torsdag, januari 23, 2014

Älskade Rulle

En mikrodels sekund. Ett galoppsteg, så långt, vackert och svävande, sen ändrades allt.

Eftermiddagens aktiviteter var en kortare långpromenad och sen skulle alla hundarna få träna lydnad. Rulle skulle få två pass, ett utom- och ett inomhus.

Kvällen innan hade jag skrivit till kompisen som skulle på utställning den 15 februari. "Jag och Tjorven kommer inte, Rulle ska debutera i lydnadsklass ett". "Svikare, ha så kul" fick jag till svar ;).

Åh som jag hade funderat på om vi vågar, sen plötsligt kände jag JA VI VÅGAR! Första lydnadstarten planerades i februari, sedan några i mars, ett par reserver i april, appellen i maj och lägre klass efter det. Lydnadsmomenten inför tvåan och lägre var redan påbörjade och nästan klara. Du är perfektionist, sa en av träningskompisarna, ni har ju varit startklara hur länge som  helst! Men NU var det dags för oss att debutera.

Där jag gick, nöjd med min fina flock som samsades så fint. Rulle, som varit en odräglig tonåring hela hösten, men som nu landat och hittat sig själv igen. Gossip, gammaltanten som bara njuter av livet som pensionär. Och Tjorven, nykomlingen, vår fina prinsessa vars hyss är som en vindpust jämfört med Rulles stormvindar.

 
Där gick jag. Nöjd och tillfreds, med huvudet fullt av lydnadsövningar som skulle förbättra vår prestation lite till (perfektionist ni vet ;)). Snart skulle vi träna, vi skulle bara gå ett par hundra meter till, sen vända. Hundarna hade lugnat sig väsentligt, efter en koppeluppvärmning hade jag släppt dem lösa, nu hade de sprungit av sig den mesta energin redan.

"Kom Rulle, vi ska gå här" ropade jag. Och då hörde jag hur han, mitt i ett långt galoppsprång, skrek till. Jag såg hur hans kropp drogs ihop och hur han plötsligt blev trebent. Aj skrek han, vände sig om för att försöka få bort det som gjorde så ont. Aj, skrek det i hela mig när jag förstod att min hund var allvarligt skadad.

Jag behövde inte ropa på honom, han kom direkt. På tre ben. Med ett bakben hängandes i en konstig vinkel. Jag förstod att det inte skulle bli någon tävling den 15 februari.

På med kopplena. Andas Ammi. Andas. Känslorna for i kroppen. Andas Ammi. Duktig Rulle, kom vi är nära bilen, följ mig en bit till. Duktig kille. Kom nu, lite till, snart är vi framme. Gossip och Tjorven gick så snällt bredvid oss, jag tror att de båda kände på sig att det har hänt något hemskt.

Andas Ammi, andas. In med hundarna, fram med telefonen. Ringa till veterinären, sedan till bästa kompisen, och sist men inte minst försöka få tag på husse som jag visste satt i möten hela dagen. Veterinären var upptagen men lovade återkomma efter arbetstid (tack gode gud för bra veterinärkontakter), kompisen svarade direkt och fanns där när jag behövde det som mest. Husse fick ett mess. Han ringde strax upp. Tröstade, och lovade att skynda sig hem.

Veterinären höll sitt ord och ringde upp när han var på väg för att hämta barnen på dagis. Han gav mig en tid (vi har egentligen inte tid, men kom du, vi fixar det här Ammi). Direkt på morgonen åkte jag till bästa kompisens hundpensionat och lämnade av Tjorven, Gossip följde med mig till veterinären som moraliskt stöd. Under tiden som jag åkte mot veterinärkliniken så fick jag mess från träningskompisarna som jag skulle träffat den här dagen. Vi tänker på dig, hör av dig, hur mår Rulle?

Det blir inga tävlingar för oss i vår. Det blir inga långpromenader på ett tag. Det blir ändrade planer, drömmar på vänt, tårar och kämpaglöd. Jag tycker att hundguden är orättvist mot oss, jag tycker att hen kunde låtit oss ha ett år utan elände, det tycker jag faktiskt. Ett enda år med lugn och ro. Nu blev det inte så. Rulles korsband är av. Jag förbannar hundguden, gråter en skvätt. Men aldrig aldrig kommer jag att ge upp. Vi ska nog ta oss igenom det här också.

