Hudik here we come

Förra sommaren i Hudik så var Kanonen en pygmé. Undrar vad GB säger om honom nu haha. Välkommen ponnyn :)

Nu är vi färdigpackade :) och imorgon far vi. Hejs på ett tag!

Tack

De senaste veckorna har det återigen stormat på Dobbeforumet, och det som börjar som en tråd i ett ämne utmynnar alltför oftast i att jag, Gossip, Kanonen eller min uppfödare hamnar i skottlinjen.

Häromdagen fick Anders nog. Under våra 10 år tillsammans har jag sett Anders arg högst 5 gånger. Min man är en lugn, sympatisk och mycket älskvärd människa. Alla gillar Anders. Och jag älskar honom. Men häromdagen brann det ordentligt och efter vår gemensamma middag låste min kära sambo in sig i datorrummet i flera timmar.

Timmarna i rummet utmynnade i det här inlägget:

http://dobbeforum.hemsida.net/forum/forum_posts.asp?TID=2565


Vi har aldrig fått något gratis, vi har alltid haft ögonen på oss, vi har alltid jobbat hårt, varit hjälpsamma, ställt upp gratis på utställningar, för SDK, Lo't, RM'et, vi har gett av vår tid och våra pengar, vi har sponsrat på tävlingar, städat, kånkat på grejer. Aldrig har vi bett om något annat än att få vara vanliga hundägare som får tävla i lugn och ro utan att hela tiden bli betygsatta.

Madelenes inlägg sammanfattar det hela så bra, jag kunde inte ha skrivit det bättre själv:

"Det som jag tror att vi glömmer bort eller inte kan sätta oss in i är den ständiga kritiken;

Att veta att varje gång man tävlar, visar sig bland dobermannmänniskor på utställning* så finns risken att när man kommer hem, oavsett vinst eller förlust, så står det skit om en på forumet eller på nån hemsida. Vid vinst så är det fel för att ni känner domaren och hunden var inte en värdig vinnare. När ni inte kammat hem vinsten så är det rätt åt er och alla borde inse att er hund kanske inte är så snygg som ni tror och därmed bevisas att ni inte borde ha vunnit förra gången då när ni kände domaren.

Åker ni på en utställning så finns det fel på det, väljer ni att avstå ja då är det också fel.

När Uno dog blossade det till och med upp och jag kan inte ens föreställa mig hur det känns att just förlora sin vän och samtidigt känna hatflåset i nacken.

Nu när jag börjat tävla så smått och allt kanske inte går perfekt, vilken ångest att då behöva komma hem, sätta på datorn och få läsa hur kass man är bakom illa dold ironi. Är det NÅGON annan i Sverige som tävlar eller ställer ut på de villkoren med sin dobermann? Jag tror inte det ."

Iom Anders inlägg och alla stöttande kommentarer så hoppas jag nu att vi får vara ifred en gång för alla.

Tillsist vill jag rikta ett STORT TACK till alla som öppet visat sin sympati och för visad medkänsla när vi nu än en gång hamnade i skottlinjen utan att förtjäna det. TACK.

Vi ber som sagt var inte om mycket, bara om att bli lämnade ifred. Det är det enda vi ber om...

Nu väntar några dagars hundträning i Hudik.

Kram

Helgen i bilder

Fredagsmys - Kanonen och Lise slåss om att vara närmast mig


Kanonen var trött


Kanonkillen närmade sig sakta men säkert...


..och slutade såklart såhär


Min "utsikt" när jag tittade på tv


Before...


After (min gulliga Anders målar allt vitt för min skull)


Lördagen började med regn och mys inomhus


På eftermiddagen åkte vi till badet (Gos)

Gos var galet glad såklart!

Kanonen likaså!

Vi fick hålla i ordentligt när Gossip badade

Söndagens mirakelmeducin (det blev ett blixtbesök till apoteket...)


Vi plockade äpplen till Islandshästarna


Och de sista bären ska bli saft

Sen tände jag våra ljuslyktor i trädgården


Vi har en del...


Unos egen lykta


Fyra såna här har vi oxå (sammanlagt har vi ett 20-tal lyktor i trädgården - mysigt!)

Anders klippte gräset -rakt och kort :)


Vår mutant solros med åtta blommor på samma skaft...

