Vår älskade Myran....

...blev, bara 6 1/2 år gammal, hastigt sjuk häromdagen och fick somna in i vår famn igårkväll. Vår ständigt kurrande katt lämnade livet såsom hon levde det, högt kurrande, lugn och trygg. Vi är fortfarande i chock över att vår älskade panter inte kommer och möter oss i dörren när vi kommer hem....

Trots att vi har 3 katter kvar så saknas det någon när jag går omkring här på Solinge. Myran saknas oss...

Myran var en pantersvart oriental med stark egen vilja, hon var ledaren över både hundar och katter i vår flock. Hon älskade Uno, kanske för att han också var svart?, men tyckte att Kanonen kunde flytta hem till Vita Huset igen. Uno älskade hon såpass så att hon kurrade när hon såg honom. Nu är båda borta....

Hade hon varit en hund så hade hon korats med 600 p, hon är stolt, snäll och inte rädd för något. Myran gillade att ligga i en varm famn och titta på TV. När Anders var i USA fick hon sova under mitt täcke på nätterna. Hon älskade att sitta på axeln och åka runt på upptäcksfärd i huset. Hon var kräsen vad gällde mat, men älskade leverpastej och skinka ibland.

Myran hade stora huggisar som stack ut under hennes överläpp. Hon såg ut som en vampyr.

Hon var en mycket älskad katt, ett sånt där djur som hamnar lite extra nära hjärteroten och idag är sorgen stor...det gör ont....


Gepetto (vit) och Myran (svart)

Lilla söta Myran

Kompisar

Njuter av vårsolen februari 2010

Kattparty


Bästa Huggisen....

Tack till Jeanett för världens bästa Panter S*Jean Dark Lady Marion alias Myran. Hon var en katt när den är som bäst...

Lessna hälsningar

:( Ammi