Ordlös kommunikation

Kanonen har ett rikt och varierat språk. Ja, vår hund kan faktiskt tala! Han talar med kroppen, tassarna och inte minst med sina ögon.

Hans blick kan vara förebrådande . Bara Gossips näsa nuddar vattnet i vattenskålen så är det odrickbart enligt Herr Kanon. När han vill få oss att byta vatten så använder han sig antingen av en djup och högljudd suck som hörs ända bort till Arlanda eller så ställer han sig helt sonika och stirrar ut skålen. Då förstår man. Vattnet är äckligt. Punkt slut. Matte (eller husse) kom och byt. Nu!

Kanonens tassar kan användas till att springa med eller så kan de välta ner matskålen från pallen som den står på. Han slår hårt och skålen flyger över köksgolvet. Och då vet man att herrn är hungrig. Nu!

Hänger jag inte med på promenaderna så stannar han och väntar, ser ut att titta lite under lugg på mig och så ber han mig att ta det långa benet först ;), när husse närmar sig hemmet så säger Kanonen till att snart är hussen här. Skynda dig så hälsar vi.

Den här ordlösa kommunikationen är den som jag värderar mest med mina hundar, jag älskar när de för ett samtal med mig. För visst kan hundar prata!

En hejjare på att prata

Fredagsmys

Nöjd Kanonkille efter avslutat lydnadspass

De senaste veckorna har vi tränat inomhus två gånger i veckan.  Till skillnad från söndagar då jag åker norr om Uppsala så har jag betydligt närmare till fredagens träning som sker nära hemmet.

Igår höll kylan Sverige i ett kallt grepp och det var inte självklart att att träningspasset skulle bli av. Men så bestämde vi oss ändå för att köra, byltade på både hundarna (varav två inte har någon päls ;)) och oss till max och sen körde vi en speeddejting variant på träning. Dvs korta och intensiva 5-minuterspass varvat på varandra. Hundarna uppskattade denna träningsform enormt mycket och koncentrationen var på topp hos alla fyra.

För Kanonens del så var den största utmaningen att träna nära Luna som löper för första gången, i övrigt fick han öva på fritt följ, svängar, sidförflyttningar, stå och stadga. Killen skötte sig jättebra :)

Med Gossip fortsatte jag att traggla på vittringen, där jag lärt henne att peka på rätt pinne (dvs trycka på rätt pinne med sin nos), detta för att få bort att hon lyfter fel. Nu börjar det bli dags att utmana henne vidare i detta moment. Sedan körde vi stegförflyttningar och FJÄRREN :). Till min stora glädje kunde jag backa ut på fullt avstånd utan att Gossip flyttade framåt vid något skifte. Så härligt att allt vårt jobb gett så bra resultat. :)

Tyvärr är Gos tass inte helt bra än, så vi ligger efter med alla dirigeringsmoment, längtar tills vi kan börja med dem.

Under tiden som jag tränar lydnad så kör Felicia agility med Saga och Luna, det är verkligen full fart i ridhuset och hennes hundar gör fina framsteg varje gång. Så kul!

Hundarna uppskattar verkligen dessa tillfällen och de tillbringar sedan kvällen i vår soffa. Djupt snarkandes :).

Må väl!

Voffo gör di på detta viset?

Imorgon är det återigen dags för hjärtklinik i Vita Huset. Och jag har förstått att det finns folk därute som tycker att det vi gör - ultraljudar våra hundar en gång per år - är lika med att inte göra något. Med tanke på att det vid varje hjärtklinik har hittats hundar med sjukdomssymtom så har jag oerhört svårt att förstå det resonemanget. Vi gör inte bara lite, vi gör massor!

Voffo gör vi då på detta viset? Det finns självklart en tanke bakom ultraljuden, och beslutet att ultraljuda varje år har tagits i samråd med veterinärer och hjärtspecialister med god kunskap av hjärtsjukdomar. Resultaten från ultraljuden visar även de på att en förändring kan komma fruktansvärt snabbt och att ett hjärta som det ena året var det bästa nästa år visar sig ha förändringar.

En starkt bidrande orsak mitt beslut är att undersökningarna genomförs av veterinär Lennart Nilsfors, en otroligt kunnig och duktig man med lång erfarenhet av hjärtundersökningar hos både hund och katt. En man som vid varje hjärtklinik har hittat förändrade och sjuka hjärtan hos djuren.