Förutom ovanstående saker så har vi hunnit med att:

*Besöka Vallentunautställningen och kika på Amanda när hon tävlade i juniorhandling, träffat Korthårs Collie Catrin och lämpat av Eukanuba mat till henne, Anders har gått en promenad vid Vallentunahund, vi har hunnit med 2 träningspass med båda hundarna (lydnad) och så har vi tagit en tuppis eller två. En mysig helg alltså :).

Ajök!

Islandshästar

Kinnskaer...

Igår var jag och ett helt tjejgäng, Jeanett, Linn, Felicia, Cathrin, Amanda, Malin, Helen och Cecilia iväg och red på islandshästar. Det var toppen!

Trots att man är så gott som uppväxt på hästryggen så känns det alltid lite pirrigt när man ska rida nuförtiden. Men det är som att cykla har jag märkt, har man väl lärt sig så försvinner inte kunskaperna även om jag inte är lika vild och galen på hästryggen som under tonårstiden. Jag är faktiskt inte ett dugg vild, snarare både stel och ovig :). Då passar en lugn och snäll häst som Kinnskaer perfekt! Vi fick tom lite beröm för vårt samarbete och det var ju lite kul :)

He had blue eyes...


Sötisen...


Han var vit på kroppen


Flugprotection (eller burka som vi sa :))


Vi fick fixa med hästarna själva


Efter ridturen


Värsta bästa rullstället :)

Solen sken på oss hela dagen, och det här vill jag gärna göra om snart igen. Igår var jag så i extas så jag tom pratade om att återuppta min ridning. Fast med dagens träningsvärk så känns den tanken mer avlägsen ha ha.

Idag tar vi det mest bara lugnt. Så skönt med helg.

Ajök!

Genomgång av regler

Pust, idag har jag läst igenom reglerna för LKL III och elitbrukslydnadsreglerna (lite långt ord va?). Det är ett hett tips till alla som tävlar eller ska tävla - läs igenom reglerna ibland så att ni har koll på vad man får och inte får göra. Och vad som krävs för högsta betyg. Man hittar även förklaringar till varför man kanske inte alltid får de betyg man önskar ;).

Med en prickig kopp (se nedan) och lydnadsreglerna i handen plus solen i ansiktet så har det varit en helt ok dag. Lite lydnadsträning har vi även hunnit med och Kanonen har påbörjat ett nytt moment. En liten justering på fjärren, i skiftet ligg till stå, räckte för att Gossip skulle förstå att hon skulle ställa sig direkt från ligg. Det gäller bara att hitta rätt retning så går tränandet som en dans. Kul.


Idag har det varit sol på Solinge :)

Nu ska jag hämta nya feletonen :). Snart är jag back in business. HURRA!!!

Ajök!

Hälsar prickiga damen

Träning på Knivsta BK

Förmiddagen har tillbringats på ett soligt Knivsta BK tillsammans med Mia och Puma. Tjejerna fick sig en "pill"-genomgång av moment som men behöver fixa lite extra med, för Gossips del bestod dagens träning av sidoförflyttningar åt höger och vänster plus bakåt, krypet såklart, sen körde Gossip en egen vända över stegen ;) och vi avslutade allt med LKL III-fjärren.

Skiftet Ligg/Sitt/Stå ser väldigt bra ut för tillfället, nu har vi bara resten kvar. Hilfe. Jag ska bena ut alla skiftena och träna dem separat och sätta ihop allt lite senare. Men man får vara glad för det lilla eller hur? Vittringen ska vi träna på i eftermiddag här på hemmaplan och inkallningen tar vi en annan dag. Tänkte faktiskt försöka mig på en LKL III-start så snart det bara går. Japp.

Kanonen fick bara ha kul och leka. Något som han gjorde med den äran :). Han är lite trögstartad, men när han kommer igång så går det riktigt bra. Dutti Noni!

Gulliga Mia hade förutom fika (tack!) med sig dessa söta koppar som vi fick i present. Åh så glad jag blev. TACK rara Mia för att du tänkte på oss när du såg dem!

Finaste kopparna från Mia :)

Kopparna påminner om prickhalsbanden som vi fick av Jeanett :)

Förresten har ni sett vad min duktiga man har gjort i sommar? Han har bl a målat om badrumsskåpen. Tänk så stor skillnad lite målarfärg kan göra. Duktig Hunk!


Before


After

Jag är i alla fall jättenöjd :). Poolen väntar.

Hejs!

Norge mm

Våra utlandsresor resulterar inte alltid i Cert och vinster, i helgen fick vi exempelvis nöja oss med "bara" en klassvinst och CK. Helt ok det med :).

