Valprapport dygn 19

Idag blev valparna 19 dagar. Nästan 3 veckor. Och den här veckan har varit fantastiskt rolig. Ni som följer oss på Facebook (Kennel Elvenrose) har ju fått se precis hur mycket det händer från dag till dag. Perioden som valparna befinner sig i nu kallas för Övergångsperioden och den varar bara under en vecka mellan dag 13-21. Nu händer det massor! Ögonen öppnas, syncentrum i hjärnan utvecklas, hörseln börjar fungera och valpen reagerar på ljud. Från en dag till en annan övergår ålandet till stappliga vingliga steg. Valparna har även börjat interagera med varandra, de pussas (suger på varandra), gör fumliga lekinviter, morrar, skäller, viftar på svansar och njuter när man kliar de på magen. Alldeles nyss såg vi en valp klia sig bakom örat. Det var Långstrump (som vi döpt om tricolor stubbtiken till) som lyckades med det konststycket. 

Annars är det Herr Stubb som har varit först på bollen på nästan allt hittills. Han var den som började gå först, bajsa ståendes först och idag - trumvirvel - så såg vi honom välja tidningspappret istället för wetbedden att kissa på. Han och de övriga har även börjat titta upp när vi pratar med dem. De måste ju undra vad det är för aliens som pratar där högt ovanför deras huvuden men de kommer glatt när vi lägger ner våra händer i valplådan och likaså är de lugna när vi lyfter upp dem. Så vi är nog snälla aliens i deras ögon. 

Första avmaskningen är avklarad. Banminth smakade URK hälsar valparna. Idag bjöds det även på lite rå köttfärs utblandat med filmjölk. Det var MUMSIGT värre tyckte alla fem. Tänk att de redan är så stora så de kan börja avvänjas. Vart tog de tre senaste veckorna vägen liksom? Borta! Tänk så fort tiden går. 

Sol i blick! 

Rosie får en speciell blick när valparna diar....

Herr Stubb först på bollen med kissandet! 

Lillan snusar

Valparna är här!

Ja, det är nog ingen som har kunnat undgå att valparna är här. Men det är de! :)

Efter en utdragen förlossning som slutade med snitt plus en efterföljande vecka med svårt magsjuka hundar där vi sov ytterst få timmar samtidigt som vi åkte skytteltrafik till veterinären för att vätska upp hundarna så har så lugnet lagt sig på Solinge. Och vi kan äntligen börja njuta av våra små. Som (tack hundguden!) klarat strapatserna bra. Dessa små levnadsglada knubbsälar kom alltså till världen söndagen den 24 juni, tyvärr miste vi en tikvalp men vi är glada för de små som är kvar.

Livet som uppfödare är annorlunda och lärorikt. Förutom  kontakter med presumtiva valpköpare och alla de möten som det innebär så är det fantastiskt att följa valparnas utveckling på så nära håll. På 9 dagar har de gått från små hungriga vampyrbarn till större hungriga vampyrbarn där, trots att de inte har öppnat ögonen och öronen än, deras egen personlighet har börjat lysa igenom. På dessa 9 dagarna har de även gått från att alltid ligga tätt tätt intill varandra i klump till att ligga lite mera utspritt. Igårkväll upptäckte jag plötsligt att alla låg och sov runt Rosie. De låg verkligen på alla håll och kanter, med sin stora trygga mamma i mitten.

Rosie är en uppmärksam och snäll mamma. Hon vaktar sina barn med hökögon och nåde den katt som råker kliva över tröskeln till sovrummet. Rulle går bra, bara han inte kommer för nära, han var tom med oss in på Ultuna i under förlossningen. Men katterna gör bäst i att hålla sig borta ett tag till. Stackars Ior har existensiella problem, hundvalpar är ju något han missbrukar i parti och minut om han får och nu har han inte tillgång till det bästa han vet. Men tom han förstår att Rosie menar allvar när hon ger honom "inte-ett-steg-till-då-blir-du-mos" blicken när han längtansfullt står i dörröppningen och kikar in på underverken. Tids nog så får han umgås med dem, men nu får Rosie faktiskt ha sina barn ifred. I övrigt så matar hon, tvättar och sköter om sina telningar precis som en bra mamma ska. De senaste dagarna har hon börjat göra lite fler utflykter ut i huset, men hon håller stenhård koll på alla som rör sig mot sovrummet. Vips så är hon där om hon märker att någon kommer för nära dörren. Det är skönt att se henne pigg igen efter förra veckans fruktansvärda maginfluensa som hon drogs med i fyra dagar. Då var det synd om henne ska ni tro :(. Men nu är hon pigg igen som sagt var!