Även om mitt engagemang till min ras är stort så är det ändå nervöst att undersöka hundarna. Och imorgon är inget undantag. Det är medaljens baksida, men min tröst är att jag hjälper min ras. Varje undersökt hund, oberoende metod, är ett plus i kanten för rasen och är en förutsättning för att föra Dobermannen framåt. Jag skulle önska att fler testade sina hundar och att varje avelsdjur testades nära inpå en parning.

Jag hjälper min ras, jag hjälper dagens och framtidens dobermann. Det är mycket mer än vad många andra av "gnällisarna" gör och det är också en tröst. När cardiologerna och vetenskapsmännen hittar lösningen till hjärtproblemen då vet jag att jag har varit med och bidragit till det. Då kan jag stå ut med människors okunskap, jag kan även stå ut med dålig nattsömn och fjärilar i magen inför morgondagens undersökning. 

Håll gärna en tumme för oss tack!

Lyckad kickoff

Platsliggning pågår

Lördagens lydnadsträning blev en lyckad tillställning med 14 st hundar och tillhörande mattar/hussar som allhopa fick en ordentlig genomgång.

Vi började dagen med att dela upp oss i två grupper och i min grupp valde vi att köra hundarna en och en på förmiddagen. En bra uppdelning tycker jag då alla ögon riktades på ett ekipage åt gången, de som ville blev även filmade och det om något är nyttigt. Oftast är hundarna (och vi förare) mycket duktigare än vi tror.

Vår grupp hade många goda råd att ge varandra och jag hoppas och tror att alla fick med sig något bra av dagen.

Tyvärr gick jag inte med mig kameran, men även om den varit med så hade jag nog inte tagit några kort för jag hann helt enkelt inte :).

För Gossip's del handlade det om dirigeringsapporteringen som jag måste börja träna in nu. Vittringen, fria följet, Z-at, fjärren och hopp/apport känns det som om vi har koll på, det som vårt krut ska läggas på de följande månaderna är inkallningen, rutan och dirigeringsapporteringen. Så dirigeringsmoment here we come!

Tack till Mia som alltid lägger ner sin själ och sitt hjärta i alla evenemang som vi fixar. Tack även till Åsa på Ridcentret som hade lagat en oerhört god lunch. Och tack till alla som kom och tränade, hoppas att ni fick en lika stor vårkick som jag :).

:)

Lydnadsdag

Till helgen är det dags för en rejäl kick-off inför årets tävlingar. Totalt samlas 11 st lydnadsintresserade ekipage, och det ska bli så kul. I veckan planerar vi det sista och på lördag tränar vi sen lydnad hela dagen lång.

Lite senare i vår så kommer jag och Mia även att arrangera ett bruks- och lydnadsläger där vi tränar hund tillsammans under en  hel helg. Mer information om den aktiviteten kommer senare.

:)

BIR-valp

I lördags följde jag med bästa vännen och hennes dotter på valputställning i Sollentuna Rackethall. Nu fick vännen vända i dörren eftersom det vankades valpar hos henne, så kvar blev jag, Felicia och lilla Luna plus några av våra mopskompisar :).

Det var en mycket trevlig dag och den blev inte mindre trevlig när jag upptäckte att en Kanondotter skulle debutera på utställningen. Valpen visade sig vara en långbent madame som älskade människor. Så söt! Det var så kul att återse lilla "Gina", som Dobiáco Galaczy kallas, och hennes familj. När jag blev ombedd att visa henne så ställde jag självklart upp.

Söta Dobiáco Galaczy nyss fyllda 4 månader

Gina fick en väldigt fin kritik och slutade som BIR-valp. Domaren berömde hennes substansfulla kropp och fina vinklar lite extra mycket och det känns lovande inför framtiden. Stort grattis till en fin debut!

Grattis även till Jean Dark Lady In Red och Felicia som slutade som BIM-valp i Chinese Crested-ringen.

Nu längtar jag ännu mer efter en egen valp :)

Kanonen 4 år

Idag fyller vår allra bästa, finaste, truligaste, coolaste, keligaste, spårgladaste, stadigaste, gulligaste matteälskande Kanonkille 4 år. Tänk att det är 4 år sedan jag satt hos Jeanett och fick se honom komma ut i världen. Vilken fantastisk ynnest att få följa sin hund från första början, tack Jeanett för den möjligheten.

"Gnocchi", "Bananen", "Nonen" som han också kallas har alltid varit en stolt kille, en hund med alla fyra fötterna på jorden och under det senaste året känns det som om han har vuxit ifatt med sitt lillgamla inre. Den lilla truliga valpen är numera en något större variant av sig själv ;)

Grattis på 4-årsdagen önskar vi älskade Kanonen och hans kullsyskon i Jean Dark's K-kull!