Inte svart eller vitt

De flesta av oss vet att hundägandet sällan är varken svart eller vitt, det kan vara rosa, ljusblått, skimrande gult eller som för oss just nu - grått.

Gossip har haft ont i ett ben, det visade sig vara en gammal förslitningsskada och veterinären rekommenderade operation. Tyvärr har vi hamnat i ett mittemellanland vad gäller försäkringen så en eventuell operation täcks bara till en viss (liten) del av försäkringsbolaget.

Även om vi kan skrapa fram de många många tusenlapparna och operera vår hund så är det inte så lätt att ta beslut. Vi känner inte spontant och starkt att ett JA eller ett NEJ väger över. Lika tacksam som jag är över att Anders och jag tycker likadant vad gäller våra hundar, lika frustrerande är det att vi just nu inte vet vad vi ska göra.

Ska vi operera vår hund och låta henne gå igenom en stor operation med alla de risker den innebär? Ska vi sedan låta henne genomgå en lång rehab och hoppas att allt går vägen. Under tiden hinner hon fylla både åtta och åtta och ett halvt. Det är inte "bara" att operera en hund som börjar bli gammal, en hund som är äldre har en längre återhämtning och det är större risker med att söva dem än en yngre hund.
Just nu håller jag på och kikar på alla möjligheter som vi har. Ur alla synvinklar som går. Mycket tid ägnas åt att få tag på journalkopior, prata med olika veterinärer, fundera och klura. Kan Gossipen kanske klara sig utan operation men med hjälp av andra metoder så är nog det att föredra. Kunde någon garantera att hon blir 14 år så skulle kanske beslutet vara lättare, jag undrar så vad hundguden har i åtanke åt oss.

Som sagt var. Allt är inte svart eller vitt, ibland är det grått och man vet inte vilket ben man ska stå på. Och lika lätt som det är att råda någon annan lika svårt är det att ta beslutet själv. Jag vet att det vi gör kommer att vara för Gossip och hennes bästa, vi måste bara bestämma oss för vad. Vår finaste prinsesshund.

Gossip själv tycker att hon mår toppen, hon domderar som vanligt över Rulle och deras gemensamma tuggben, hon njuter av våra korta promenader även om hon undrar varför vi måste gå hem efter 10 minuter. Hon skäller på grannens hundar och myser i soffan såfort hon kan. Det är bara vi människor som kämpar på med vårt. ;)

Recension av hundtäcken

Jag är en riktigt prylsamlare, speciellt när det gäller att shoppa saker till hundarna. Varje år kör jag sedan en inventering och skänker bort det som vi inte använt på en tag. De som får våra överblivna prylar är hundarna på Hundstallet. En bra affär både för mig och dem känns det som ;).

En sak som jag gillar att köpa, förutom halsband som man aldrig kan få för många av, är hundtäcken. Jag vill inte att hundarna ska frysa, och speciellt Gossip som börjar bli lite till åren behöver värma sig betydligt tidigare på säsongen än tex Rulle. Dessutom blir Gossip inte varm på samma sätt nu när hon går kopplad hela tiden. Täcke på = ingen stelhet. Rulle verkar ha ärvt Kanonens aversion mot kläder och springer helst "naken" ;).

Ibland får Rulle ändå finna sig i att ha täcke på, och det är när vi har tränat. Att värma upp, trappa ner och vara rädd om sin hund hoppas jag att alla därute tänker på. Och att hundens muskler mår bra av ett värmande täcke, det är toppen att slänga på dem ett lager med värme när träningen är klar.

Vår täckesgarderob består av alla möjliga varianter i olika prisklasser, och självklart har vi vissa favoriter ;

Här visar Kanonen ett täcke från Granngården. Pris ca 200 kr och ett bra vardagstäcke.
Står emot vind och är lite vattentät.
(täcket åkte av direkt efter att fotot tagits, Kanonen blev VARM ;)

Gossip fotomodellar med ett Hurtta täcke för ca 500 kr.
Täcket är inte värt sitt pris, ytmaterialet gick sönder efter bara ett par dagar och det får lätt nya revor.
Konstigt prassligt yttertyg. En besvikelse.
Bensnörena höll inte och nu glider täcket på Gossip, det sitter verkligen inte bra.
Täcket ska väl egentligen stå emot det mesta och vara varmt och vattentätt, men nej, något mer
Hurtta-täcke av den här modellen blir det inte.

Rulle har på sig ett fleecetäcke från Hööks. Pris ca 69 kr och väldigt uppskattad av den lille.
Värt sitt pris, lite värmande dock ej vattentät.

Favorittäcket nummer ett;
Vintertäcke Back-on-Track, fyndades för halva priset förra vintern (ca 300 kr)
Varmt och har kraftigt yttertyg som  håller emot busiga småbröders klor, sitter toppen (går att spänna åt), går ner ordentligt över rumpan och bensnörena är av bra kvalité. Vattenavvisande.