Valparnas fördelning och deras svansstatus ser ut som följande:
Röd hane, långsvans, smeknamn "Direktören" (han gillar att ta det soft)
Röd hane, stubb, smeknamn "Herr Stubb"(pga svansen)
Röd tik, stubb, smeknamn "Jabba the Hut"(pga vikten)
Tricolor tik, stubb, smeknamn "Gnällspiken"(pga starka åsikter)
Tricolor tik, långsvans, smeknamn "Lillan" (för att hon var minst när hon föddes, dock ej längre)

Tänk att de äntligen är här och snart öppnar de ögonen, vi längtar!

Bautamage dygn 60

Nyss hemkomna små pysslingar

I väntans tider

På Ultuna, orolig flock

Pysslingarna 9 dagar, sover runt sin mamma

När kommer valparna?

Ja, NÄR kommer valparna egentligen? Hade jag fått en slant för varje gång jag fått den frågan nu på sistone så hade jag varit rik. Rosie är beräknad att föda i midsommarhelgen, men eftersom en tik kan föda allt emellan dygn 57-72 så är frågan om just när svår att svara på. Den stora variationen beror på tikens långa löpning, skillnader i löpets längd och när i löpet som hon är parningsvillig. Från ägglossningen räknat så föder de flesta tikar efter 63 (plus/minus en dag) dagar. Men från bästa parningsdag sett så föds valparna i regel efter 60 (plus/minus en dag) dagar. Kullstorlek spelar också roll, vid stora kullar kan de komma lite tidigare, vid små lite senare.

Det finns dock vissa tecken på att valpningen närmar sig som man kan hålla reda på som uppfödare. För det första så är det faktiskt valparna som själva avgör när förlossningen ska ske. När de är färdigutvecklade så signalerar deras binjurar till tiken att det är dags för dem att födas. Tiken kan dock inte omedelbart svara på dessa signaler. Så länge hennes äggstockar producerar dräktighetshormonet progesteron kan hon inte valpa, eftersom en av progesteronets effekter är att det hindrar livmodermuskulaturen från att dra ihop sig. På något sätt måste därför äggstockens gulkroppar, som ansvarar för denna produktion, slås ut. Detta sker med hjälp av ett annat hormon, prostaglandin.

Kampen mellan dräktighetshormonet (som är värmehöjande) och det värkframkallande hormonet (som är värmesänkande) kan vi hålla koll på genom att regelbundet tempa Rosie. Den här kampen kan ta  flera dagar, ibland upp till en vecka. För närvarande tempar vi Rosie tre gånger om dagen för att se hur hon ligger till. Än har den stora temperatursänkningen inte skett, men så är hon bara på dygn 57 också. En annan sak som kan vittna om att valpningen är på gång är att tiken slutar äta. Men även här finns en viss osäkerhet för vissa tikar kan fortsätta att äta tätt inpå valpningen. Så vi tempar på :). Det känns tryggast så.

I övrigt har vi förberett med rena handdukar och filtar i massor. Jag har även gjort en låda för "bra-att-ha"-sakerna som även den är klar. Vi är så redo vi bara kan vara och jag hoppas att allt ska gå bra. Inuti mig fladdrar en oro över allt som kan gå fel men jag försöker ändå fokusera på att det kommer att gå bra. Nu finns det ingen återvändo, utan nu måste vi ju köra Rosie, Anders och jag. Håll tummarna för oss!

Ordning och reda är mitt mellannamn ;)

Dygn 55 ( i lördags) och magen är stor