kan ni följa Rulles liv lite närmare på hans Facebooksida.




Freedom!



Babyklump

Sitta på sitt sätt

Våra hundar är vana vid att kameran eller mobilen åker fram i tid och otid och oftast får jag efter lite lock och pock till ganska fina bilder.

 

Två sockertoppar

Idag var vi ute i det härliga höstvädret och jag ville såklart föreviga mina bruna älsklingar. Fram med mobilen, sätta hundarna ner, vända sig om och Rulle ser ut som en bongo. Tillbaka till hunden, lyfta honom framåt/uppåt, lämna honom, vända sig om. Rulle sitter återigen bakåtlutad med hela härligheten framme och en blick som säger: Jag sitter väl hur jag vill!

Tredje gången gillt tänkte jag och rätade tålmodigt till den unge herrens pose. När jag vände mig om hade Rulle än en gång lutat sig tillbaka. ARGH! Det var bara att ta bilden och se glad ut.



En sockertopp och en "du-bestämmer-inte-över-mig" tonåring



Gossip skötte sig som vanligt med den äran. Hon rörde sig inte en millimeter under tiden som jag gick fram och tillbaka. Hon är en riktig sockertopp!

Min hund blir aldrig trött

Fotövningar med Gossip

Ibland känns det som om ens hund har ofattligt mycket mer energi än vad som är bra för den. Eller för den trötta ägaren. ;). Och då kan det kännas precis som jag skrev i rubriken: Min hund blir aldrig trött.

Om jag, efter mina 21 år med rasen, bara fick ge ett endaste råd till alla nyblivna (eller gamla) dobermannägare så är det att man inte kan motionera en dobermann trött. Det enda som händer är att när konditionen blir bättre så ökar även energin och hunden upplevs som ännu "jobbigare".

Byt istället ut minst en av dagens motionsrundor mot ett pass med tankegymnastik så får du en mycket nöjdare hund. Lägger du sen till ytterligare ett tankepass så är du i mål.

Det behöver inte alls handla om att man ska träna för tävling, små cirkuskonster är lika uttröttande de också. Och det finns ingen regel som säger att man måste åka till en bk/eller träningsplan utan det fungerar precis lika bra att vara hemma och träna på ex apporteringar, att plocka upp saker, att räcka vacker tass eller vad man nu kommer på för trix.

För oss som bor på landet kan en promenad i en annan miljö än den lantliga vara tankegymnastik. Vi har nära till Arlanda och när den unga herren är extra energisk så kan kvällspromenaden förläggas till flygplatsen där det bullrar, mullrar, tjuter, kryllar av människor och goda lukter. Promenaden blir nästan som ett eget träningspass, vi övar på att inte hälsa på alla som går förbi, att inte äta upp allt äckligt skräp som ligger på marken, vi kan gå upp och ner för gallertrappor, hälsa på konstiga betongblock och när vi hälsat klart balansera på dem.

Har man svårt för att hitta på saker att aktivera sin hund med så finns det massor med bra böcker att hämta inspiration ifrån. "Aktivitetsboken" av Memea Mohlin är en av dem. Men först och främst så skulle jag uppmana alla att använda sin egen fantasi, och inte låta den sätta några som helst gränser.

Just nu är det de små sakerna som gör Rulle extra trött, såsom att vi tränar på att lägga ner huvudet på platsliggningen eller allt som har med apporteringsträning att göra. Då behövs inte många minuter innan tonåringens ögon hamnar i kors. Så otroligt enkelt med ändå svårt om man inte vet om att psykisk trötthet är bättre än fysisk.

Trixa på, hej och hå!


Årets tröttaste Rulle