Men resorna innebär inte att man bara kommer hem med rosifanger och fanfarer (ifall det går bra), utan man tar även med sig en hel hög med minnen tillbaka. Norgeresan var inget undantag.

Godset som vi bodde på

När vi reser så försöker vi fördela "arbetsuppgifterna". Den här gången hade jag bokat hotell, Jeanett stod för bilen, bensinen delade vi såklart på och körningen likaså. På ditvägen fick jag köra sträckan mellan Värmland och Norge, något som man såhär i efterhand kan tycka var rätt knasigt :)).

Värmland är som många vet ett omväxlande landskap, med många höga berg och djupa dalar. Ingen hit att köra bil där när man har lätt att få svindel. Där kom vi då. I över 100 km i timmen och plötsligt uppenbarade sig ett stup till höger och en dal till vänster. Vad gör man? Gasar och blundar eller stannar och byter förare? Jag gasade samtidigt som jag sa: Nu vågar jag inte titta mer! Ups.

Jeanett och Felicia svarade då unisont: "Håll ögonen öppna!" och det var ju bara att lyda dem. Men uj så läskigt det var och oj så vi skrattade efteråt åt att Ammi får svindel när hon kör bil...

Väl över på den Norska sidan så svischade vi sakta fram, jamen hur kringliga är inte vägarna i Norge?, när Felicia plötsligt utbrast: "Titta en älg!". Jag konstaterade att vi var ensamma på vägen och stannade därför bilen så att vi kunde föreviga det stora ståtliga djuret. Till saken hör att vi hade sett en älg även på den svenska sidan, så det här var älg nummer två.

Tyvärr var det skymning och lite för mörkt för att kunna fota älgen så vi for iväg och skrattade samtidigt åt att vi sett två älgar på samma dag. Drygt hundra meter senare såg vi nästa ÄLG! När vi hade tittat på den älgen så tuffade vi på ett par hundra meter till och mötte då älg nummer fyra!!! Ni förstår ju hur det lät. Första älgen: KOLLA KOLLA EN ÄLG!!!! Andra älgen: Wow, en ÄLG TILL!!! Tredje älgen: Eh, en älg?! Den fjärde älgen viftade vi lite avmätt mot och konstaterade att det var en älg. Igen...

Vi blev förföljda av skogens konung

Hm, undrar vad oddsen för att se fyra älgar på samma dag är?

Nästa minnesvärda sak är faktiskt lika otrolig men likväl sann. Det är en osannolik historia och när vi upplevde den så tappade vi hakorna. Rätt ner och sen tog det ett tag innan de kom upp igen.

Medans vi står i bilkön för att komma in på området så får vi plötsligt syn på en boxer. Med en precis likadan stubbsvans som Uno hade!

Snabbt vevar Jeanett ner rutan och frågar ägaren om hunden är född med stubbsvans. Stolt svarar ägaren "Ja" på frågan och tillägger sen "att hon är den eneste boxern i världen som ser ut såhär och är champion". Jahapp svarar vi och säger att vi oxå har haft en hund som såg ut sådär, men det var en dobermann och han var också champion. Ägaren tittar lite misstänksamt på oss, men skrattar sedan glatt med.

Nu kommer det mest osannolika i hela historien? Hur många hundnamn finns det i hela världen? Hur många som helst! Sannolikheten att boxern skulle heta det vi fick reda på att den hette måste vara en chans på miljonen. Om ens det.

Efter lite chitchat med ägaren så slänger Jeanett ut en sista fråga medans hon vevar upp bilrutan. "Vad heter din fina hund?". "Hon heter UNA" svarar ägaren.

Behöver jag säga att vi snabbt vevade ner rutan och frågade efter namnet igen? Boxertiken med stubbsvansen hette alltså U.N.A!!! Uno och Una, vilket par de hade kunnat bli :).

Världens bästa Knorr har en boxertjej i Norge...

Ja, som ni märker så är resandet så mycket mer än bara utställning :). Vi ser älgar, blundar när vi kör över svindlande höjder och vi hittar boxertjejer som heter Una :).

Nya bilder från Norge och dagens skogspromenad finns i Pixboxen.

Ajök.

En ny feleton :)

YIPPII, idag har Anders beställt en ny feleton (min "riktiga" födelsedagspresent) åt mig. It is very nice:

Sony Ericsson C905 Svart heter underverket och den har en 8 megapixels kamera. Förutom feletonen fick jag en rosa vattentät väska och en bluetooth mojäng.

