Hej igen

Så var det dags att börja blogga igen. I år firar vi 10 år på nätet och en ny hemsida är på gång. Jag ska bara... ;)

Nåväl, jag har mycket tankar i huvudet som behöver ut så nu kör vi.

Efter en tuff start på året med skadade hundar så är vi nu på banan igen. När Gossip skada uppdagades så valde vi att lösa ut hennes användbarhetsförsäkring och låta henne bli pensionär på "riktigt". Detta innebär inte att hon bara ligger på soffan och prinsessar sig, hennes liv ser i stort sett likadant ut som innan. Vi gör dagligen små lydnadsövningar och spårar, hon hänger med ut på promenaderna och har det gott. Enda skillnaden är att hon inte tävlas längre.



Prinsessan Gossip har hunnit fylla 8 år!

Rulle är nu 15 månader med allt vad det innebär. Han har mycket av allt, det spelar ingen roll om det så gäller kamplust, nyfikenhet eller arbetsiver. Rullemannen passar mig som handen i handsken. En härlig levnadsglad tokrolig hund med stor humor. Fast jag kan nog erkänna att jag ibland funderar på guldfisk istället. Och att jag vissa kvällar gladeligen lämnar över ansvaret på Anders när han kommer hem ;). Jeezuz.



Blivande spårkung?

Just nu är Rulle lite extra aktiv, det märks att den "jobbiga" unghundstiden är här. Det "kliar" i hans kropp, hela han spritter av livslust och hyss att hitta på. Så en stor del av vår tid ägnas just nu åt att styra Rulle rätt, att lära honom att det fortfarande inte är ok att hoppa upp på köksbordet och stjäla mat, att man INTE skäller på andra hundar när man sitter i bilen, att kom hit betyder just det, och att Gossip inte uppskattar att ha en kampande lillebror fastsatt i sitt bakben när vi ska gå ut. Varje dag visar vi och styr lilleman rätt. Det gäller att vara tydlig, bestämd, snäll (för att vara tydlig behöver man inte vara stygg) och utrustad med en ängels tålamod.

Rulle är min femte egna dobermann. Och trots att jag borde ha vant mig vid allt som händer med hundarna under den här perioden så blir jag lika tagen på sängen varje gång. Kalla det dåligt minne eller vad ni vill :). Nåväl, något som jag upplever hjälper både hundarna och förarna igenom de här perioderna är träning.

Den senaste tiden så har vi tränat lydnad så gott som varje dag. Och Rulle älskar det! Idag har vi kört platsliggning, apportering, stegförflyttningar, vändningar på stället, starter i fria följet, fjärren i lkl tre (sitt/ligg/stå) och ner med huvudet på platsliggningen. Lite kort om hur vi tränade;

* Platsliggning - här lägger jag Rulle ner och går ca 5-10 meter. Idag har vi tränat på att ligga stilla när jag hämtar saker i bilen. De första gångerna var övningen jättesvår och Rulle reste sig när jag var vid bilen och/eller var på väg tillbaka mot honom. Efter att ha påmint honom om att Ligg gäller tills nytt kommando kommer så låg han lugnt och stilla kvar. Man måste få göra fel för att kunna lära sig vad som är rätt.

* Apportering - vi jobbade med "Håll fast" vilket innebär att han ska hålla apporten och inte tugga på den trots att jag utsätter honom för diverse retningar. Jag försöker helt enkelt lura honom att släppa, han har dock snabbt lärt sig att släppt apport innebär förlorad köttbulle, så han håller fint. Vi körde även några plock-upp övningar, där apporten låg nära och han bara behöver lyfta och komma in.



Håller så fint så

* Stegförflyttningarna gjorde vi åt höger, dvs han ska följa mig tätt intill när jag går åt höger. Vi provade även att gå åt höger, stanna och sedan ta några steg framåt. Gick fint, lite frustrationsljud när han först inte förstod att han skulle följa med mig. Löste sig med att jag visade honom att hej nu går vi och berömde när han gjorde rätt.

* Vändningar åt stället, främst till höger idag. Han jobbade jättefint, sätter sig dock en aning för långt ut (men rakt).

* Starter. Här sitter han helt enkelt fot vid min sida, jag har en godis i höger hand, handen hänger normalt vid sidan och han ska inte bry sig om den utan bara hålla ögonkontakt. Sedan går vi två tre steg, jag belönade snabbt eftersom han hade fin attityd och ansträngde sig för att hålla sig tätt intill min sida och bibehålla ögonkontakten. Duktig hund!

* Fjärren i LKL 3, där jobbar vi med de olika skiftena, jag lägger stor vikt vid att han låser sina framben, dvs ej flyttar på dem när han ex ställer sig upp från läggandet. Jag står precis framför honom men han har redan lärt sig att sitt innebär att tänka bakåt, upp betyder att man ska ställa sig (och låta bakbenen göra jobbet bakåt) och ligg då vill jag att han ska "buga" ner i läggandet med frambenen först.

* Ner med huvudet försöker jag införa som standard i platsliggningen. Där har vi bara kommit till ner - lägga ner huvudet - ligga i ca 8-10 sek och sedan klick. Idag provade jag även stadgan på ner-kommandot genom att röra mig åt vänster. Dvs lyfta på benet och gå. Han låg kvar. :)

Som avslutning kampade vi, men då Rulle går igång på tusen cylindrar på kampen så avbröt jag det efter ett tag för lite gosmys. Tyvärr gosmös Rulle så mycket så att jag nästan fick nackspärr. ;).



Att kampa är det bland bästa Rulle vet, han morrar, drar och sliter...

Träna hund är verkligen det roligaste jag vet och med en kompis som Rulle är det helt fantastiskt kul.

Later gators!