Om sorg

Vem bestämmer hur länge man får man sörja, hur snabbt man måste resa sig?  Får sorgen ta en dag, en vecka, en månad eller ett år? Jag vet vem som bestämmer, det gör hundägaren som har drabbats... Och sorgen går aldrig över helt.

Den här gången valde vi redan från början att sörja Kanonen privat, dels så behövdes våra krafter till att göra hans sista tid så fin den bara kunde bli, dels så behövde vi ta hand om oss själva.

Våra hjärtan brast så många gånger under slutet av 2011. Och 2012 började inte bättre. På drygt ett halvår förlorade vi fyra djur, vår flock halverades och när jag inte trodde att jag kunde gråta mer så kom nästa smäll. De djur som inte dog från oss misstänktes vara svårt sjuka, bla opererades Gossip för trolig cancer och livet kändes väldigt mycket som att sitta i en torktumlare. Vi tumlade runt runt och lärde oss den hårda vägen att livet gör ont. Det gör väldigt ont. Vi har själva valt att leva med många djur, så ni behöver inte tycka synd om oss, men kanske kan ni förstå varför vi gick i bitar och behövde tid att resa oss?

Det har aldrig varit vår intention att hålla Kanonens dödsorsak hemlig. Men vi har helt enkelt inte orkat jaga obduktionsrapporten, vi har inte ens orkat ta tag i hans livförsäkring. Allt har bara fått vara, och livet har sakta fått återfå sina färger. Mitt hjärta har behövt tid att läka, än är jag inte klar, men förra veckan orkade jag ringa till djursjukhuset och få tag på rapporten. Det gjorde ont i kropp och själ men var ett nödvändigt samtal att ringa.

Vi har gjort alla rätt och lite till när det gäller Kanonen och hans död. Vi var så starka för hans och rasens skull. Men jag önskar så att vi sluppit gå igenom det här....

Som tur är har vi varit omringade av vänner och bekanta som vi har kunnat stödja oss på. Som vi har kunnat prata med och som har låtit sorgen ta tid. TACK till alla er som har sörjt med oss och lyssnat när våra krafter har tagit slut. Ni är fantastiska.

Det pratas alltid om att öppenhet är så viktigt när en avelshund dör, jag håller med till 100 % men skulle vilja lägga till ett ord där. Öppenhet och förståelse är viktigt när en hund dör. Förståelse för den stora sorg som har drabbat hundägaren -  glöm aldrig att familjen som drabbas mister en älskad familjemedlem. Låt sorgen ta tid, och respektera om det tar tid för hundägaren att komma på fötter.

Berör Kanonens död dig och du känner att du vill veta mer om hans dödsorsak? Ring då mig, mobilnumret hittar du på eniro.se eller hitta.se. Sök under Anne-Mari Aro. Svarar jag inte direkt så lämna gärna ett meddelande så ringer jag tillbaka så snart jag bara kan och orkar. Jag lovar att kontakta alla, även om det kanske tar lite tid.

Pussa på era hundar!

Vår älskade änglahund