Utställningsdebut Emil och Ärtan

Lördag Emil BIR & BIG-2. Ärtan BIM.

Valparnas utställningsdebut gick alldeles strålande. Till min hjälp hade jag Anders som visade Ärtan i BIR och BIM under lördagen men som på söndagen visade henne ända från start. Jag tycker att Anders är fantastisk som går ut och visar hund utan erfarenhet. För Ärtan blev det också fantastiskt, för iom att Anders klev in som handler åt henne på söndagen så fick hon en alldeles egen människa som tog hand om henne på bästa sätt både före, under och efter bedömningen. Även om jag är kontrollfreak och gillar att visa mina egna hundar så går hundarnas välmående först. Det blev helt enkelt ingen bra uppvärmning för Ärtans del när jag under lördagen bytte hundar hipp som happ. Så tack Anders för att du med lugn och trygg hand ställde upp som Ärtans handler. Man skulle kunna tro att du inte gjort något annat än visat hund ;).

Trots att utställningarna var inofficiella så gjordes bedömningen av officiella domare och valparnas kritiker var jättefina båda dagarna, Vi är såklart görstolta ;);


Dvärgpincherkl. inoff. lördag Domare rasen; Joel Lantz, domare gruppen; Cindy Pettersson
EMIL BIR & BIG-2
Vacker maskulin hanvalp, välskuret huvud, vackra ögon med härligt uttryck, stark hals och rygg, fint kroppad, utmärkt kors, välmusklad och välvinklad, rör sig med härligt steg, härligt temperament, välvisad

Ärtan BIM
Feminin tik, mycket bra storlek, vackert huvud, vackra ögon, härligt uttyck, fina öron, välkroppad, fin hals och överlinje, välmusklad bakställ, rör sig med härligt steg, utmärkt temperament, välvisad

Genrepet, Sv. Lapphundskl. söndag. Domare ras/grupp; Sonny Ström
Emil BIM
Hanvalp härliga proportioner, bra helhet, maskulint välformat huvud, härligt uttryck, välburna öron, vackra ögon, korrekt bett, bra stop, utm hals, rygg, välkroppad, välvinklad, utm ben tassar, fria vägvinnande rörelser, utm päls färg och tecken. Härlig helhet. Välvisad

Ärtans BIR & BIG-2
Tikvalp. Härlig helhet, tilltalande huvud och uttryck, vackra ögon, välburna öron, korrekt bett, kunde ha lite mer volym i nosparti, utmärkt hals, fin plan rygg, välkroppad med bra förbröst, välvinklad, prima ben och tassar, fria rörelser med bra balans, utm päls och färg, tecken, trevlig valp.

Söndag Ärtan BIR & BIG-2. Emil BIM.

Valprapport dygn 19

Idag blev valparna 19 dagar. Nästan 3 veckor. Och den här veckan har varit fantastiskt rolig. Ni som följer oss på Facebook (Kennel Elvenrose) har ju fått se precis hur mycket det händer från dag till dag. Perioden som valparna befinner sig i nu kallas för Övergångsperioden och den varar bara under en vecka mellan dag 13-21. Nu händer det massor! Ögonen öppnas, syncentrum i hjärnan utvecklas, hörseln börjar fungera och valpen reagerar på ljud. Från en dag till en annan övergår ålandet till stappliga vingliga steg. Valparna har även börjat interagera med varandra, de pussas (suger på varandra), gör fumliga lekinviter, morrar, skäller, viftar på svansar och njuter när man kliar de på magen. Alldeles nyss såg vi en valp klia sig bakom örat. Det var Långstrump (som vi döpt om tricolor stubbtiken till) som lyckades med det konststycket. 

Annars är det Herr Stubb som har varit först på bollen på nästan allt hittills. Han var den som började gå först, bajsa ståendes först och idag - trumvirvel - så såg vi honom välja tidningspappret istället för wetbedden att kissa på. Han och de övriga har även börjat titta upp när vi pratar med dem. De måste ju undra vad det är för aliens som pratar där högt ovanför deras huvuden men de kommer glatt när vi lägger ner våra händer i valplådan och likaså är de lugna när vi lyfter upp dem. Så vi är nog snälla aliens i deras ögon. 

Första avmaskningen är avklarad. Banminth smakade URK hälsar valparna. Idag bjöds det även på lite rå köttfärs utblandat med filmjölk. Det var MUMSIGT värre tyckte alla fem. Tänk att de redan är så stora så de kan börja avvänjas. Vart tog de tre senaste veckorna vägen liksom? Borta! Tänk så fort tiden går. 

Sol i blick! 

Rosie får en speciell blick när valparna diar....

Herr Stubb först på bollen med kissandet! 

Lillan snusar

Valparna är här!

Ja, det är nog ingen som har kunnat undgå att valparna är här. Men det är de! :)

Efter en utdragen förlossning som slutade med snitt plus en efterföljande vecka med svårt magsjuka hundar där vi sov ytterst få timmar samtidigt som vi åkte skytteltrafik till veterinären för att vätska upp hundarna så har så lugnet lagt sig på Solinge. Och vi kan äntligen börja njuta av våra små. Som (tack hundguden!) klarat strapatserna bra. Dessa små levnadsglada knubbsälar kom alltså till världen söndagen den 24 juni, tyvärr miste vi en tikvalp men vi är glada för de små som är kvar.

Livet som uppfödare är annorlunda och lärorikt. Förutom  kontakter med presumtiva valpköpare och alla de möten som det innebär så är det fantastiskt att följa valparnas utveckling på så nära håll. På 9 dagar har de gått från små hungriga vampyrbarn till större hungriga vampyrbarn där, trots att de inte har öppnat ögonen och öronen än, deras egen personlighet har börjat lysa igenom. På dessa 9 dagarna har de även gått från att alltid ligga tätt tätt intill varandra i klump till att ligga lite mera utspritt. Igårkväll upptäckte jag plötsligt att alla låg och sov runt Rosie. De låg verkligen på alla håll och kanter, med sin stora trygga mamma i mitten.

Rosie är en uppmärksam och snäll mamma. Hon vaktar sina barn med hökögon och nåde den katt som råker kliva över tröskeln till sovrummet. Rulle går bra, bara han inte kommer för nära, han var tom med oss in på Ultuna i under förlossningen. Men katterna gör bäst i att hålla sig borta ett tag till. Stackars Ior har existensiella problem, hundvalpar är ju något han missbrukar i parti och minut om han får och nu har han inte tillgång till det bästa han vet. Men tom han förstår att Rosie menar allvar när hon ger honom "inte-ett-steg-till-då-blir-du-mos" blicken när han längtansfullt står i dörröppningen och kikar in på underverken. Tids nog så får han umgås med dem, men nu får Rosie faktiskt ha sina barn ifred. I övrigt så matar hon, tvättar och sköter om sina telningar precis som en bra mamma ska. De senaste dagarna har hon börjat göra lite fler utflykter ut i huset, men hon håller stenhård koll på alla som rör sig mot sovrummet. Vips så är hon där om hon märker att någon kommer för nära dörren. Det är skönt att se henne pigg igen efter förra veckans fruktansvärda maginfluensa som hon drogs med i fyra dagar. Då var det synd om henne ska ni tro :(. Men nu är hon pigg igen som sagt var!

