Nu är både dag och plats klart för vårt lilla appellträningsgäng. Det ska bli så kul att få träffa alla regelbundet. Fanns tiden så skulle jag lätt kunna träffa nya människor varje dag och träna ihop med dem. Det är en ynnest att ha ett stort kontaktnät och jag är så glad över alla i er som finns i mitt :).
När jag var ny inom rasen så möttes även jag av dumma kommenterer. Folk hade gärna åsikter om mitt bl a mitt rasval. Det var enligt vissa mycket osäkert om vi ens skulle överleva nätterna eftersom Dobermanns var kända för att attackera folk i sömnen :).
Jag kommer så väl ihåg när jag bestämde mig för att inte bli likadan. Det var på en grundkurs på brukshundsklubben då en av dem som deltog suckade över att jag inte visste hur man la ett spår. Det var ju bara att lägga ett svarade hon irriterat när jag undrade. När jag än en gång frågade så fnös hon bara till svar. Men jag visste verkligen inte hur man la ett spår. Krälade man ut det? Gick man sicksack? Drog man något efter sig? La man sig mitt i spåret? Vad bestod spåret av? Hur långt var det? Gick man hoppsasteg eller vanligt?
Det var då jag bestämde mig. Jag skulle sträva efter att aldrig svara en nybörjare på detta sätt. Har jag inte tid att svara någon (pga jag ex tränar min egen hund) så ber jag att få återkomma så snart jag är klar.
Att jag minns denna händelse tror jag är anledningen till att jag alltid försökt att hjälpa folk. Och det är även anledningen till att träningsträffarna på Dobermannklubben uppstod för drygt 2 1/2 år sedan. Tanken är att de som kommer ska ha en möjlighet att fråga om råd, de ska inspireras att komma igång att tävla/träna med sin hund, de ska även kunna knyta nya kontaktnät, skaffa sig nya träningskompisar och de ska kunna göra detta under "ordnade" förhållanden utan att mötas av misstro över sitt rasval. Man behöver inte alls ha några tävlingsambitioner för att vara med, det handlar mer om att aktivera sin hund i grupp. Det kostar inget att delta och jag finns på plats under 2 timmar. Oftast hjälper Anders till också.
Vi vill inspirera och hjälpa folk, vi bjuder gärna på historier om när vi har misslyckats, vi stärker gärna andra genom att berätta om vår väg som inte alltid är rak.
Nu när jag tävlat med fyra hundar i spår, rapport och lydnad möts jag med respekt, med glada tillrop och behöver ytterst sällan försvara mitt rasval. Något som jag då tänker på är att det inte är vi som tävlat i "hundra år" som behöver detta utan nybörjarna....
Nu är det ju - tack gode gud för det - inte så att de negativa åsikterna överröstar de positiva. Inte på långa vägar är det så. Nästan alla jag mött, både instruktörerna, klubbkamraterna, folket på tävling och gemena man ute i skogen är allt annat än negativa.
En gång var även Ammi ung och nykläckt :).
Saffran var min första dobermann...
Läs gärna Några ord från en nybörjare (infört i Dobermanntidningen 2002) som du hittar på http://www.knorrsvans.se/ under rubriken Övrigt. This is a true story :).
Häromdagen rensade jag hundarnas eget skåp i köket. Och vad hittade jag längst in i en mörk hörna under hundgodis, drösvis med andra papper och alldeles alldeles ihopskynklat? Jo, Gossips exteriörbeskrivningsprotokoll! Och detta är inget aprilskämt :)).
Later gators!
När jag var ny inom rasen så möttes även jag av dumma kommenterer. Folk hade gärna åsikter om mitt bl a mitt rasval. Det var enligt vissa mycket osäkert om vi ens skulle överleva nätterna eftersom Dobermanns var kända för att attackera folk i sömnen :).