Hurra, va jag är glad :).

Rasmästerskapen 2009

Inför årets Rasmästerskap så var förutsättningarna för en eventuell bruksuppflyttning allt annat än bra. Och med tanke på vad som krävs för en uppflyttning ur högre så fanns det inte på min världskarta att vi skulle upp i elit just den här helgen.

1. Vi hade lagt 1 (!!!) spår åt Gossip under sommaren.
2. Vi hade tränat upplet 4 gånger under samma period.
3. Lydnadsmässigt hade vi kört ett 15-tal pass under en tvåveckorsperiod.
4. Gossip hade inte legat plats med andra på ett halvår.
5. Inte heller hade vi haft möjlighet att ha en annan skytt bakom henne än Anders.

Ja, ni ser ju hur man INTE ska göra för att förbereda sin hund på bästa sätt. Som Ammi...

För vår del började RM'et med en sista start i LKL II. Trots att domaren inte riktigt hade koll på reglerna i klassen, och trots att han var stenhård med sina poäng, så höll vår trend i sig. Resultat = Ett förstapris och en förstaplacering av åtta startande. Av fem starter har vi nu fem förstapris, fyra förstaplaceringar och en andraplacering.

Jag kan med gott samvete säga att vi inte tränat inför den här tävlingen, jag orkade bara inte få ihop allt till trean och ist för att ha ont i magen av prestationsångest så körde vi på gammal vana. Och jag skäms inte ett dugg för att mitt val, snarare så känner jag mig glad över att jag gjorde såhär. Skönt. Dutti Gos genomförde tävlingen trots minimalt med träning och i stekande hetta. Det var över 30 grader på appellplan och hundarna var tappra som få som ställde upp på våra cirkuskonster :)

Grattis till alla andra som var nöjda med sina resultat, det var många duktiga dobbisar som visade framfötterna i alla fyra klasserna. Hurra!

Efter en sen kväll där tävlingarna inte var slut förrens vid 22-tiden så fick vi tyvärr tacka nej till ett trevligt middagssällskap (trötta) för att slänga oss i sängen och försöka få oss några timmars sömn i ett tropiskt hett hotellrum. Uh, så varmt det var. Men hur det än var så blev det morgon och det bar iväg till klubben igen. Utan fjärilar i magen och utan något mer i tankarna än att försöka ta oss ur rutan.

När den korta samlingen i klubbstugan var avklarad så for vi iväg ut i spårmarkerna där jag såg till att sniffa ordentligt med astmamedicin och värma upp innan spårstarten. Och tur var väl det för spåret var det tuffaste och svåraste som jag har gått. Alla kategorier.

Det började med att jag fastnade i ett hål i upptagsrutan (mossa och stenar om vartannat), och slutade med att vi 22 minuter senare hade galopperat upp och ner i den mest kuperade spårskog jag någonsin har skådat. På två ställen sluttade det så brant nerför så att jag fick hålla mig i träden när jag gick ner. Och mitt i allt stod Gos med en nyligen upphittad spårpinne och krävde kamp och godis. Herra Jumala! :))

Pinne efter pinne plockades in och Gossip var otroligt spårsäker. Hon såg väldigt glad ut när hon spårade på i full fart. Två korta vattenpauser hann vi med och plötsligt kände jag att jackfickan putade rätt så ordentligt av alla spårpinnar som låg där. Hjälp, det här gick ju bra.

Gos tuffade på och vips kom hon in med slutapporten. Eftersom jag inte hade koll på hur mycket tid vi förbrukat i skogen så vrålade jag "Vi är FRAMME!!!" så att det hördes ända till Örebro tror jag. Och när svaret från spårmottagaren "Ja, jag hör det :)" kom så brast det totalt för mig. Jag ömsom grät, skrattade och pussade på Gos som bara ville leka. Vilket spår, vilken hund och vilken känsla! Det enda jag fick fram var "Duktiga Duktiga Duktiga Gossipen", allt medans Gos hoppade framför mig, pigg som en pelikan och totalt oförstående till vad det var som var så himla duktigt gjort. Hon hade ju bara haft kul :).

Efter en liten paus tog vi oss sakta uppåt mot bilarna igen och Gossip fick springa lös till sin älskade husse som nog var mer nervös än vad jag var. Det är alltid värre att sitta i bilen och vänta. Ni kan ju tänka er hans glädje när den bruna Kängurun uppenbarade sig med en glatt leende Ammi på släptåg. En varm kram blev min belöning när vi väl kom fram. Så härligt och helt ofattbart att vi hade klarat dagens första uppgift.