Valparnas fördelning och deras svansstatus ser ut som följande:
Röd hane, långsvans, smeknamn "Direktören" (han gillar att ta det soft)
Röd hane, stubb, smeknamn "Herr Stubb"(pga svansen)
Röd tik, stubb, smeknamn "Jabba the Hut"(pga vikten)
Tricolor tik, stubb, smeknamn "Gnällspiken"(pga starka åsikter)
Tricolor tik, långsvans, smeknamn "Lillan" (för att hon var minst när hon föddes, dock ej längre)

Tänk att de äntligen är här och snart öppnar de ögonen, vi längtar!

Bautamage dygn 60

Nyss hemkomna små pysslingar

I väntans tider

På Ultuna, orolig flock

Pysslingarna 9 dagar, sover runt sin mamma

När kommer valparna?

Ja, NÄR kommer valparna egentligen? Hade jag fått en slant för varje gång jag fått den frågan nu på sistone så hade jag varit rik. Rosie är beräknad att föda i midsommarhelgen, men eftersom en tik kan föda allt emellan dygn 57-72 så är frågan om just när svår att svara på. Den stora variationen beror på tikens långa löpning, skillnader i löpets längd och när i löpet som hon är parningsvillig. Från ägglossningen räknat så föder de flesta tikar efter 63 (plus/minus en dag) dagar. Men från bästa parningsdag sett så föds valparna i regel efter 60 (plus/minus en dag) dagar. Kullstorlek spelar också roll, vid stora kullar kan de komma lite tidigare, vid små lite senare.

Det finns dock vissa tecken på att valpningen närmar sig som man kan hålla reda på som uppfödare. För det första så är det faktiskt valparna som själva avgör när förlossningen ska ske. När de är färdigutvecklade så signalerar deras binjurar till tiken att det är dags för dem att födas. Tiken kan dock inte omedelbart svara på dessa signaler. Så länge hennes äggstockar producerar dräktighetshormonet progesteron kan hon inte valpa, eftersom en av progesteronets effekter är att det hindrar livmodermuskulaturen från att dra ihop sig. På något sätt måste därför äggstockens gulkroppar, som ansvarar för denna produktion, slås ut. Detta sker med hjälp av ett annat hormon, prostaglandin.

Kampen mellan dräktighetshormonet (som är värmehöjande) och det värkframkallande hormonet (som är värmesänkande) kan vi hålla koll på genom att regelbundet tempa Rosie. Den här kampen kan ta  flera dagar, ibland upp till en vecka. För närvarande tempar vi Rosie tre gånger om dagen för att se hur hon ligger till. Än har den stora temperatursänkningen inte skett, men så är hon bara på dygn 57 också. En annan sak som kan vittna om att valpningen är på gång är att tiken slutar äta. Men även här finns en viss osäkerhet för vissa tikar kan fortsätta att äta tätt inpå valpningen. Så vi tempar på :). Det känns tryggast så.

I övrigt har vi förberett med rena handdukar och filtar i massor. Jag har även gjort en låda för "bra-att-ha"-sakerna som även den är klar. Vi är så redo vi bara kan vara och jag hoppas att allt ska gå bra. Inuti mig fladdrar en oro över allt som kan gå fel men jag försöker ändå fokusera på att det kommer att gå bra. Nu finns det ingen återvändo, utan nu måste vi ju köra Rosie, Anders och jag. Håll tummarna för oss!

Ordning och reda är mitt mellannamn ;)

Dygn 55 ( i lördags) och magen är stor 

Better safe than sorry

Igår besökte vi en veterinärklinik i Kungsängen för en check up av Rosie och magen. Helgens väder  har, som alla dagarna sedan Rosie parades, varit väldigt varmt men nu i slutet av dräktigheten så tar hettan lite mer på den blivande mamman. Så istället för att undra hur hon mår fick vi veta hur hon och de små dvärgarna i magen mår.

Det första veterinären sa när vi äntrade undersökningsrummet var "Så söt hon är". Det är alltid en bra sak att säga till en hundägare ;) så där blev det pluspoäng direkt. Efter lite klappar, en allmän hälsoundersökning både fram och bak så ville veterinären ha upp henne på bordet för att kolla hur magen mådde. Vips så stod Rosie där och vips så log veterinären brett medans han hummade fram "De är stora nu" samtidigt som han pekade på en blobb på skärmen. Alltså allvarligt, hur ser man ens att det är en valp som är därinne, jag såg bara ett enda grått pulserande blippande virrvar? Nåväl, som tur är så var det ju inte jag som skulle kika på Rosies mage invändigt utan veterinären. Och det gjorde han med den äran. Leendet blev bara större och större medans han berättade att "Där har ni ett hjärta, där ett till, se där och så vidare. Ser ni hur fint de slår, ja allt är bara bra i magen, det här är en fullkomligt normal dräktighet tack och adjö". Jag svävade ut ur kliniken så glad så glad så glad så :).

I övrigt har Rosie nu flyttat in i sin valplåda på nätterna. Eller valpgrotta som vi kallar den för hon har nämligen ett tak över sin låda. Anledningen till taket är för att Rosie älskar att sova under sängar/lägre bord/stolar och för att få till den känslan i valplådan så har vi helt enkelt spänt ett påslakan över hela alltet. Rosie ÄLSKAR grottan, hon kryper nöjt in där i mörkret när det är dags att sova. Samtidigt som lådan åkte fram så spärrade vi även av möjligheten för Rosie att krypa in under sängen. Avspärrningen kom verkligen i grevens tid då hon riskerade att fastna därunder varenda gång hon kröp in. Magen är stor nu. Lite andra förändringar som har skett i vår vardag är att långpromenaderna numera är flera kortare promenader, likaså delas maten ut flera gånger per dag istället för två och massage av babymage utförs varje kväll bara för att det är mysigt och skönt. Allt detta för att Rosie ska ha en så optimal dräktighet som möjligt. Glad mamma är lika med glad valpmage tänker vi.

Så nu hoppas vi att slutet av dräktigheten blir som resten har varit. Normal och bra. Tumme upp på den!

Här kommer inga små dvärgar in

Mage av dygn 50 modell

Rosie gillar sin valplåda med tak

Eh, en valp.....