Jag kommer så väl ihåg när jag bestämde mig för att inte bli likadan. Det var på en grundkurs på brukshundsklubben då en av dem som deltog suckade över att jag inte visste hur man la ett spår. Det var ju bara att lägga ett svarade hon irriterat när jag undrade. När jag än en gång frågade så fnös hon bara till svar. Men jag visste verkligen inte hur man la ett spår. Krälade man ut det? Gick man sicksack? Drog man något efter sig? La man sig mitt i spåret? Vad bestod spåret av? Hur långt var det? Gick man hoppsasteg eller vanligt?
Det var då jag bestämde mig. Jag skulle sträva efter att aldrig svara en nybörjare på detta sätt. Har jag inte tid att svara någon (pga jag ex tränar min egen hund) så ber jag att få återkomma så snart jag är klar.
Att jag minns denna händelse tror jag är anledningen till att jag alltid försökt att hjälpa folk. Och det är även anledningen till att träningsträffarna på Dobermannklubben uppstod för drygt 2 1/2 år sedan. Tanken är att de som kommer ska ha en möjlighet att fråga om råd, de ska inspireras att komma igång att tävla/träna med sin hund, de ska även kunna knyta nya kontaktnät, skaffa sig nya träningskompisar och de ska kunna göra detta under "ordnade" förhållanden utan att mötas av misstro över sitt rasval. Man behöver inte alls ha några tävlingsambitioner för att vara med, det handlar mer om att aktivera sin hund i grupp. Det kostar inget att delta och jag finns på plats under 2 timmar. Oftast hjälper Anders till också.
Vi vill inspirera och hjälpa folk, vi bjuder gärna på historier om när vi har misslyckats, vi stärker gärna andra genom att berätta om vår väg som inte alltid är rak.
Nu när jag tävlat med fyra hundar i spår, rapport och lydnad möts jag med respekt, med glada tillrop och behöver ytterst sällan försvara mitt rasval. Något som jag då tänker på är att det inte är vi som tävlat i "hundra år" som behöver detta utan nybörjarna....
Nu är det ju - tack gode gud för det - inte så att de negativa åsikterna överröstar de positiva. Inte på långa vägar är det så. Nästan alla jag mött, både instruktörerna, klubbkamraterna, folket på tävling och gemena man ute i skogen är allt annat än negativa.
En gång var även Ammi ung och nykläckt :).
Saffran var min första dobermann...
Läs gärna Några ord från en nybörjare (infört i Dobermanntidningen 2002) som du hittar på http://www.knorrsvans.se/ under rubriken Övrigt. This is a true story :).
Häromdagen rensade jag hundarnas eget skåp i köket. Och vad hittade jag längst in i en mörk hörna under hundgodis, drösvis med andra papper och alldeles alldeles ihopskynklat? Jo, Gossips exteriörbeskrivningsprotokoll! Och detta är inget aprilskämt :)).
Later gators!
Ägga lungt!
Vad kul att ni fått ihop en appellträningsgrupp :D
SvaraRaderaDet är guld värt att vara med i en tränngsgrupp verkligen!
Du och Anders gör ett jättebra jobb med att ta hand om oss nykomlingar, det är ALLTID lika kul och intressant att lyssna på era tips och råd. Och alla historier så klart.
Jag Smilla och Tingeltangel önskar er en riktigt Glad Påsk!
Apropå det där med att hundarna käkar upp en i sömnen om de får sova i sängen ..
SvaraRaderaJag var ute på krogen för något år sedan och träffade en kille som hade dobermann. Han frågade mig om Expo fick sova i sängen och jag svarade som det var då, inte för tillfället utan han har en egen soffa (i nuläget sover han i sängen).
Killen svarade då: bra inte mina heller för du vet väl att de hugger dig i sömnen.
Och detta var från en människa som själv hade dobermann. Man undrar vart han har fått den tanken ifrån eller vad han hade mentalitet på sina hundar ..
Du och Anders är värda er vikt i guld, ni är duktiga och ni ställer upp otroligt mycket. Jätteroligt att du fortsätter med träffarna!
Glad påsk! Kram Emelie och monstervovven