Snabbt gjorde vi plats åt Gos i baksätet så att hon fick maximalt med vila tills det var dags för uppletet. Jag log hela vägen till klubben :)

Efter en kort vila vid klubbstugan så bar det då iväg mot uppletsrutan. Strax innan så mötte jag Camilla som nog var lite sugen på att följa med upp och kolla på oss men jag fick henne att avstå med orden "Vi kommer bara att nolla momentet, så stanna här nere du".

Föga visste väl jag att Gossip skulle hämta alla fyra föremålen....

Väl på plats möttes vi av en överlycklig Anna med Biz som lyckats få ihop kanonpoäng på uppletet. Något som inte direkt minskade min nervositet (inför det här momentet var jag lite pirrig i magen). Men nu fanns det ingen återvändo utan det var bara att köra. En liten publik stod vid rutan och där ställde sig även Anders.

Eftersom det knappt blåste så klev jag helt sonika ut i vänsterkanten och började skicka där. Och döm av min förvåning då det första skicket resulterade i ett föremål in! Ups. Andra skicket = ett föremål till. Hurra tänkte jag, en femma :).

Sedan följde några tomskick och ett stopp, men jag peppade hela tiden på Gos med orden "Det finns fler skojsar därute, leta!". Och hon letade. Vips så hittade hon sak nummer tre som hon glatt kom in med och släppte framför Anders fötter :). Ups x 2 :)). Tre föremål var helt fantastiskt men med tid kvar så var det ju bara att leta på. Och precis när tävlingsledaren sa att det var 1 minut kvar så fick Gos korn på det fjärde föremålet och bar in det. Helt otroligt!!!

Jag var så glad så att när domarna frågade om jag ville höra betyget så svarade jag "Nej" och tänkte gå. Men så kom jag på att det kanske var bra att stanna kvar. Virrigare och gladare förare får man nog leta efter. Betyg 7,5 och 8 blev det och jag FLÖG ut ur skogen, lycklig som en tok. Hjälp så glad jag var :).

Nu väntade återigen lite vila i skuggan för både hund och förare. Jag hann tom somna en liten stund där jag låg i bilen, lyckligt lyssnandes på en snarkande Gossip :).

Inför platsen så var jag lugn, men eftersom det tog lite tid för domarna att samlas så hann jag bli nervös. Gos låg jättefint, dock med en liten gäspning på slutet. Men vad gjorde väl det - betyg 10!!!

Nu började jag få vittring på uppflyttningen och lusläste därför lydnadskoefficienterna. Vi hade råd att nolla ett moment på lydnaden men inte mer. Pressen ökade, men det får mig bara att fokusera ännu mer. Lydnaden har jag koll på. Oftast :).

När högrehunden nummer två gick in på planen så hämtade jag Gossip för en kort liten uppvärmning i skuggan bredvid planen. Och jag kände att det här nog kunde gå vägen, Gossip kändes mycket pigg och verkade inte ett dugg berörd av värmen. En sista genomgång av det fria följet, en puss på Gossip's hjässa med orden "Nu kör vi så det ryker" och sen gick vi in.

Fria följet kändes fantastiskt fint, inkallningen helt ok, framåtsändandet funkade åt ena hållet (dock med lite för hög fart) och någonstans däremellan vinkade jag till publiken för att säga att jag hade det bra därute på planen. Jag var mitt uppe i ett lyckorus :).

Krypet funkade, skallet likaså, sen kom Gos favoritmoment tungapportering, momentet renderade i betyg 10 och vips var det bara hoppet kvar. Att vara inne med Gossip på lydnadsplanen kräver koncentration till max och jag hann tänka "Håll ihop hunden nu Ammi" innan det var dags att ställa upp framför hindret. Själva momentet gick som i slowmotion för mig. Gos hoppade ut......satte sig.... och hoppade tillbaka. Betyg 10 igen!

NU fick Gossip ÄNTLIGEN hoppa på mig, hon fick hoppa, jag hoppade, vi hoppade tillsammans ut från planen och jag kände att det här hade gått vägen. Hur bra det hade gått det visste jag inte då, men jag kände att vi klarat det. En nolla hade vi råd med och nu kunde jag bara hoppas på kanonpoäng på resten.