Magen är så stor så den tar i marken när Rosie sitter 

Dagen då Rulle (nästan) dog

Fredagen började som en vanligt dag. Puss puss vid dörren när Anders åkte till jobbet, sedan en lång frukost på altanen och läsning av morgontidningen. Hela flocken vaknade till i lugn och ro i väntan på att dagen skulle börja. Allt var precis som vanligt. Även den sedvanliga vattenleken efter frukosten var som vanligt. Båda hundarna älskar att leka med vattenslangen och hugga efter vattnet. Den senaste tiden har jag mest stått på stället med slangen så att invånarna i Rosies mage inte ska åka för mycket bergochdalbana. Likadant gjorde jag även igår. Hundarna turades om med att hugga efter vattnet, de såg glada och lyckliga ut, allt var som vanligt...

Precis när jag tänkte tanken att nu är det dags att sluta så satte Rulle i halsen, han backade bort från mig samtidigt som han försökte hosta och kräkas upp det som hade hamnat i fel vrångstrupe. Sedan gick allt snabbt, plötsligt föll han ihop några meter ifrån mig. Han hamnade på rygg och försökte gång på gång komma upp. Den skräck som for genom min kropp var fruktansvärd. Jag tänkte att nu dör han. Vad händer? Är det epilepsi? Hjärtat? Några sekunder senare var jag framme hos honom och nästa tanke som snabbt passerade mitt huvud var att han kvävs.

RULLE KVÄVS!!! GUD NU DÖR HAN MITT FRAMFÖR MIG!!!! AMMI -- HAN DÖR!!!

Jag slet snabbt av honom halsbandet ifall han skulle svullna upp över halsen och försökte sedan prata lugnt med Rulle. Jag tänkte tyst i mitt huvud att "Du ska inte dö ensam Rulle", men sa högt till honom att "Jag är här. Jag är här Rulle, jag hjälper dig". Under hela händelsen hade vi ögonkontakt och jag kunde se hans fruktansvärda ångest över det som höll på att hända.

Han bajsade på sig och jag slet tag i honom så att han kom upp på mage istället för rygg. Sedan bände jag upp hans käkar för att få tag på det som satt fast i halsen. Jag hann tänka att jag aldrig kommer att nå, tänk om det sitter för långt ner, då dör han här och nu. Med handen i hans mun så märkte jag att tungan hade vridit sig bakåt, den låg liksom snurrad åt fel håll, så jag tog tag i den och drog. En tunga är en  stark muskel, men igår hade Rulles tunga inte en chans mot min lilla hand. Jag drog så hårt jag bara kunde, sekunden senare var tungan ute åt rätt håll och sekunden efter det så stod Rulle upp.

Lika snabbt som han föll, lika snabbt var han på fötter.

Vinglandes, kippandes efter luft, for han iväg bort från mig som han plötsligt förknippade med att han inte hade fått luft. Jag gick efter, samtidigt som jag försökte prata lugnt till honom. Jag var fortfarande rädd att han skulle dö, jag ville såklart se att han var ok. Rulle hittade ett säkert ställe att stå på bakom vårt växthus och jag lät honom stå där ett tag samtidigt som jag på avstånd höll koll på att han andades. Det gjorde han. Men han var fortsatt förvirrad och stressad över det som hänt. Allt var över på några sekunder, det kan högst ha tagit 45 sekunder-1 minut från att han föll till han var på benen igen. Men i hans sinne måste denna tid varit evighetslång. För det var den för mig. Jag var helt klar i skallen hela tiden och mitt fokus låg helt på Rulle, men innan jag fick upp  honom på fötter igen så hade det gått en evighet. En lång lång evighet.

Efter ett litet tag så kunde tillslut jag gå fram till Rulle och börja leda honom mot huset. Hela tiden pratade jag lugnande till honom. Eftersom han var så chockad så tänkte jag på något som kunde hjälpa mig att nå honom. En vardagshändelse som kunde bryta igenom det hemska vi precis hade gått igenom. Så jag tog fram klotången och började klippa klorna. Kanske en konstig sak att göra när ens hund precis har varit på andra sidan och vänt. Men jag tänkte att detta skulle hjälpa Rulle att samla ihop sig och inte vara så rädd för mig. För han trodde verkligen på fullt allvar att jag nästan dödat honom. Han förstod ju inte att det var jag som räddat hans liv :(.

När jag tog fram klotången så tittade Rulle på mig som om jag inte var riktigt klok någonstans, men han stod snällt kvar under tiden som jag klippte alla klorna. När jag var klar så hände precis det jag hoppades skulle hända, han ville ha sin vanliga godisbelöning för att han stått stilla. Vi gick förbi  godisskåpet med hundmat och fram till kylskåpet där jag visste att jag hade korv. Korv är mjukt, lätt att svälja och säkert skönt för en hals som gått igenom ett trauma tänkte jag. Så korv fick det bli. Små små bitar korv. Och sakta men säkert kom Rulle tillbaka till mig. Jag trallade på med glad röst och försökte att vara så avslappnad jag bara kunde. Men inuti mig var det ju enbart skräck.

Under tiden hade jag hunnit ringa Anders som hjälpte mig att boka en veterinärtid (tack, då kunde jag hålla full fokus på Rulle)

Världens längsta nos med världens längsta tunga inuti

Väl hos veterinären väntade vi bara några minuter innan det var vår tur. Att gå till veterinären är något som Rulle älskar så när vi kom in på rummet så tyckte jag att han äntligen var sig själv igen. Glad både fram och bak så att säga :). Han charmade den unga veterinären med att sätta sig i dennes knä, stod helt stilla när hon gick igenom honom från topp till tå och med inga andra ordinationer än att vi ska ta det lugnt i ett par dagar så skickade hon hem oss med orden " Du vet väl att du räddade hans liv idag?".

Min chock över det som hände kom inte förrens sent igårkväll. Både jag och Rulle är nog rätt omskakade även idag. Men vi tittar lite extra lyckligt på varandra när vi möts och Rulle är återigen helt trygg med mig. När vi kom hem igår så gick han med bestämda steg till baksidan av tomten, nosade noggrant igenom den plats där han föll ihop och fortsatte med att gå rakt igenom syrenbuskarna till växthuset. Där nosade han lika noggrant igenom den platsen och kom sen bort till oss andra. Kanske behövde han göra allt detta för att försöka förstå att allt var ok nu? Vem vet. Vi är iallafall glada över att ha kvar vår fyrbenta prins. För det var så himla himla nära att han dog igår :(.

Flocken hänger medans jag försöker skrämma bort min fördröjda chockreaktion genom att bada i poolen

Husse och Rulle kramas

Var rädda om er! Rulle hälsar, Rosie växer och snart är nog allt som vanligt här på Solinge igen.

Förberedelser är A och O

Det är så fantastiskt. Varje kväll gnider jag på Rosies mage och den växer stadigt dag för dag. Nu är vi på vecka fem, dygn 36. Vi har prickat av några saker till på tecken på dräktighetslistan. En av sakerna är den tunna, sega, luktfria flytningen som dyker upp runt vecka fem. En annan är att det dykt upp en typiskt babybula bakom revbenen. Rosie börjar definitivt SE dräktig ut.

Bakom hennes revben så har det dykt upp en liten liten babybula

Här syns den liten mer. Tycker jag ;)

Igår gick hon även från att plocka med maten till att bli URHUNGRIG. Nu under de sista veckorna fram till födseln utvecklas valparna som mest och de går från att vara små grodyngel till att bli riktiga valpar. Så det är bra att Rosie är hungrig. Ät allt du kan tänker jag.

Vädret hos oss är ju lika varmt som hos de flesta. Vi rör på oss tidig morgon och sen eftermiddag, däremellan spenderas tiden i skuggan och lekandes med vattenslangen. Rosie hänger fortfarande med på alla våra långpromenader, men snart kommer nog en tid då vi får dela på hundarna och ge Rosie många korta promenader istället för en lång.

Här bor vi. Bakom alla träd och buskar där till vänster. Längs en grusväg på en leråker. 

Vi räknar såklart ner dagarna till valparnas ankomst och förbereder oss så gott det går. Det är mycket som ska ordnas; valplåda, valphage, bäddar som är lätta att torka av, nya handdukar och en låååång lista med saker som hör födseln till. Jag har köpt en stor låda på Rusta som sakta men säkert fyller på med allt som behövs. Jag gillar ordning och reda plus att vara förberedd ;). Jag tror minsann att det bor en liten tysk inuti mig ;)

Ordning och reda! Och bocka av när det är klart!

Spermisrapport

Nu äntrar vi snart vecka fyra, dygn 28 efter parningen. Vi vet fortfarande inte om Rosie bara luras eller om spermisarna kuckelurar därinne i magen. Men en sak är säker. Rosie har alltid varit tokig i äpplen och nu ska hon inte smaka en endaste liten bit av oss. Den andra skumma saken hände igår när  husse skulle spåra med henne, något som Rosie ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR, spår alltså, och Rosie bara tittade på Anders som om han var från en annan planet "Jag? Spåra? Skulle inte tro det va!". Det var bara att vända tillbaka till bilen och hämta Rulle. För Rosie tänkte då vid sin själ inte gå något spår nej nej.

Även vikten har förändrats trots att matlusten är sisådär och kroppen ännu smärt. En dräktig tik har i normala fall gått upp ca 15-25% av sin ursprungliga vikt i slutet av dräktigheten. Rosie som oftast väger någonstans runt 12 kg väger just nu strax under 13 kg utan att ens ha ändrat form. Så inuti den långa kroppen kan det dölja sig en enorm prutt eller några valpar. Vi hoppas såklart  på det senare. 👍

Föreläsning Royal Canin och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) 16 maj

I onsdags var jag och en god vän på en föreläsningskväll om den växande hunden som Royal Canin och Reproduktionscentrum hund och katt, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) arrangerade tillsammans. Vi fick lyssna på tre, ja, fyra med Mia från Royals kundklubb, olika föreläsare;

Först ut var Eva Axnér (leg vet, diplomate ECAR, professor i reproduktion hos karnivorer) från institutionen för kliniska vetenskaper som inledde med att  berätta lite kort om hundens könsmognad.

Från Universitetsdjursjukhuset, UDS, föreläste sedan Mimmi Kjörk Granström (leg vet, ECVS resident i kirurgi) och Kjerstin Pettersson (leg sjukgymnast gk inom veterinärmedicin, CCRP) om hur man kan förebygga skador hos den växande hunden.

Efter fikapausen berättade Åsa Dufva (husdjursagronom, vetenskaplig kommunikatör på Royal Canin) om hur vi på bästa sätt utfodrar den växande individen och vilka verktyg vi alla kan använda för att hålla vår valp vid rätt hull.

Sedan rundades kvällen av med frågor och information om Royal Canins medlemsklubbar samt så gick vi förbi rehabavdelningen. Efter det fick vi ta del av erbjudanden på valpfoder plus övrigt sortiment som fanns i djursjukhusets foderbutik.

En kanonbra kväll på alla sätt och vis. Men den föreläsning som fastnade lite extra i sinnet var den som hölls av Mimmi och Kjerstin och handlade om att förebygga skador hos den växande hunden. Jag tänkte här dela med mig av de anteckningar jag förde under föreläsningens gång.

Mimmi och Kjerstin började med att presentera sig och gick sedan vidare med att tala om sitt gemensamma ämne "Hur man förebygger skador hos den växande hunden". Innan hundens tillväxtzoner har slutit sig så är de väldigt känsliga för att skador i kroppen (både akuta och framtida) ska uppstå. På de flesta hundar sluts zonerna runt 9 månader men hos storväxta hundraser kan det dröja ända tills de är 18 månader .

När räknas en hund vara valp, unghund, vuxen och gammal var nästa ämne som togs upp. Detta spann är såklart stort beroende på vilken ras en hund tillhör men rent generellt räknar man med att man är valp tills man är 6-12 månader, unghund mellan 6-24 månader, vuxen mellan 2-6 år, äldre från 6 år och framåt. OBS! Dessa är ca åldrar.

Varför är detta då viktigt att känna till detta med när man räknas som valp/unghund/eller vuxen? Jo, för att bygga en hållbar hund så hade Mimmi och Kjerstin följande råd:

En valp ska inte "tränas". Den ska helst röra sig fritt - i alla gångarter - och på varierande underlag (dvs i skogen). Man ska styra både valpens lek med andra hundar och dess vila. Ägaren ska således alltid kontrollera aktivitetens intensitet och omfattning. Självklart ska valparna få umgås med andra hundar, men man bör se till att de är i samma storlek och att leken inte blir för våldsam. Då bör man bryta. Det är ägarens ansvar att bryta leken/promenaden innan valpen blir för trött. För vid trötthet ökar risken till en skada markant!

Anledningen till detta är att valpens motorik inte är utvecklad på samma sätt som en vuxen hunds motorik och koordination är. En valp ska  inte hållas stilla, den måste få använda benen på egen hand, i egen takt och bästa stället för det är rörelse i ojämn terräng. I skogen byggs kroppen upp på ett varsamt och skonsamt sätt som är till gagn för den framtida hållbarheten.

Kjerstin nämnde här den viktiga "Stunden på stubben". "Stunden på stubben" innebär att låta valpen strosa runt på egen hand (obs strosa, inte rusa, inte promenera) medans man själv sitter på en stubbe och tar det lugnt. När man märker att valpen börjar bli trött samlar man upp den hos sig och lär den att vila och ta det lugnt. Vila är oerhört viktigt för en växande valp och bör inte glömmas bort.

Vid lek med andra hundar så ska de som sagt var vara i ungefär samma storlek. Leken får inte bli för våldsam (dvs bestå av en massa sammandrabbningar/jakt med snabba vändningar/hård brottning) och som ägare ska du inte ha uppmärksamheten på annat håll (ex telefonen eller fikakompisen) utan vara närvarande för att styra och avbryta i rätt tid innan leken spårat ur.