Kanonen  och Gossip i värmande Fleece-overaller från Dogstore, ca 400 kr
Bra kvalite, noppar inte efter tvätt, dock lite knöliga att få på hundarna. Perfekta täcken att ta på hundarna efter träning eller när de ska ligga i bilen en stund. Sys upp efter beställning.

Favorittäcke två är också ett Back-On-Track täcke. Ett sk nättäcke med keramiskt tyg på insidan, perfekt att ha på sig när det inte är så kallt, men man ändå behöver värmas. Eller när man tagit ett bad i karet eller sjön :). Ett riktigt bra täcke!

Mer om våra favorittäcken från Back-on-Track kan du läsa här. Passa på att fynda ett när nya modeller lanseras (då reas oftast förra årets modeller ut till förmånligt pris).

Dragstervarning

Med en ny hund i huset så märker man hur mycket man glömmer emellan gångerna.

Jag har tex ingen aaaaning om när Rulle är färdig med sitt växande. Trots att jag letar i minnet så vet jag inte. Så nu tittar jag fascinerat på Rulle när hans ben växer så det knakar. För tillfället är det dragstervarning med högre rumpa än framdel. Hans stora tassar skvallrar om att han kommer att växa lite till, och det är så spännande. Vilken mankhöjd slutar han på?


Novembervädret lockar inte till några större utsvävningar med kameran så ni får hålla tillgoda med en gammal bild då Rulle också hade dragsterform. Wrom wrom.

Sök - en ny erfarenhet

Eftersom Rulle hade kommit lite längre i utbildningen än sina kompisar på unghundskursen så fick vi byta kurs och valde då att anmäla oss till en sökkurs istället. Jag var sugen på en ny erfarenhet helt enkelt och Rulle han är med på allt!



Uppladdning inför kursen
(med ett splitternytt tjänstetecken)

Totalt var vi 6 st ekipage (3 st som redan tränar sök och 3st nybörjare) som dök upp på klubben en tidig lördagsmorgon.

Förutom en kort genomgång av oss som ekipage och våra tidigare hundar så gick vi även  noggrant igenom vilken sorts belöning hundarna skulle gilla mest. Här gällde det att tänka till, för det som hunden gillar med matte kanske inte är det som slår högst när den är 50 m ut i skogen med en okänd människa. För Rulles del stod jag på mig att figuranten i första hand skulle kampa, och om det inte fungerade så skulle de slänga godisar till honom. Det visade sig att jag kände mig hund bra, han harde inga problem varken med att springa ut  eller att kampa med figuranterna.

Rulle fick börja med pop-up'er, dvs att figuranten gjorde en synlig retning när vi stod startklara att skicka. Efter tre skick så hade Rulle redan "fattat" galoppen och förstod att det roliga inte var slut när han lämnade figuranten på den ena sidan stigen utan att partyt fortsatte på andra.

Själva sökrutan var relativt okuperad på vänster sida, dock fanns det stenar och andra naturliga gömslen att tillgå. På höger sida var det kuperat, ja inte bara det, det stupade rakt ner faktist ;), så terrängen var en utmaning bara den. Första skicket var väl ca 30 m, och vi avslutade med en dold figurant på ca 50 m. 

Vad ska vi göra nu? Sökpass nr 1.

På det sista skicket med den dolda figuranten fick Rulle jobba rejält med att hitta fram, och jag tror att  han imponerade rejält på alla som var där. En 10-månaders arbetsglad dobermannhane med nerverna på plats charmar brallorna av folk ;). Finaste bästa Rulle som redan nu gör så fin reklam för rasen.

När alla hundarna hade fått gå sina träningspass åt vi en snabb lunch. Sedan åkte vi till ett nytt sökställe i skogen, denna gång var terrängen öppen och trollskogslik, en bra träningsskog, dock inte någon bra tävlingsdito enligt de som kunde sök. Men perfekt för små nybörjarhundar och sökveteraner som ska fila på sina kunskaper.



Snart dags för pass nummer 2.

Rulle gjorde än en gång 6 st mycket fina skick, och tyckte att det här med sök var en riktig hit! Inte blev det sämre av att vi vid dagens slut fick beröm. Jag blev såklart JÄTTESTOLT.

Väl hemma så var vi båda väldigt trötta, jag hade huvudet fullt av ny information, sök är svårare än man tror ;). Och Rulle han var sådär trött nöjd som hundarna blir när de haft en bra dag.

Rulle är en fröjd att träna med, han har kamplust, älskar mat, är inte splittrad i nya miljöer utan tar sig an alla uppgifter med samma härliga attityd. Det är så himla kul att både kända och okända faller för Rulle, han är en riktig charmknutte på fyra ben.

