Voffo gör di på detta viset?

Imorgon är det återigen dags för hjärtklinik i Vita Huset. Och jag har förstått att det finns folk därute som tycker att det vi gör - ultraljudar våra hundar en gång per år - är lika med att inte göra något. Med tanke på att det vid varje hjärtklinik har hittats hundar med sjukdomssymtom så har jag oerhört svårt att förstå det resonemanget. Vi gör inte bara lite, vi gör massor!

Voffo gör vi då på detta viset? Det finns självklart en tanke bakom ultraljuden, och beslutet att ultraljuda varje år har tagits i samråd med veterinärer och hjärtspecialister med god kunskap av hjärtsjukdomar. Resultaten från ultraljuden visar även de på att en förändring kan komma fruktansvärt snabbt och att ett hjärta som det ena året var det bästa nästa år visar sig ha förändringar.

En starkt bidrande orsak mitt beslut är att undersökningarna genomförs av veterinär Lennart Nilsfors, en otroligt kunnig och duktig man med lång erfarenhet av hjärtundersökningar hos både hund och katt. En man som vid varje hjärtklinik har hittat förändrade och sjuka hjärtan hos djuren.

Även om mitt engagemang till min ras är stort så är det ändå nervöst att undersöka hundarna. Och imorgon är inget undantag. Det är medaljens baksida, men min tröst är att jag hjälper min ras. Varje undersökt hund, oberoende metod, är ett plus i kanten för rasen och är en förutsättning för att föra Dobermannen framåt. Jag skulle önska att fler testade sina hundar och att varje avelsdjur testades nära inpå en parning.

Jag hjälper min ras, jag hjälper dagens och framtidens dobermann. Det är mycket mer än vad många andra av "gnällisarna" gör och det är också en tröst. När cardiologerna och vetenskapsmännen hittar lösningen till hjärtproblemen då vet jag att jag har varit med och bidragit till det. Då kan jag stå ut med människors okunskap, jag kan även stå ut med dålig nattsömn och fjärilar i magen inför morgondagens undersökning. 

Håll gärna en tumme för oss tack!