I takt med att valpen växer så ökar dess balans och styrka. När unghundstiden infaller så bör man vara restriktiv med fri lek, då detta har visat sig leda till en  hög skaderisk just vid denna period. Även om hunden kanske ser vuxen ut i kroppen så är dess muskulatur och bindväv inte färdiga på långa vägar.

Detta innebär ju dock inte nu heller att hunden ska hållas stillhet, snarare tvärtom. Belastningen och mängden träning ska ökas gradvis i takt med att hunden växer. Men det är skillnad på fel sorts motion (ex fri lek med andra hundar) och att motionera efter kroppens förutsättningar. Att gå i råterräng är bra för en unghund (det bästa stället tom med!). Den ska tränas i att gå i alla gångarter även skritt och ska inte bara rusa runt. Vila och återhämtning är lika viktigt som för en valp. Likaså att hålla koll när hunden blir trött. Detta med ökad skaderisk pga trötthet och den viktiga vilan var något som båda föreläsarna återkom till regelbundet.

För unghunden är fysiskt aktivitet livsviktigt för hållbarhet! Men i övrigt är socialisering viktigare än fri lek. Unghundarna bör tränas genom rörelse på varierande underlag (SKOGEN SKOGEN SKOGEN;)), kroppens belastningstålighet tränas upp gradvis och man bör undvika blöta och hala underlag så mycket det bara går. Tänk på att unga hundar vill men inte kan. Gå tex inte ut på en blankis med en ung hund som inte har växt klart i kroppen, den har inte möjlighet att parera underlaget eftersom koordination och motorik som hos en vuxen hund saknas.

I takt med att tempot i hundträningen har höjts upp under de senaste decennierna så har även kalendertiden då vi tränar ändrats. Träningshallarna som dykt upp i varenda hörn av Sverige har lett till att i perioderna då vi pga kyla och mörker förr tog en naturlig paus från träning och tävling har möjligheten att träna hundarna året om öppnats upp. Och så glöms den där viktiga vilan bort...

Många av våra hundar bor även i tätbebyggda områden, de rastas på asfalt, kommer kanske inte ut i skogen så ofta (vissa körs på tom på gåband inomhus för att träna konditionen, obs min egen reflektion) och tränas i träningshallar där underlaget också är hårt. En skyddshund hade kommit till Ultunas klinik för att ägaren inte tyckte att hunden byggde på sig muskler trots att den tränades hårt. Det visade sig att hunden inte fick någon vila alls mellan träningarna, den hade ingen möjlighet att bygga på sig, utan bröt istället ner musklerna av all träning. Ägaren ordinerades att koppelrasta sin hund ett par gånger i veckan och vips så började hunden att muskla på sig. Här fanns alltså inte ens de grundläggande kunskaperna om hur muskler byggs upp men ändå tränades hunden på hög nivå.  Kjerstin talade om att de kunde få in agility-, bruks- och tjänstehundar som redan vid vid 4-års ålder var kroppsligt slutkörda pga felaktig/för tidig högintensiv träning!

Under de senaste åren har ryggsmärta ökat hos unga hundar. Tjänstehundar har samma tendens till denna ökade ryggsmärta som tränande/tävlande hundar. Denna ökning kan härledas till en tidig grenspecialisering där hög hastighet i momenten premieras. Unga hundar kan inte stabilisera ryggen, deras muskulatur och bildväv är inte klara för den sorters höghastighetsträning och vips så har man tränat sig till en ryggsmärta hos hunden. Kjerstin och Mimmi höll för närvarande på med studie i just detta ämne. Som avslutning  nämnde de att det krävs mycket mindre kraft att skada en växande rygg än en som växt klart.

De tyckte att vi skulle tänka lite extra kring följande punkter:

Se upp med;
- hur du belönar din hund, kasta inte saker, undvik frisbee eller boll. Tänk på hur du kastar (bakåt, uppåt, hur vänder/hoppar/vrider hunden på sig)
- för många upp- och nerhopp innan tillväxtzonerna har slutit sig, speciellt nerhopp är väldigt belastande för en ung kropp.
- högintensiv aktiv träning innan hundens tillväxtzoner har slutit sig.
- hala/hårda golv innan hundens tillväxtzoner har slutit sig.
- fri okontrollerad lek, styr din hunds lek
- övervikt hos din hund
- Glöm inte den livsviktiga vilan

Alla hundar - oavsett ålder -ska värmas upp/värmas ner inför aktivitet. Undvik att ta ut din hund ur bilen och sedan direkt sätta igång träningen. Rör på den så att allt mjukas upp. Glöm inte att alla gångarter, även den viktiga skritten bygger upp en hållbar hund. Visitera hunden regelbundet så att du vet hur din hund känns när den är frisk. Den regelbundna visitationen är nyttig av många orsaker, inte minst blir den en mysig stund mellan dig och din hund. En hund som är van att hanteras är även till stor hjälp vid framtida veterinärbesök.

Som ni ser fick jag med mig mycket matnyttigt och även om jag redan, tack vare duktiga hundmänniskor runtomkring mig, visste mycket om ämnet så lärde jag mig ytterligare lite mer. En fantastisk föreläsning som jag önskar att fler fick ta del av! Tack för den. Även Roayl Canins föreläsning om hundfoder var intressant och gav mig många tankar. Den behandlade bla farliga myter kring foder och tillväxt hos en hund beroende på ras. Härnäst ska jag åka till mina vänner på Knivsta Djurcenter för att prata vidare om foder.

Jag vill rikta ett stort tack till Vanja som var ett trevligt sällskap under kvällen och ett bra stöd när jag besökte Ultuna för första gången sedan Tjorven dog. Tack!

Välkomna tillbaka till vår blogg

Long time no see. När Tjorven dog så förlorade jag all lust att skriva här  Men nu är jag tillbaka. Tanken att öppna upp en sorts valpblogg dök upp häromdagen och nu är jag så gott som 99% övertygad om att Rosie är dräktig. Tecken efter tecken har dykt upp:

Rosa tuttar ✅.
Matkrångel ✅
Illamående ✅


Förutom dessa tecken så är hon mer disträ än vanlig, vill ligga på en i soffan och trallar runt lite som hon vill på våra promenader  Man får liksom ha ögon i nacken för helt plötsligt kan hon få för sig att vi gått tillräckligt långt. Och Rosie har aldrig förut sagt nej till långa promenader snarare tvärtom, desto längre promenad desto roligare. Så chansen är stor att det bor små mini-Zeppelinare i hennes mage.

Så välkommen att följa Rosies eventuella  dräktighet, valparnas uppväxt och vårt liv med djuren här på Solinge.

C.I.B SE UCH DK UCH NO UCH NORDISK VINNARE 2015 NORDISK JUNIOR VINNARE 2015
Andvol Edinaya Rossiya 

Farväl världens bästa Tjorven

 

Köpenhamns Junior Vinnare 2014 Norsk Junior Vinnare 2014 Nordisk Junior Vinnare 2014
Jean Dark Timeless 2013 06 02- 2015 01 29

Tiden läker alla sår. Så heter det så fint. Men tiden läker inte alla sår. Hjärtan som brister läker ihop igen. Jag vet det. Men de förblir ärrade, skadorna är för stora och de kommer aldrig mer att bli detsamma igen. Att förlora en ung hund så plötsligt som vi förlorade Tjorven är det absolut värsta som har hänt mig under mina 24 år med dobermann.

