Vart är valpen?

Min valp är borta. Någon måste ha tagit honom. För inte är väl den brune slyngeln som lyfte på benet på sin 7-månaders dag min lille Rulle? Eller?

Den babyknubbiga kroppen är borta och har ersatts av långa knotiga ben som aldrig tar slut. BabyRullen som inte lämnade min sida kan nu springa både 20-30-40 tom 50 meter bort utan att vända sig om. När jag hjälper den nya Rullen att hoppa upp i skuffen i bilen så knakar min rygg på ett sätt som det inte gjorde när jag lyfte in valpRullen. Aj aj, jag börjar bli för gammal för det här.

När vi går i skogen så fladdrar tonåringen omkring som en vilde. Han flyger och far, knappt har han tid att komma tillbaka om man ropar på honom, alla hans hundvänner ser lite lätt trötta ut när de upptäcker att han ska med på promenaden. Han buffar och stöter på sina vänner, skäller på dem om de stannar eller inte springer fort nog, han fäller dem gärna och när vi promenerat klart så är både hans kompisar, jag och tonårsRullen trötta. Av helt olika anledningar ;).
 

Baby Rulle balanserar

Stor 7-månaders Rulle

Nu är valpperioden över, och tonåren har börjat med buller och bång. Den här tiden är kanske den mest tålamodsprövande av dem alla, nu gäller det att hålla hårt i hatten för det blir åka av.

Men jag är fortfarande hopplöst förälskad i Rulle, även om han inte är baby längre. Hans mjuka päls, snälla ögon, häftiga humör, hans överlyckliga dans när han upptäcker att det är morgon igen, den glada svansen och hans silkeslena nos. Jag älskar allt hos honom, även hans dåliga sidor (han har inga ;)). Så vi ska nog överleva tonårstiden också ;)



9 veckors Rullen var inte stor



Rulle 7 månader och en dag,
snart högre än sin storasyster Gossip