Valparna är här!

Ja, det är nog ingen som har kunnat undgå att valparna är här. Men det är de! :)

Efter en utdragen förlossning som slutade med snitt plus en efterföljande vecka med svårt magsjuka hundar där vi sov ytterst få timmar samtidigt som vi åkte skytteltrafik till veterinären för att vätska upp hundarna så har så lugnet lagt sig på Solinge. Och vi kan äntligen börja njuta av våra små. Som (tack hundguden!) klarat strapatserna bra. Dessa små levnadsglada knubbsälar kom alltså till världen söndagen den 24 juni, tyvärr miste vi en tikvalp men vi är glada för de små som är kvar.

Livet som uppfödare är annorlunda och lärorikt. Förutom  kontakter med presumtiva valpköpare och alla de möten som det innebär så är det fantastiskt att följa valparnas utveckling på så nära håll. På 9 dagar har de gått från små hungriga vampyrbarn till större hungriga vampyrbarn där, trots att de inte har öppnat ögonen och öronen än, deras egen personlighet har börjat lysa igenom. På dessa 9 dagarna har de även gått från att alltid ligga tätt tätt intill varandra i klump till att ligga lite mera utspritt. Igårkväll upptäckte jag plötsligt att alla låg och sov runt Rosie. De låg verkligen på alla håll och kanter, med sin stora trygga mamma i mitten.

Rosie är en uppmärksam och snäll mamma. Hon vaktar sina barn med hökögon och nåde den katt som råker kliva över tröskeln till sovrummet. Rulle går bra, bara han inte kommer för nära, han var tom med oss in på Ultuna i under förlossningen. Men katterna gör bäst i att hålla sig borta ett tag till. Stackars Ior har existensiella problem, hundvalpar är ju något han missbrukar i parti och minut om han får och nu har han inte tillgång till det bästa han vet. Men tom han förstår att Rosie menar allvar när hon ger honom "inte-ett-steg-till-då-blir-du-mos" blicken när han längtansfullt står i dörröppningen och kikar in på underverken. Tids nog så får han umgås med dem, men nu får Rosie faktiskt ha sina barn ifred. I övrigt så matar hon, tvättar och sköter om sina telningar precis som en bra mamma ska. De senaste dagarna har hon börjat göra lite fler utflykter ut i huset, men hon håller stenhård koll på alla som rör sig mot sovrummet. Vips så är hon där om hon märker att någon kommer för nära dörren. Det är skönt att se henne pigg igen efter förra veckans fruktansvärda maginfluensa som hon drogs med i fyra dagar. Då var det synd om henne ska ni tro :(. Men nu är hon pigg igen som sagt var!

Valparnas fördelning och deras svansstatus ser ut som följande:
Röd hane, långsvans, smeknamn "Direktören" (han gillar att ta det soft)
Röd hane, stubb, smeknamn "Herr Stubb"(pga svansen)
Röd tik, stubb, smeknamn "Jabba the Hut"(pga vikten)
Tricolor tik, stubb, smeknamn "Gnällspiken"(pga starka åsikter)
Tricolor tik, långsvans, smeknamn "Lillan" (för att hon var minst när hon föddes, dock ej längre)

Tänk att de äntligen är här och snart öppnar de ögonen, vi längtar!

Bautamage dygn 60

Nyss hemkomna små pysslingar

I väntans tider

På Ultuna, orolig flock

Pysslingarna 9 dagar, sover runt sin mamma

När kommer valparna?

Ja, NÄR kommer valparna egentligen? Hade jag fått en slant för varje gång jag fått den frågan nu på sistone så hade jag varit rik. Rosie är beräknad att föda i midsommarhelgen, men eftersom en tik kan föda allt emellan dygn 57-72 så är frågan om just när svår att svara på. Den stora variationen beror på tikens långa löpning, skillnader i löpets längd och när i löpet som hon är parningsvillig. Från ägglossningen räknat så föder de flesta tikar efter 63 (plus/minus en dag) dagar. Men från bästa parningsdag sett så föds valparna i regel efter 60 (plus/minus en dag) dagar. Kullstorlek spelar också roll, vid stora kullar kan de komma lite tidigare, vid små lite senare.

Det finns dock vissa tecken på att valpningen närmar sig som man kan hålla reda på som uppfödare. För det första så är det faktiskt valparna som själva avgör när förlossningen ska ske. När de är färdigutvecklade så signalerar deras binjurar till tiken att det är dags för dem att födas. Tiken kan dock inte omedelbart svara på dessa signaler. Så länge hennes äggstockar producerar dräktighetshormonet progesteron kan hon inte valpa, eftersom en av progesteronets effekter är att det hindrar livmodermuskulaturen från att dra ihop sig. På något sätt måste därför äggstockens gulkroppar, som ansvarar för denna produktion, slås ut. Detta sker med hjälp av ett annat hormon, prostaglandin.

Kampen mellan dräktighetshormonet (som är värmehöjande) och det värkframkallande hormonet (som är värmesänkande) kan vi hålla koll på genom att regelbundet tempa Rosie. Den här kampen kan ta  flera dagar, ibland upp till en vecka. För närvarande tempar vi Rosie tre gånger om dagen för att se hur hon ligger till. Än har den stora temperatursänkningen inte skett, men så är hon bara på dygn 57 också. En annan sak som kan vittna om att valpningen är på gång är att tiken slutar äta. Men även här finns en viss osäkerhet för vissa tikar kan fortsätta att äta tätt inpå valpningen. Så vi tempar på :). Det känns tryggast så.

I övrigt har vi förberett med rena handdukar och filtar i massor. Jag har även gjort en låda för "bra-att-ha"-sakerna som även den är klar. Vi är så redo vi bara kan vara och jag hoppas att allt ska gå bra. Inuti mig fladdrar en oro över allt som kan gå fel men jag försöker ändå fokusera på att det kommer att gå bra. Nu finns det ingen återvändo, utan nu måste vi ju köra Rosie, Anders och jag. Håll tummarna för oss!

Ordning och reda är mitt mellannamn ;)

Dygn 55 ( i lördags) och magen är stor 

Välkomna tillbaka till vår blogg

Long time no see. När Tjorven dog så förlorade jag all lust att skriva här  Men nu är jag tillbaka. Tanken att öppna upp en sorts valpblogg dök upp häromdagen och nu är jag så gott som 99% övertygad om att Rosie är dräktig. Tecken efter tecken har dykt upp:

Rosa tuttar ✅.
Matkrångel ✅
Illamående ✅


Förutom dessa tecken så är hon mer disträ än vanlig, vill ligga på en i soffan och trallar runt lite som hon vill på våra promenader  Man får liksom ha ögon i nacken för helt plötsligt kan hon få för sig att vi gått tillräckligt långt. Och Rosie har aldrig förut sagt nej till långa promenader snarare tvärtom, desto längre promenad desto roligare. Så chansen är stor att det bor små mini-Zeppelinare i hennes mage.

Så välkommen att följa Rosies eventuella  dräktighet, valparnas uppväxt och vårt liv med djuren här på Solinge.

C.I.B SE UCH DK UCH NO UCH NORDISK VINNARE 2015 NORDISK JUNIOR VINNARE 2015
Andvol Edinaya Rossiya