En ung hunds lungor ska inte fyllas av lymfvätska för att sedan spricka och börja läcka luft. En ung hund ska leva inte dö.

Det började med en liten andfåddhet, en fjäderlätt flämtning som höll i sig ett par sekunder för länge för att jag skulle tycka att det var normalt. Vi var på långpromenad. Tjorven höll sig vid mig. Som vanligt var hon alltid vid min sida. Hon sprang lite med Rulle och så kom den. En liten flämtning, Tjorven sänkte huvudet och så försökte hon få luft. Lika snabbt som flämtningen uppenbarade sig lika snabbt försvann den. Men jag såg att något var fel. Men aldrig trodde jag att vi 24 timmar senare skulle vara tvungna att ta farväl av det käraste i våra liv. Tanken fanns inte, Tjorven var alldeles för pigg och ung för att så smärtsamt snabbt försvinna ur mina armar.

"Men Ammi, vi köper en tävlinghund till" sa Anders den där dagen i maj för två år sedan när jag grät över Rulles skadade ben och en framtid som inte blev som vi tänkt oss. Gossip var pensionär och Rulle skulle aldrig hålla för en elitsatsning. Det finns inte många saker i livet som jag tycker så mycket om som att träna och tävla med hund. Det finns andra saker i livet än hund. Men för oss betyder hundarna massor. Hundarna tillför glädje och en känsla av samhörighet i våra liv.

Så blev det då bestämt att vi skulle köpa en tredje hund. Och plötsligt blev det så mycket lättare att andas.

Med Tjorven blev allt som hade med hund att göra så mycket lättare. Rulles skador, Gossips ålderdom. Hon var motvikten som vägde upp allt det tunga. Med henne i mitt liv så orkade jag med det svåra och jobbiga. För det är tungt att ha en skadad hund, även om Rulle lever ett bra liv nu så kräver han mycket. Man måste tänka på hans ben i alla lägen, och det tar mycket tid att ägna sig åt hans skador. Men med Tjorven i mitt liv så orkade jag. Det blev jämvikt i livet och glädjen över att ha hund kom tillbaka igen.

Allt blev lättare med henne i mitt liv. Och finns det något som jag är tacksam över är att jag uppskattade henne lika mycket då som jag gör nu. Varje dag av hennes liv så sa jag att hon var min perfekta hund. Hon var av perfekt storlek (64 cm) och perfekt vikt (30 kg), hon var perfekt följsam, hon var perfekt att jobba med, tyst, koncentrerad och en kanonduktig spårhund, hon höll sig nära oss på våra långpromenader, hon var en perfekt soffakompis. Hon var min. Hon hade valt mig till sin människa och hon var min. Bara det var perfekt nog. Det kändes som om hon var hunden jag väntat på i alla år. Hon var hunden jag väntat på alla dessa år. Nu fanns inga prestationskrav, bara glädje och lycka framför oss.

Mitt hjärta som lidit så svåra förluster under de senaste åren kapitulerade totalt. Jag älskade henne precis som hon var och när 2014 övergick till 2015 så skulle allt det roliga börja. Jag hann tom säga till Anders att i år ska vi njuta, glöm inte bort att vi ska njuta, så kul vi ska ha i år. Almanackan var fylld av kommande bruks- och lydnadstävlingar, utlandsresor och jakten på fler CACIB's. Korningar, MH'n, hd-röntgen. Allt stod i almanackan. Den almanackan fick Anders slänga när Tjorven dog. Jag stod inte ut med att se allt vi förlorade när hon försvann.

Tio över tre på eftermiddagen den 29 januari ringde telefonen. Jag var helt övertygad om att veterinären skulle be oss att hämta hem henne nu. Att Tjorven bara var förkyld på sin höjd, hjärtat var ultraljudat tidigare på dagen och såg bra ut, inget annat fanns det väl att vara rädd för tänkte jag. Tio  över tre när jag svarade i telefonen så trodde jag fortfarande att vi skulle få hem henne. Kvart över tre låg jag i en hög på hallgolvet och bara skrek.

När veterinären började prata bad jag henne vänta ett tag så att jag kunde hitta papper och penna. "Mycket dålig prognos" "Chylothorax" "Man vet inte anledningen till varför vissa hundar drabbas" "Hon har slangar i lungorna, vi tömmer lungorna regelbundet" "Jag har under min tid som veterinär aldrig sett en dobermann råka ut för det här" "Den närmaste timman är kritisk, fylls lungorna på med lymfkörtelvätska i samma takt som tidigare finns det inget att göra".

En A4 sida antecknade jag medans jag med helt normal röst frågade frågor. När sidan tog slut sa jag helt lugnt: Snälla säg att du bara skojar. Jag hörde veterinären säga: Ursäkta? Och mig själv replikera lika lugnt: Jag orkar inte med det här, snälla säg att du ljuger.

Sen började jag skrika. Jag skrek rakt ut. Jag skrek HJÄLP MIG NÅGON, SNÄLLA HJÄLP MIG. Hjälp mig, hjälp mig, hjälp mig. Veterinären försökte förstå om Anders var hemma eller inte, men jag kunde inte svara. Jag bara skrek. Efteråt har jag förstått att jag hamnade i chock.

När Anders kom hem från långpromenaden med Gossip och Rulle så låg jag på hallgolvet ihopkrupen och bara skrek på hjälp. Jag kunde inte röra mig och allt blev bara svart.

Några timmar senare åkte vi upp till Tjorven för att ta farväl av henne. Vi satt hos henne väldig länge, hon var medtagen men lycklig över att se oss. Vi satt på golvet med henne mellan oss, hela tiden berättade jag för henne hur mycket vi älskade henne. Hur jag älskat henne från det att hon föddes och hur mycket jag älskade henne nu. Varje dag av din tid här på jorden älskade vi dig Tjorven, jag hoppas så att du kände det. Jag hoppas att du tog med dig det när du for till himlen. Vi älskar dig Tjoven, och jag saknar dig varje dag. Fortfarande så gråter jag varje dag för jag saknar dig. Jag kommer alltid att sakna dig.

När hon slutade andas så försvann en bit av mig. En bit jag aldrig får åter. Det var en sån fruktansvärd chock att på några få timmar gå från en lysande framtid till en fylld av mörker.

Tjorven var min hund. Hon valde mig till sin människa. När jag åt låg hon vid mina fötter. När jag badade så kände jag hennes blick ifrån hallen. Hon var alltid vid min sida. Jag älskade att ha henne där.