När vi kom ut från planen så strömmade folk till oss för att gratulera till en fantastisk lydnad. Det visade sig att betygen varit precis så bra om jag hoppats på. 2 sjuor, en nolla, resten högt som tusan med 9,5 på fria följet från båda domarna, 10-8 på inkallningen, 0 på framåtsändandet, 7 på skallet och krypet, 10 på tungen och 10 på hoppet. Helt galna poäng att prestera i värmen och jag var så glad :).

Nu följde en lång väntan på resultaten, även om jag och Anders räknat ut att det nog gått vägen så fick jag tokfnatt när resultatlistan uppdaterades. Jag hoppade, tjoade, lyckoruset var starkt och jag kunde inte sluta skratta. Jag kunde inte sluta skratta eftersom det som precis hade hänt var helt osannolikt. Vi hade trots lite träning presterat vårt bästa på tävling och klarat en uppflyttning till ELITKLASS SPÅR!!!! Elitklass spår.....

Nu börjar allvaret. Och vi ska träna massor, vi börjar stenhårt med ett helgläger hos Gun-Britt och fortsätter sedan med träningspass i Tierp och hemmavid. Vi har två otroligt duktiga instruktörer som tror på oss och det ger iaf mig lite extra råg i ryggen. Det ska bli så kul att få se vart vår resa leder. Elit here we come!

STORT GRATTIS till årets Svenska Dobermannn Vinnare i lydnad: Ylva och Vilja

GRATTIS till alla som genomförde lydnadstävlingarna och som är nöjda med sina resultat. Vi är speciellt stolta över Anette & Totte!

STORT GRATTIS till alla uppflyttade och godkända bruks- och IPO-ekipage, Maja & Selma, Madde & Åska, Mia & Puma, Åsa & Vilde, Bettan & Ziz, Anna & Biz mfl. Och kramar till Camilla och Tyson som debuterade i lägre på RM'et. You rule!

Tack Anders för all stöttning nu och då, now and forever. Tack Camilla och Mia som peppar oss att träna vidare mot nya mål. Tack alla som kramat och gratulerat oss på plats, i gästboken, via mess och mail. Och sist men inte minst - tack Jeanett som gav oss den ultimata hunden - både snygg och smart, "Bitklumpen" växte upp och blev en svan på alla sätt och vis :).

Gossip aka Bitklumpen (döpt av Sofia, då 5 år)

Hemma igen

Så, nu är vi hemma igen. Av 13 anmälda hanhundar så fick 5 st CK och Kanonen var en av dem. Vi vann vår klass och blev sedan oplacerade. Fler utställningar i Norge väntar alltså :).

Resan var som vanligt mycket trevlig och vi bodde som stjärnor ska :). Hur flott kan ni kolla in här:

http://www.losbygods.no/bildebank.php?from=btncenter

:)

Oslo here we come

Det blir en resa till Oslo. Och vi ska bo 5-stjärnigt (billigaste helgalternativet :)). Helt galet. Håll en tumme eller två för oss tack.

Kanonen is going to Oslo


Trevlig helg!

Solinge = paradiset & träning på Lidingö BK

En sen kväll på Solinge såg det ut såhär på åkern utanför oss. Vi bor verkligen i paradiset ;). Jag älskar att bo på landet!

Idag träffade jag Camilla på Lidingö där vi körde både spår (Tyson) och lydnad (Tyson, Kanonen och Gos). Och så babblade vi en del, as always jättetrevligt :).


För Kanonens del så tog värmen ganska snabbt ut sin rätt, men Gossip kämpade på som vanligt även om hon var något lugnare på slutet. Vi har börjat fila ordentligt på LKL III-momenten, bl a upptäckte jag att man får betyg 8 om man riktar hunden mot rutan i trean så det ska jag försöka träna bort. Idag klickade jag när hon tittade mot rutan och sen skickade jag. Funkade gutes. I övrigt så fick hon krypa, gå fot, köra framåtsändande, sitta och ligga i grupp (sitt var Tyson en baddare på!!! Dutti hund!). Lite gott och blandat alltså. Kul.

Uppdaterat med bilder i Pixboxen, både från dagens träning och nya bilder i RM-galleriet (har dock inte hunnit skriva dit alla hundarnas namn än. Fler bilder kommer :)

Nu väntar sängen och imorgon drar vi kanske till Oslo. Vi får se :).

Ajök!

Uppdaterat med lite bilder i Pixboxen. Rasmästerskapen 2009 (fler bilder kommer), Blandat Augusti 2009, Kanonen växer och Promenad 12 augusti.

Nu är det sussatajm. Natti!