Först ut var Eva Axnér (leg vet, diplomate ECAR, professor i reproduktion hos karnivorer) från institutionen för kliniska vetenskaper som inledde med att berätta lite kort om hundens könsmognad.
Från Universitetsdjursjukhuset, UDS, föreläste sedan Mimmi Kjörk Granström (leg vet, ECVS resident i kirurgi) och Kjerstin Pettersson (leg sjukgymnast gk inom veterinärmedicin, CCRP) om hur man kan förebygga skador hos den växande hunden.
Efter fikapausen berättade Åsa Dufva (husdjursagronom, vetenskaplig kommunikatör på Royal Canin) om hur vi på bästa sätt utfodrar den växande individen och vilka verktyg vi alla kan använda för att hålla vår valp vid rätt hull.
Sedan rundades kvällen av med frågor och information om Royal Canins medlemsklubbar samt så gick vi förbi rehabavdelningen. Efter det fick vi ta del av erbjudanden på valpfoder plus övrigt sortiment som fanns i djursjukhusets foderbutik.
En kanonbra kväll på alla sätt och vis. Men den föreläsning som fastnade lite extra i sinnet var den som hölls av Mimmi och Kjerstin och handlade om att förebygga skador hos den växande hunden. Jag tänkte här dela med mig av de anteckningar jag förde under föreläsningens gång.
Mimmi och Kjerstin började med att presentera sig och gick sedan vidare med att tala om sitt gemensamma ämne "Hur man förebygger skador hos den växande hunden". Innan hundens tillväxtzoner har slutit sig så är de väldigt känsliga för att skador i kroppen (både akuta och framtida) ska uppstå. På de flesta hundar sluts zonerna runt 9 månader men hos storväxta hundraser kan det dröja ända tills de är 18 månader .
När räknas en hund vara valp, unghund, vuxen och gammal var nästa ämne som togs upp. Detta spann är såklart stort beroende på vilken ras en hund tillhör men rent generellt räknar man med att man är valp tills man är 6-12 månader, unghund mellan 6-24 månader, vuxen mellan 2-6 år, äldre från 6 år och framåt. OBS! Dessa är ca åldrar.
Varför är detta då viktigt att känna till detta med när man räknas som valp/unghund/eller vuxen? Jo, för att bygga en hållbar hund så hade Mimmi och Kjerstin följande råd:
En valp ska inte "tränas". Den ska helst röra sig fritt - i alla gångarter - och på varierande underlag (dvs i skogen). Man ska styra både valpens lek med andra hundar och dess vila. Ägaren ska således alltid kontrollera aktivitetens intensitet och omfattning. Självklart ska valparna få umgås med andra hundar, men man bör se till att de är i samma storlek och att leken inte blir för våldsam. Då bör man bryta. Det är ägarens ansvar att bryta leken/promenaden innan valpen blir för trött. För vid trötthet ökar risken till en skada markant!
Anledningen till detta är att valpens motorik inte är utvecklad på samma sätt som en vuxen hunds motorik och koordination är. En valp ska inte hållas stilla, den måste få använda benen på egen hand, i egen takt och bästa stället för det är rörelse i ojämn terräng. I skogen byggs kroppen upp på ett varsamt och skonsamt sätt som är till gagn för den framtida hållbarheten.
Kjerstin nämnde här den viktiga "Stunden på stubben". "Stunden på stubben" innebär att låta valpen strosa runt på egen hand (obs strosa, inte rusa, inte promenera) medans man själv sitter på en stubbe och tar det lugnt. När man märker att valpen börjar bli trött samlar man upp den hos sig och lär den att vila och ta det lugnt. Vila är oerhört viktigt för en växande valp och bör inte glömmas bort.
Vid lek med andra hundar så ska de som sagt var vara i ungefär samma storlek. Leken får inte bli för våldsam (dvs bestå av en massa sammandrabbningar/jakt med snabba vändningar/hård brottning) och som ägare ska du inte ha uppmärksamheten på annat håll (ex telefonen eller fikakompisen) utan vara närvarande för att styra och avbryta i rätt tid innan leken spårat ur.
I takt med att valpen växer så ökar dess balans och styrka. När unghundstiden infaller så bör man vara restriktiv med fri lek, då detta har visat sig leda till en hög skaderisk just vid denna period. Även om hunden kanske ser vuxen ut i kroppen så är dess muskulatur och bindväv inte färdiga på långa vägar.
Detta innebär ju dock inte nu heller att hunden ska hållas stillhet, snarare tvärtom. Belastningen och mängden träning ska ökas gradvis i takt med att hunden växer. Men det är skillnad på fel sorts motion (ex fri lek med andra hundar) och att motionera efter kroppens förutsättningar. Att gå i råterräng är bra för en unghund (det bästa stället tom med!). Den ska tränas i att gå i alla gångarter även skritt och ska inte bara rusa runt. Vila och återhämtning är lika viktigt som för en valp. Likaså att hålla koll när hunden blir trött. Detta med ökad skaderisk pga trötthet och den viktiga vilan var något som båda föreläsarna återkom till regelbundet.