Tjorven var min bästa vän. Min solstråle som fick mig att orka när det var svårt. När hon försvann så gick mitt hjärta i tusen bitar och det blir aldrig sig likt igen. Det är svårt att mista en ung hund, jag blir ständigt påmind om vår stora förlust när kullsyskonen tävlar eller fyller år. Jag har stenkoll på 2-årsdagen och det närmar sig smärtsamt snabbt. Jag ber alla er med kullsyskon om ursäkt om jag inte orkar gratulera er varje gång, jag är glad för er skull men det gör så ont i mig.

Tiden läker alla sår heter det så fint. Tiden lär en att leva med ens förlust skulle jag vilja säga. Såren läker, men ärren finns kvar. Och för min del så blev skadorna på mitt hjärta så stora så jag behöver tid att få ihop skärvorna igen. Ärren efter Tjorvens förlust kommer jag alltid att få bära med mig.

Jeanett och Felicia, tack för världens bästa hund. Hon var så vacker, både på ut- och insidan. Vi är så tacksamma för att hon blev vår.

Tjorven, älskade hund. Tre och en halv månad har gått sedan du försvann. Varje dag saknar jag dig.. Jag känner dig fortfarande vid min sida. Du ligger bredvid mig i soffan. Jag känner din andedräkt, jag ser dig på våra promenader. Jag känner dig Tjorven. Från det att du föddes till att du dog så älskade jag dig. Jag älskar dig. Vi älskar dig. Vi kommer alltid att älska dig.

Älskade änglahund. Du fattas oss.



SDV ungh-13 Jean Dark Rare Gold
C.I.E C.I.B VICE WORLD WINNER -10 VDH CH SE & NO & FIN & DK & NORD & INTUCH LP II SDV UNGH-06 NEUMUNSTER JGDSGR -06 SPH III Jean Dark Gossip
KBH JV-14 NO JV-14 NORD JV-14 Jean Dark Timeless

December 2014

Gossip 10 år

Idag fyller världens bästa Gossip 10 år. Vår bästa elitbruks- och lydnadshund som även tävlat så framgångsrikt i utställningsringen.

IDC 2007 Italien

IDC 2007 Italien 

För 10 år såg jag henne födas. Jag kommer ihåg det som igår. Aldrig hade jag väl kunnat ana att hon skulle ta oss ut på en sådan resa. Tack för alla underbara upplevelser Gossip, tack för att du varit vår bästa vän i 10 år. Du är verkligen en rolig, knasig, glad, arbetsglad, barnkär typ. En otroligt bra brukshund (med en lat matte) och vacker som en sommardag. Det har varit ett rent nöje att leva tillsammans med dig dessa år och vi är så otroligt stolta över dig.

Gossip är en utan tvekan en av Sveriges mest meriterade dobermanns. Hon har gjort fantastisk reklam för rasen på bruks- och lydnadsbanorna i Sverige och tävlat framgångsrikt i utställningsringen både i Skandinavien och övriga Europa. Utöver sina egna meriter så har hon även medverkat i Kennel Jean Darks vinnande uppfödargrupper både på Världsvinnarutställningarna 2008 & 2010, i Tyskland, på SKK- och  Dobermann Vinnarutställningar.

Våra vinster efter Rasmästerskapen och Svensk Dobermann Vinnare 2007

Gossip 9,5 år Köping 2014

Sol Gos

Gossip 9,5 år Köping 2014

Jag har försökt samla ihop några av Gossip's meriter, här nedan ser ni lite vad vi har gjort genom åren. Det är nästan övermäktigt att se vad vi uträttat genom åren. Nästan övermäktigt som sagt var...Förutom dessa meriter så har Gossip spelat hundhuvudrollen i TV-serien "Mannen under Trappan".

Filmstjärnan Gos och Jonas Karlsson

Bästa uppfödargrupp på World Winner 2008 (utplockad i finalringen)

Frv C.I.E C.I.B VICE WORLD WINNER -10 VDH CH SE & NO & FIN & DK & NORD & INTUCH LP II SDV UNGH-06 NEUMUNSTER JGDSGR -06 SPH III Jean Dark Gossip,
KORAD FDV-09 NV-08 EUW-08 NUCH BH SDV UNGH-07 SDV-07 Jean Dark Havana Reserva,
KORAD NUCH LP II SDV ungh-04 NDV-05 Neumünstersieger 05 & 06 SDV-06 ScandV-06 SV-06 FDV-08 Jean Dark Yang
ZTP V1A BH KORAD NUCH VDH CH SDV VET-13 SDV-12 SDV -11 SDV-10 NO V-09 KBHV-09 C.I.E VICE WORLD WINNER -08 Scand DobV-08 OG-SÜD AUSTRIA WINNER- 08 NORDV-06 SDV ungh-06 Jean Dark Grabazzi 

BIG-3 & Kvalificerad till Crufs Bjerke Int 2008

Bästa utställningmeriterade brukshund 2007
Bästa utställningshund 2007
SSBK

SMÅTT och GOTT 
Cert i Tyskland, Sverige, Norge, Finland, Danmark och Italien 
Godkänt mentaltest 454 poäng
Bästa bruksmeriterade utställningshund på SSBK 2007
Bästa utställningshund på SSBK 2007
Bästa lägre klass ekipage (och uppflyttad till högre) på Rasmästerskapen 2008
Bästa högre klass ekipage (och uppflyttad till elit) på Rasmästerskapen 2009
Bästa lydnadsklass två ekipage (med förstapris) på Rasmästerskapen 2009
Placeringar (otaliga i Sverige) i bästa tikklass på Dobermann Vinnarutställningarna i Norge, Finland och Sverige
Bästa svenskfödda tik och Bästa Bruksmeriterade dobermann totalt på Svensk Dobermann Vinnare 2007
Bästa championtik, Bästa Bruksmeriterade dobermann totalt på Scandinavian Doberman Winner 2008
Bästa Skandinavienfödda tik totalt på Svensk Dobermann Vinnare 2009
BIR, CACIB, BIG-1 på Gotlands Internationella 2007, domare rasspecialisten E. Meijer, Spanien
BIR, CACIB, CERT, BIG-3 på Bjerke Internationella 2007, domare rasspecialisten Fransesco Janeiro, PortugalBIR, CACIB, BIG-3 på Gotlands Internationella 2009, domare rasspecialisten Hassi Assenmacher Feyel, Tyskland

* V2 IDC Desio 2007, bruksklass bruna tikar, domare. F. Coppo, Italien
* V3 IDC Nyköping 2008, bruksklass bruna tikar, domare. Merete Dahlgård, Danmark
* V2 IDC Bratislava 2010, hedersklass bruna tikar
* V4 World Winner 2008 bruksklass bruna tikar, domare: Hassi Assenmacher Feyel, Tyskland
* V2 IDC Desio 2007, bruksklass bruna tikar, domare. F. Coppo, Italien
* V3 IDC Nyköping 2008, bruksklass bruna tikar, domare. Merete Dahlgård, Danmark
* V2 IDC Bratislava 2010, hedersklass bruna tikar
* V4 World Winner 2008 bruksklass bruna tikar, domare: Hassi Assenmacher Feyel, Tyskland
* R-CACIB & Vice World Winner 2010

