När kommer valparna?

Ja, NÄR kommer valparna egentligen? Hade jag fått en slant för varje gång jag fått den frågan nu på sistone så hade jag varit rik. Rosie är beräknad att föda i midsommarhelgen, men eftersom en tik kan föda allt emellan dygn 57-72 så är frågan om just när svår att svara på. Den stora variationen beror på tikens långa löpning, skillnader i löpets längd och när i löpet som hon är parningsvillig. Från ägglossningen räknat så föder de flesta tikar efter 63 (plus/minus en dag) dagar. Men från bästa parningsdag sett så föds valparna i regel efter 60 (plus/minus en dag) dagar. Kullstorlek spelar också roll, vid stora kullar kan de komma lite tidigare, vid små lite senare.

Det finns dock vissa tecken på att valpningen närmar sig som man kan hålla reda på som uppfödare. För det första så är det faktiskt valparna som själva avgör när förlossningen ska ske. När de är färdigutvecklade så signalerar deras binjurar till tiken att det är dags för dem att födas. Tiken kan dock inte omedelbart svara på dessa signaler. Så länge hennes äggstockar producerar dräktighetshormonet progesteron kan hon inte valpa, eftersom en av progesteronets effekter är att det hindrar livmodermuskulaturen från att dra ihop sig. På något sätt måste därför äggstockens gulkroppar, som ansvarar för denna produktion, slås ut. Detta sker med hjälp av ett annat hormon, prostaglandin.

Kampen mellan dräktighetshormonet (som är värmehöjande) och det värkframkallande hormonet (som är värmesänkande) kan vi hålla koll på genom att regelbundet tempa Rosie. Den här kampen kan ta  flera dagar, ibland upp till en vecka. För närvarande tempar vi Rosie tre gånger om dagen för att se hur hon ligger till. Än har den stora temperatursänkningen inte skett, men så är hon bara på dygn 57 också. En annan sak som kan vittna om att valpningen är på gång är att tiken slutar äta. Men även här finns en viss osäkerhet för vissa tikar kan fortsätta att äta tätt inpå valpningen. Så vi tempar på :). Det känns tryggast så.

I övrigt har vi förberett med rena handdukar och filtar i massor. Jag har även gjort en låda för "bra-att-ha"-sakerna som även den är klar. Vi är så redo vi bara kan vara och jag hoppas att allt ska gå bra. Inuti mig fladdrar en oro över allt som kan gå fel men jag försöker ändå fokusera på att det kommer att gå bra. Nu finns det ingen återvändo, utan nu måste vi ju köra Rosie, Anders och jag. Håll tummarna för oss!

Ordning och reda är mitt mellannamn ;)

Dygn 55 ( i lördags) och magen är stor