Och det var ingen i sökgruppen som hade några problem med att komma ihåg hans namn.... SökRullen ;).

Grattis Dobia'co Gazzendie

SDV Jun-1 Dobia'co Gazzendie
e. Korad VDH & NO ch SE-11 NO-10 Nord Jw-08 Jean Dark Kanon
u. Korad Jean Dark Barbarozza

Grattis till finaste Zendie med familj som röntgat höfter och armbågar. Resultatet blev HD B och Ed UA!

Nu är det bara att tuta och köra :).

Plötsligt händer det

Smartare än somliga tror :)

Hela sommaren har vi tränat. Och visst går det framåt.

Det mesta jag har presenterat för honom gör han framsteg i. Men så har vi ingången, den där virvelsvängen som ska till vid avslutningen av inkallningar/apporteringar/och hoppet. Vi har nött och nött och nött. Och nött lite till. Vi har snurrat på stället, jag har mött honom när han kommer mot mig och jag har gjort fiskkroken gång efter gång. Jag har tom funderat på att byta ingångssätt, att Rulle istället för att snurra runt vid mig ska få gå runt mig.

Men, så plötsligt händer det. Mitt dagens inkallningsövning så fixade Rulle positionen alldeles själv. Och jag blev så himla glad så jag nästan svimmade. Bästa Bulle Rulle Gull. Värsta lydnadsmästaren ;).

Ingenting är omöjligt hurra!

Dobermannfrågor

Det är kul att jag fortfarande får telefon- och mailfrågor angående rasen som jag Ä.L.S.K.A.R så hett. Jag skriver fortfarande då jag efter 15 års idellt arbete lämnat Svenska Dobermannklubben bakom mig. En gammal hundtant som jag förgås dock inte så lätt och jag verkar vara tätt förknippad med rasen. Kanske inte så konstigt efter 21,5 år som Dobermannfan och känt ansikte för många.

Jag är stolt och glad över att fått bidra med så mycket, jag har verkligen varit inblandad i det mesta;

Under alla år har jag jobbat med det allt som hör utställningar till. Jag har jagat sponsorer, skänkt priser, gjort iordning utställningsplatsen och självklart städat efteråt, skrivit kataloger, tagit emot utställare, släpat grejer, hjälpt till som ringsekreterare, jobbat i sekretariatet. Jag har även jobbat inom PR/infokommittén i flera år, med bl a hemsidan och tidningen. Där har mina arbetsuppgifter främst handlat om att uppdatera hemsidan, jaga material till densamma och tidningen, jag har varit Resultatsbörs och Troféansvarig, ägnat mig åt korrekturläsning, och inte minst att peppa redaktörerna med deras tunga jobb. Jag har även fixat med bilder till annonser, gjort annonser och skrivit drösvis med reportage.

I två omgångar (på 90-talet och mellan -08 till -11) har jag varit mycket aktiv som styrelseledamot inom mitt lokalområde, Stockholm, och där har jag härjat runt friskt. Från 90-talet kommer jag ihåg de uppskattade Gärdesträffarna där Dobermannägare från hela Stockholm samlades för att ha kul ihop. Under senare år har jag mest ägnat min tid åt att få Dobermannägare till att bli mer aktiva med sina hundar. Bla hade jag under 2-års tid månadsträffar på klubbområdet, i ur och skur stod jag där och gav folk råd, jag har byggt mh- och korningsbanor, ringt efter figuranter, haft hand om hemsidan, lagt upp LO-området på facebook, anordnat klubbmästerskap och träningsträffar för tävlingsintresserade.

Utöver detta har jag bakat hundratals bullar och skänkt dem till diverse arrangemang, jag hjälpt till med layoutarbetet för Raskompendiet som kom ut 2011, varit ansvarig/pådrivande för förra årets Rasmästerskap i Södertälje,  jag har haft funktionärsmiddagar, spårträffar, jag har investerat hundra(tusen)lappar i pokaler, priser, blommor och presenter till de tävlande och funktionärerna, jag har hjälpt till/varit ansvarig för bemanningen av rasmontern på Stora Stockholm och även varit med och byggt den år efter år, ja otaliga är de kvällar och helger som har ägnats åt klubbarbetet sedan i mitten av 90-talet.

Förutom att jag själv har arbetat inom klubben så har även Anders varit mycket engegerad, bla i Stockholm Wintershow och den stora IDC-utställningen som hölls i Nyköping 2008.

Trots att jag lämnat klubben så brinner jag i högsta grad fortfarande för min ras och det är så roligt när ni hör av er till mig med frågor. Häromdagen fick jag ett helt frågeformulär som jag håller på och svarar på. KUL! Så shoot, jag finns här och hjälper er gärna :). Ni når mig på ammi.aro@hotmail.com.

Ha det gott!



Världens bästa ras som jag inte slutat älska