BRUKS
2010 Godkänd elitklass spår 474,75 p
2009 Uppflyttad till elit klass spår - vinst på RM 2009
2008 Uppflyttad till högre klass spår - vinst på RM 2008
2007 Uppflyttad till lägre klass spår

LYDNAD

2010 LKL III, 260 p, plac. 1/8,  Stockholms Södra Bk
2008 LKL II, 178,5 p, plac. 1/9, Knivsta BK
2008 LKL II, 188 p, plac. 1/8, Tyresö BK
2008 LKL II, 180 p, plac. 2/6 Olandstraktens BK - tog därmed LP II
2008 LKL II, 168 p, plac. 1/12, Östhammars BK
2008 LKL II, 167 p, plac. 1/8  Örebro BK, RM 2009
2007 LKL I, 179,5 plac. 1/11 Tyresö BK
TITLAR
Svensk Veteran Vinnare 2014
Dansk Veteran Vinnare 2014
Vice World Winner 2010
C.I.E
C.I.B
VDH Champion (Tysk)
Svensk Utställningschampion
Norsk Utställningschampion
Finsk Utställningschampion
Dansk Utställningschampion
Nordisk Utställningschampion
Internationell Utställningschampion
LP II
Svensk Dobermann Vinnare Unghund 2006
Neumunster Jugend Sieger 2006
SPH III​ (godkänd i elit klass spår)

Alla sina meriter till trots så har Gossip först och främst varit vår familjehund, en uppgift som hon skött med den äran.

Gossip, vi älskar dig!

Gossips sista utställningssäsong

 Våren 2014, rättare sagt i april, så påbörjade jag projekt handtarget med Gossip. Så gott som varje dag tränade vi på att följa handen och att inte gå upp i limningen när matten började röra på sig. Vi stod stilla mycket jag och Gos ;). Gossip har sedan tidernas begynnelse tyckt att det här med utställning är bland det roligaste som finns, och många är de gånger då hon busat bort titlar och fått hands att gråta eftersom hon exploderat i ringen och skuttat fram istället för att trava. Såhär såg det ut i maj:



Men så väcktes då tanken på en officiell vinnartitel, en titel som bara blev mer och mer åtråvärd desto fler gånger Gossip förlorade den. Hennes titelradda framför namnet är lång, men det saknas Svenska, Nordiska, Danska och Norska titlar framför det, titlar som haft i sin hand ända tills hon sagt skutt och skuttat sig ner bland placeringarna. Anledningen till att jag vet att hon skulle ha vunnit dessa gånger är för att domarna har kommit fram till mig efteråt och sagt att vinnaren står ju här men ni måste träna. Och tränat har vi gjort ända sedan Gos var liten, hon har skött sig bra utanför ringen men såfort hon klivit in så har hon förvandlats till en frustande fullblodshäst. Nåväl. Tillbaka till 2014.

Envist tränade jag på och i juli 2014, efter 2,5 års paus ifrån utställningarna, vågade jag mig så ut med Gossip igen.

Och vilken höst det blev! På sju försök så fick vi med oss:

* Två stycken bästa tikklass placeringar
* En finfin tredje placering i veteranklassen på World Winner, en klass där Gos var den enda okuperade gammeltanten
* Sex stycken Excellent och fyra CK'n
* Två stycken VINNARTITLAR - Dansk Veteran Vinnare 2014 och Svensk Veteran Vinnare 2014

Äntligen heter hon så: SE VV-14 DK VV-14 VICE WORLD WINNER- 10 VDH CH SUCH NUCH FINUCH DKUCH NORDUCH INTUCH LP II SDV ungh-06 Neumünster Jugendsieger -06 SPH III Jean Dark Gossip

Första gången Gossip ställdes ut under 2014 så var hon 9 år och 4 månader, på sin sista utställning i december så var hon 9 år och 9 månader. Att få så fina vitsord på sin gamla hund är fantastiskt, att ställa en fin veteran är en otrolig upplevelse som jag unnar alla.

Travmässigt har det gått bra på alla utställningar förutom två. På World Winner och Svensk Vinnare ställde mina nerver till det för oss och Gossip tog chansen att visa upp alla sina trix. Jag var så otroligt nervös på de här båda tillställningarna, på Världsvinnare var det jobbig mycket folk och på Svensk Vinnare visste jag att det med största sannolikhet var Gossips och min sista utställning tillsammans och därför tog mina känslor över. Ni som var där såg nog både tårar och skratt när vi var klara ;).

Anders och jag vill på detta sätt tacka alla er utställare i Sverige, Norge, Danmark och Finland som gjorde hösten 2014 till den trevligaste utställningssäsongen någonsin. Vårt största tack till er för fina ord om vår busiga pensionär, tack för all hjälp i och utanför ringen, tack för all uppskattning ni visat oss och Gossip. Jag är överväldigad över er värme och stöttning. Det har betytt så mycket mer än ni anar och jag hoppas att någon dag kunna återgälda detta till er. Från djupet av mitt hjärta - TACK!

Svensk Veteran Vinnare 2014
Gossip Johansson 9 år, 9 månader

Och sist men absolut inte minst: Tack för världens bästa känguruhund Jeanett, vi kunde inte fått en bättre hund!

BIR-veteran i Köping och 4btkl. Gos 9 år och 4 månader gammal

Köping 2014, vi vann, vi vågade :)

På World Winner 2014
Foto: Anne Lampimäki

På World Winner 2014, när handtargeten fortfarande fungerade. Sedan blev det åka av ;)
Foto: Anne Lampimäki

På World Winner 2014. Den serbiska domaren hade aldrig sett något liknande i ringen, Gos var den gladaste hunden någonsin sa han :)

3 btkl & Dansk Veteran Vinnare 2014
Domare: Allan Berling Christensen

Nästan 10 år gammal veterantik, feminin och elegant, härligt långsträckt huvud med parallella linjer och korrekt bredd, vidunderligt mörka ögon för brun, välmarkerad underkäke bett och tandset ok enligt intyg, höga korrekt ansatta öron, elegant torr och stram hals, välmarkerad manke, torr och stram överlinje, korrekt kors och svansansättning, bra bröstdjup och bredd, eminent förbröst, flott underlinje, starka ben, korrekta kattfötter, välvinklad både? (det står saveifor på danska) fram och bak, mycket flott mörkt brun päls med korrekta färger och markeringar, temperament prima, rör sig med stadig effektivt för åldern, en veteran som för dagen visas med heder och värdighet
Dansk Veteran Vinnare 2014 , 3btkl

Gossips sista utställning?
BIR och BIM veteranerna med domaren Nina Karlsdotter på Svensk Vinnare 2014
Smart Wood Hill's Respect Reebok och Gos