Under de tre veckor han åt penicillin för infektionen i benet så gick vi från 30 minuters vattentraskande 2 gånger i veckan till 0 minuter. Likaså åkte hans promenadtid ner från 40 minuter x 3 gånger om dagen (plus korta kisspromenader) till 10 minuter per gång. Oerhört enerverande och tålamodsprövande för en ung dobermann med stor livsglädje.
Än en gång ställdes vi inför frågan om Rulle skulle klara sig, infektionen spred sig långt in i benet med feber och kraftig hälta/smärta som resultat. Precis när matte hade tappat hoppet så ringde veterinären med svar på proverna, och penicillinet kunde sättas in. Sedan tog det 3 dagar innan Rulle var sig någorlunda lik igen, att ha så ont sätter sig på humöret.
Nu har det alltså gått nästan sex veckor sedan som benet svullnade upp, vi har kört klart penicillinkuren, utökat promenaderna, träffat veterinären och bokat ny tid för röntgen av benet. Och i veckan fick vi klartecken på att köra igång rehabträningen.
Igår var det så dags för rehabpass 1 omgång 2. Rulle blev så glad att han nästan kröp ur skinnet när han träffade Frida som har Dogland. Under dessa veckor som vi inte har kunnat rehabilitera honom som vi borde så har Rulles ben blivit svagare, det är lite darrigt och småstelt. Jag har även sett att han inte riktigt tar ut sitt steg som han ska och att benet inte alls är lika stabilt som tidigare. Allt detta får vi förhoppningsvis hjälp med nu när vi kan köra igång med vattentraskandet igen.
Rent allmänt såg det ok ut enligt Frida, men benet är ansträngt och han har såklart tappat massor med muskler under dessa veckor i vila. Första passet i vattnet blev bara 15 minuter långt och det räckte, för när vi kom hem var Rulle märkbart tagen av träningspasset.
Vad kan vi göra för Rulle? Jo, varje dag ska vi gå promenad i lätt kuperad terräng, få honom att lita på att det inte kommer att göra ont att länga steget, köra sjukgymnastikövningar och så ska jag massera hans länd, höftböjare och de stora lårmusklerna. Rulle ska även stretcha. För tillfället vill han överhuvudtaget inte samarbeta när det gäller det, så stretchingen blir en utmaning. Vi fick några bra tips av Frida, jag hoppas de funkar. Annars blir det brottningsmatch, obra metod när det gäller stretchning.
Dobermanns har ett stort rörelsebehov, trots all motion som Rulle får för tillfället så kommer han inte att vara nöjd förrens han får springa fritt. Just nu känns målgången oerhört långt borta :(. Allt detta promenerande i koppel är inget liv för en ung dobermann, och jag ser på Rulle att han är frustrerad av att behöva leva ett liv i lina. Nu ska vi prova att låta honom ha Flexi-koppel på sig under en av dagens promenader, så att han kan "trava ikapp" oss när han stannat till och nosat på en fläck. Till att börja med får Rulle gå dessa promenader ensam utan tjejerna, jag tror inte att han klarar att hålla sig från att explodera annars. Ikväll ska vi prova Flexi-promenaden för första gången, håll en tumme för oss tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar