Hopplöst förälskad

My love

Det är väl ingen som har undgått att jag är hopplöst förälskad i Rulle. Sådär pirrigt rosaglasögon på förälskad. Kroppen blir helt varm av kärlek när jag ser på honom.

Rulle Livsnjutaren

Jag vet inte vad det är. Från första stund har det bara känts "rätt". Det var aldrig någon tvekan om att det var just han i som skulle flytta hem till oss. Redan som liten utmärkte han sig. Det fanns aldrig någon annan än han. Som jag skrivit förut så skulle det kunna växa ut en puckel på ryggen, ett extra horn i pannan på honom, han skulle kunna vara trebent, flerfärgad, eller aldrig bli champion. Det spelar ingen roll.


En stor själ i en liten kropp

Bestämd blick redan som pygmé

Det är inte hans utsida som väcker min kärlek utan hans otroliga personlighet, hans "nu tar vi för oss av livet" attityd, hans framåtanda. Han tar mycket plats...

Egentligen är han en rätt jobbig typ.

Ta idag tex. En helt vanlig dag på Solinge. Fylld med aktiviteter och långa promenader. Ändå har Rulle hunnit med att släpa ut hallmattan på gräsmattan, bita sönder en blomma, platta till Ior, skälla vid staketet (på vad vet bara han).

Han har rullat in sig i vardagsrumsmattan, tuggat på den, och legat på rygg och gjort björnljud av högsta klass. Han har retat Gossip, snott min vattenflaska, bitit sönder en bunke, stått i hallen och slagit på elementet. Just det här med elementet betyder att han är törstig och behöver gå ut och dricka på framsidan, han dricker INTE ur vattenskålen inomhus.

Rulle har kampat med hängmattan, pallat äpplen ur träden, lekt hockeymålvakt när Mjau Mjau ville gå in (dvs hindrat henne från att nå ytterdörren). Jag har jagat honom, sagt nej så många gånger så jag tappat räkningen, lett honom i rätt riktning, berömt när han gjort rätt, fyat när han gjort bus. Jag är utmattad....

Stackars Gossip, hennes lillebror är av den mer energiska typen. Numera är hon rena ängeln jämfört med RaketRulle. Vår fina busGossip.

Nu kan man ju lätt tro att Rulle varken får uppfostran eller motion, men det kan jag meddela er att han får. Efter att ha fostrat fyra egna dobbisar borde vi ha rutin på det här, och det har vi, men Rulle är uppfinningsrik och nyfiken som få. Han tar inte ett nej i första taget han inte!

Rulle är explosiv, han är kvick, snabb på att lära sig, arbetsglad, gillar när det går fort och han är både förarvek och i övriga situationer stenhård när han vill ha sin vilja igenom. Det går inte att skrämma honom, hittills har vi inte råkat på något som skrämt honom så värst, visst har han tittat lite extra någon gång, men alltid har han, utan hjälp, gått fram själv för att lösa situationen.



Det har blivit en sport för oss att försöka hitta saker som Rulle kanske tycker är konstiga.
Den här "grisen" tyckte han var helt normal....?!

Allt det här "jobbiga" kommer att vara en enorm tillgång när vi börjar tävla.

GulleRulle älskar sig själv, mig, husse, Gossip och alla våra katter. Han älskar människor, att kampa, att jobba, spåra, söka och springa. Rulle är livsglädjen personifierad. I någon annans händer hade han säkert varit en väldigt jobbig typ, han tar för sig av livet med en självklar pondus.

Jag älskar honom så att jag nästan går sönder, minsta lilla skråma på hans kropp kollas upp med lupp och jag vågar inte ens tänka tanken på hur jag skulle reagera om han blir sjuk.

Jag gillar hans päls, den är så len, hans kropp är babymjuk, jag älskar sättet han visar sin glädje på när vi tränar, han ler med hela kroppen, trycker sig mot mina ben, hela han pratar med mig. Jag förstår honom.
När kvällen kommer är jag helt slut, ibland så slut så jag bara vill krypa ner under en sten och stanna där i en vecka. Men nästa dag så är det bara på't igen och varje dag blir jag faktiskt genuint glad av att få leva med Rulle. Han är den bästa medicinen mitt brustna hjärta kan få.



Jag ser dig

Även om han är såhimlajobbigiblandsåjagvillsäljahonomochköpaenguldfiskellertvå.