För unghunden är fysiskt aktivitet livsviktigt för hållbarhet! Men i övrigt är socialisering viktigare än fri lek. Unghundarna bör tränas genom rörelse på varierande underlag (SKOGEN SKOGEN SKOGEN;)), kroppens belastningstålighet tränas upp gradvis och man bör undvika blöta och hala underlag så mycket det bara går. Tänk på att unga hundar vill men inte kan. Gå tex inte ut på en blankis med en ung hund som inte har växt klart i kroppen, den har inte möjlighet att parera underlaget eftersom koordination och motorik som hos en vuxen hund saknas.
I takt med att tempot i hundträningen har höjts upp under de senaste decennierna så har även kalendertiden då vi tränar ändrats. Träningshallarna som dykt upp i varenda hörn av Sverige har lett till att i perioderna då vi pga kyla och mörker förr tog en naturlig paus från träning och tävling har möjligheten att träna hundarna året om öppnats upp. Och så glöms den där viktiga vilan bort...
Många av våra hundar bor även i tätbebyggda områden, de rastas på asfalt, kommer kanske inte ut i skogen så ofta (vissa körs på tom på gåband inomhus för att träna konditionen, obs min egen reflektion) och tränas i träningshallar där underlaget också är hårt. En skyddshund hade kommit till Ultunas klinik för att ägaren inte tyckte att hunden byggde på sig muskler trots att den tränades hårt. Det visade sig att hunden inte fick någon vila alls mellan träningarna, den hade ingen möjlighet att bygga på sig, utan bröt istället ner musklerna av all träning. Ägaren ordinerades att koppelrasta sin hund ett par gånger i veckan och vips så började hunden att muskla på sig. Här fanns alltså inte ens de grundläggande kunskaperna om hur muskler byggs upp men ändå tränades hunden på hög nivå. Kjerstin talade om att de kunde få in agility-, bruks- och tjänstehundar som redan vid vid 4-års ålder var kroppsligt slutkörda pga felaktig/för tidig högintensiv träning!
Under de senaste åren har ryggsmärta ökat hos unga hundar. Tjänstehundar har samma tendens till denna ökade ryggsmärta som tränande/tävlande hundar. Denna ökning kan härledas till en tidig grenspecialisering där hög hastighet i momenten premieras. Unga hundar kan inte stabilisera ryggen, deras muskulatur och bildväv är inte klara för den sorters höghastighetsträning och vips så har man tränat sig till en ryggsmärta hos hunden. Kjerstin och Mimmi höll för närvarande på med studie i just detta ämne. Som avslutning nämnde de att det krävs mycket mindre kraft att skada en växande rygg än en som växt klart.
De tyckte att vi skulle tänka lite extra kring följande punkter:
Se upp med;
- hur du belönar din hund, kasta inte saker, undvik frisbee eller boll. Tänk på hur du kastar (bakåt, uppåt, hur vänder/hoppar/vrider hunden på sig)
- för många upp- och nerhopp innan tillväxtzonerna har slutit sig, speciellt nerhopp är väldigt belastande för en ung kropp.
- högintensiv aktiv träning innan hundens tillväxtzoner har slutit sig.
- hala/hårda golv innan hundens tillväxtzoner har slutit sig.
- fri okontrollerad lek, styr din hunds lek
- övervikt hos din hund
- Glöm inte den livsviktiga vilan
Alla hundar - oavsett ålder -ska värmas upp/värmas ner inför aktivitet. Undvik att ta ut din hund ur bilen och sedan direkt sätta igång träningen. Rör på den så att allt mjukas upp. Glöm inte att alla gångarter, även den viktiga skritten bygger upp en hållbar hund. Visitera hunden regelbundet så att du vet hur din hund känns när den är frisk. Den regelbundna visitationen är nyttig av många orsaker, inte minst blir den en mysig stund mellan dig och din hund. En hund som är van att hanteras är även till stor hjälp vid framtida veterinärbesök.
Som ni ser fick jag med mig mycket matnyttigt och även om jag redan, tack vare duktiga hundmänniskor runtomkring mig, visste mycket om ämnet så lärde jag mig ytterligare lite mer. En fantastisk föreläsning som jag önskar att fler fick ta del av! Tack för den. Även Roayl Canins föreläsning om hundfoder var intressant och gav mig många tankar. Den behandlade bla farliga myter kring foder och tillväxt hos en hund beroende på ras. Härnäst ska jag åka till mina vänner på Knivsta Djurcenter för att prata vidare om foder.
Jag vill rikta ett stort tack till Vanja som var ett trevligt sällskap under kvällen och ett bra stöd när jag besökte Ultuna för första gången sedan Tjorven dog. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar