måndag, april 16, 2012

Always on my mind


Du finns här. Jag vaknar och undrar varför du inte ligger vid min fotända. I soffan saknar jag dina stora tassar i mitt ansikte, för det var så du låg, upp och ner i min famn. Jag saknar dina suckar, dina andetag, dina hyss och dina blickar.

Jag känner dig, jag hör dig. Alldeles nyss kom du emot mig i hallen, du var nyvaken och släpade dina fötter i parketten. Långsamma lugna steg. Men det var inte du, det var din lillebror. Ett par gånger om dagen så säger jag fel namn till honom. Jag kallar valpen Kanonen, för du är här. Med oss.

Du finns här, på Solinge, i ditt hem. Dina halsband ligger i hundlådan, dina koppel likaså, alla dina täcken hänger orörda och otvättade i tvättstugan. Det är som om du är på semester, och jag väntar fortfarande på att du ska komma hem.

Kanonen, jag saknar dig. Men jag vet att du är här, du är bara runt hörnet, kikar fram ibland för att titta till oss, sen återvänder du till dina nya kompisar.

Älskade Kanonen...

9 kommentarer:

  1. Jag förstår den stora saknaden! Den är hemsk och jobbig! Man förväntar sig att de ska komma - att de ska finnas där.
    Stora KRAMAR

    SvaraRadera
  2. Vad fint skrivet. Fiiiina Kanonen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Pia-Maria, saknade när stor. Kram

      Radera
  3. <3
    Många kramar till alla er ute på Solinge

    SvaraRadera
  4. Fint skrivet! Jag blev alldeles rörd när jag läste det. Precis så känns det när man mister sin älskade hund.
    Kram från Lisa o Canto

    SvaraRadera
  5. Så är det...<3

    /Lenis

    SvaraRadera