Tankar i natten

Lite allmänna tankar om ideellt arbete... (obs, detta handlar inte om något som hänt mig utan är bara allmänna reflektioner om hur ideellt arbetande alltför ofta behandlas av medlemmarna)

Det är lätt att bli besviken på människan när man jobbar ideellt inom hundvärlden. Antagligen gäller detta vilken klubbverksamhet man än är involverad i, vare sig det gäller linedance, modellbygge, fotboll eller något av de hundratals hobbyverksamheter som finns i Sveriges avlånga land.

Hobby. Just det. Hundarna är en hobby. En hobby som förhoppningsvis ska få oss att må bra och som inte på något sätt ger oss rätten att behandla andra illa. Inte heller ger det oss rätten att få andra att må dåligt när de bara försöker göra sitt bästa.

Ibland kan jag tycka att vårt samhälle, som i mångt och mycket bygger på att saker ska gå snabbt - man ska resa snabbt, surfa snabbt, äta snabbt, leva snabbt, köra snabbt - ja allt ska utföras stressat och alltid är man på väg någonstans, har missat en viktig bit. Snarare två, många skulle vinna på att stanna upp och andas bort sin stress. Andas in och andas ut. Andas och lev, tänk på att den andra som du kommunicerar med - via mail, snabbt snabbt ska det gå, också är en människa.

Bakom den ideella kraften inom klubben finns det faktiskt en människa, en människa precis som du, med en förhoppning om att göra sitt bästa med uppgiften som man har tagit på sig. Alla som jag känner som jobbar ideellt inom Dobermann- och Brukhundsklubben är genuint intresserade av att hjälpa till, de tar av sin fritid för att hjälpa dig, och de gör det inte för att få betalt, inte heller för att få ära och berömmelse, de gör det för att de känner att de har orken och viljan att hjälpa till.

Men även den med mest ork och vilja kan ibland svikta under bördan. För det blir faktiskt en börda ibland, att möta medlemmarnas orimliga krav - mailen ska helst kollas flera gånger om dagen, svar ska skickas omedelbums, inte imorgon - NU!, hemsidor ska uppdateras med information man ännu inte har, inte imorgon när information har kommit fram- NU!, utställningar ska anordnas, jobba får andra göra, anordna NU!, städa efter utställningen, det gör inte jag, det gör du - NU!, osv osv...

Det enda du som stressar och begär behöver - NU! - är att ta det lugnt. Andas in, andas ut, imorgon kommer allting att ha löst sig. Om du dessutom lägger till ett trevligt bemötande mot den du stressar på så blir klubben en mycket trevliga plats för alla att hålla till i. För klubben är inte den ideella kraften, inte den stressade medlemmen, det är båda de två. Du, jag, medhjälparna i klubben, alla vi är ett. Och vi har ett ansvar att behandla varandra väl.


Andas in, andas ut. Och känn lugnet komma...

Ta hand om varandra och glöm inte att andas. NU!

:) Ammi