Hörs man så finns man

Rullemannen har alltid gillat att låta. Inte pipa, utan låta VOFF VOFF. Han lever efter devisen "hörs man så finns man".

Rulle kan skälla när han rullar runt på vardagsrumsmattan, han kan låta när han blir frustrerad över att han inte kommer ifatt kompisen, han kan skälla uppfordrande om maten inte serveras fort nog, när han försöker ta tuggben från Gossip, om Ior är på "fel" sida av staketet och Rulle inte når honom. Han kan skälla av glädje när vi kommer hem, han kan låta i sömnen.

Ibland blir man spritt språngande galen av skallen, men det är ju Rulle. Rulle gillar att skälla och istället för att irritera ihjäl mig så fick han lära sig att skälla på kommando och då även få träna på att vara tyst. Just den tysta biten fungerar sådär för tillfället, men han har fantastiskt skall, det har ni ju redan sett på film. Han skäller jämnt, högt och med tassarna på plats.

Istället för att irritera sig på hundens "nackdelar" kan man ibland fokusera på att göra dem till fördelar och se dem som styrkor hos hunden . :)