Jo, så får det bli!

Tack till alla er som lyssnat, messat och stöttat oss de senaste dagarna. TACK Jeanett för att du är den du är (bäst), tack Linn för att du tog hand om Tjorven, tack Anette som alltid finns där och Mia och Cia för era tankar och mess. Tack även till er andra som hört av er. Ensam är inte stark, så det är så skönt när ni tänker på oss.


Världens bästa Rulle


20 kommentarer:

  1. Åh Ammi jag är så ledsen för din och er skull. Jag håller med dej, hundguden är mycket orättvis tycker jag :'(
    Stor kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack kompis! Hundguden måste tycka att jag är en envis djäkel, för jag studsar ju alltid tillbaka känns det som ;). Tack för att du finns där. STOR KRAM

      Radera
    2. Klart att jag finns här och bara på'en denne däringa hundaguden °\°
      :-) ♡

      Radera
  2. Men åh nej, FY vad ledsamt!!! Håller tummarna för att han blir bra snart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej på er! Tack för omtanken, vi ska kämpa för att få upp Rulle på benen så snabbt som möjligt.

      Radera
  3. Inget att tacka för. Det är just det kompisar är till för.
    Och du skall veta att jag önskar att jag kunde göra något mer för er, vifta med ett trollspö eller bara skjuta tiden framåt ett halvår sisådär.
    Eller mest av allt, ta stryptag på Hundguden och göra tusen nålar på hans armar........

    Nu går ju inte det, utan DU och Anders måste orka, fixa och göra det bästa ni kan.
    Jag vet att det kommer att gå fint, för ni är båda envisa och starka.

    Många kramar - får du här, i telefonen och in real life från alla oss i Vita Huset

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju tufft även för dig, så därför betyder det extra mycket att du alltid finns där när det blir tungt. Det är ju många drömmar som försvinner när de fyrbenta skadar sig och det vet ju både du och jag allt om. Fast det är ju inte bara elände i våra liv och jag är så tacksam över att vi har Tjorven här hemma. Bästa finaste gulligaste Tjorven . ;)

      Jag och Anders har mobiliserat oss nu, vi ska kämpa. Rulle kommer att kämpa också, det är jag övertygad om. Han är världens bästa Rocking Rulle.

      Stora kramar tillbaka till er alla.

      Radera
  4. Jag blir banne mig förbannad över er otur... Krya på dig - Rulle!
    Eva, Lectra & Lahkki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Eva, Rulle hälsar voff!

      Radera
  5. Ånej! Men så typiskt! Tänker på er! Krya på Rulle!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, uff lite småjobbigt. Tack för omtanken. Rulle hälsar :)

      Radera
  6. Men fy så hemskt, jag blir ledsen över vilken otur ni haft! Hoppas verkligen Rulle läker snabbt så du får uppfylla era mål! Kramar från Susanne med Kingston

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hundguden måste hata mig ;), envis som en röd gris fast hen ger oss snytingar. Tack för omtanken, vi ska kämpa på. Pussa på Kingston <3.

      Radera
  7. Fy vad tråkigt jag vet inte vad hundguden sysslar med numer....... KRAM tänker på er o Rulle!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Annette! Tack för dina snälla ord, vi ska ta oss igenom det här också. Stor kram

      Radera
  8. Å nej Ammi, det där behövdes ju verkligen inte. Kram till er all från oss i macken!/Doris

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä, det hade ju varit lite skönt att slippa, dumma djäkla hundgud. Men vi ska ta oss igenom det här också. Stor kram från oss. Och hälsa C från Prinsen. Mjau Mjau. ;).

      Radera
  9. Tänker på er. Kram Renée

    SvaraRadera
  10. Zack, husse och matte26 januari 2014 kl. 21:47

    Usch o fy så tråkigt. Vi lider med er. Hoppas på full rulle igen, så snart det bara går!

    SvaraRadera